tag:blogger.com,1999:blog-74726663169012244172024-03-20T08:09:08.194-07:00కృష్ణలీలాతరంగిణి krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.comBlogger36125tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-7726245877740230612023-07-21T22:16:00.006-07:002023-07-21T22:16:54.397-07:00<span style="font-size: medium;"> </span><div><span style="font-size: medium;"><br /></span></div><div><span style="font-size: medium;"> </span><span style="color: #800180; font-size: large;"><b>నా మదిలో....</b></span></div><div><span style="font-size: medium;"><br /></span></div><div><span style="font-size: medium;"> "మొగుడు వెధవ ఒకడు కొంపలో ఉన్నాడన్న సంగతి కాస్త గుర్తుంచుకో. ఇరవైనాలుఘ్ఘంటలూ ఆ దిక్కుమాలిన కంప్యూటర్ దగ్గరే వేలాడతావ్.." </span><div><span style="font-size: medium;"> కుటుంబం కోసం బైట చచ్చే చాకిరీ చేసి..అలసి సొలసి ఇంటికొచ్చిన యజమానికి బాపు పెళ్లిపుస్తకంలో గుమ్మడి పెళ్లాంలా ఎదురేగి..చేతిలో బరువులందుకుని..ఫేను వేసి చల్లని మంచినీళ్లు చేతికిచ్చి...కార్యేషు దాసీ అనే కదా "పుస్తకాలు" చెబుతున్నాయి. మరి వాటిలో చెప్పిందాన్ని పాటించకుండా ఆ పుస్తకాల్నే పురుగులా పట్టుకుని వేలాడుతుంటే ఎంత భరించేవాడైతే మాత్రం (భర్త అనగా భరించువాడు కదా) భరించలేక ఆ మాత్రం మాట విసిరాడంటే అందులో అతని తప్పేముంది..? </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 1) కనుక ముందు భార్యగా భర్త విధులు చక్కబెట్టాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "అమ్మా...ఈ టాప్ డబల్ కుట్టు వేస్తానని కిందటి ఆదివారం చెప్పావు. ఇప్పటి దాకా దాని జోలికి వెళ్లలేదు. నీకెంతసేపూ చదువూ-రాతా..! పోనీ టైలర్ కి ఇచ్చుకుంటానమ్మా అంటే ఇరవై రూపాయలెందుకు దండగా అంటావు. నాకు తెలీదు.. రేప్పొద్దున్నకల్లా నాకు ఆ టాప్ సిద్ధంగా ఉండాలంతే..!" </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ఇది ఎంతమాత్రమూ పిల్ల అవిధేయత కాదు. ఇరవై రూపాయల ఖర్చుకీ ఒప్పుకోక..దానికి వేళకల్లా బట్టా అందించకపోతే మరి అది విసుక్కుపోయిందంటే దాని తప్పు ఎంతమాత్రమూ లేదు..! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 2) కాబట్టి తల్లిగా పిల్లల అవసరాలు చూడాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "ఏటమ్మా ఊరికే నస పెడతారు..నాను తక్కినోళ్ల ఇళ్లల్లో కూడా ఇలాగే సేత్తన్నాను. ఇట్టమైతే సేయించుకోండి..లేపోతే నా డబ్బులు నా మొహాన పారేయండి.." </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ధరలు మండిపోతున్నాయి. ఓపికలు తగ్గిపోతున్నాయి. పనిమనుషులూ మనుషులే కదా...ఎంత జీతానికి అంత పని.ఇంకా నయం ఇది నమ్మకస్తురాలు. ఎదురింటివాళ్ల పనమ్మాయిలా చేతికందింది బొడ్లో దోపుకు పోదు. ఇంతకంటే ఇచ్చే స్తోమత ఎటూ లేదు. అంచేత నోరు మూసుకుని దీన్ని నిలబెట్టుకోవడమే ఉత్తమం..! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 3) అంచేత..మధ్యతరగతి ఇల్లాలిగా పనిమనిషికి అసిస్టెంటు అవతారం ఎత్తాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "ఏమిటో..లక్ష్మిగారు అసలు బొత్తిగా కనిపించడమే మానేశారు. మాతో కాస్సేపు కబుర్లు చెప్పే తీరుబాటు కూడా లేదా.." </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ఇరుగూ పొరుగూ మంచివాళ్లే. కలిస్తే సరదాగా మాట్లాడతారు..అవసరానికి సాయమూ చేస్తారు. నలుగురితో కలిస్తేనే ప్రపంచమంటే ఏమిటో కూడా తెలుస్తుంది. కేవలం పుస్తక జ్ఞానమే అయితే "పిడికిట్లో ఉన్న వర్తులాకార వస్తువు" బండి చక్రమే అవుతుంది..! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 4) కాబట్టి ఇరుగూ పొరుగుతో రోజూ ఓ గంటో రెండు గంటలో కాలక్షేపం చెయ్యాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "అక్కా...బియ్యే చదువుకున్నావు. ఇంగ్లీషూ..తెలుగూ దంచి కొడతావు. అస్తమానూ ఆ పుస్తకాలతో కాలక్షేపం చేసేకంటే ఏదైనా ఉద్యోగం చూసుకోవచ్చు కదే..ఇద్దరాడపిల్లలున్నారు కూడానూ.."
అవును మరి. క్లాసు పుస్తకం తప్ప మరోటి ముట్టుకోని చెల్లి...చదువుతో సరాసరిగా బేంకు పరీక్షలు కూడా రాసి ఇట్టే ఉద్యోగం తెచ్చుకుని..చూస్తుండగానే మేనేజరమ్మ అయిపోయి..ఎంచక్కటి ఇల్లు కూడా కట్టేసుకున్న బుల్లి..అక్క పరిస్థితి చూసి భూమ్మీద నిలబెట్టే సలహా ఇచ్చిందంటే అది ఎంత కరెక్టో గదా...! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 5) అంచేత పుస్తకాల రాదారుల్లోంచి వాస్తవమైన నేలకు దిగి ఉద్యోగం చెయ్యాలి...!! (ఇది మాత్రం అనుమానమే) </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "ఏబీసీడీ చానెల్లో మధ్యాహ్నం వేళ మంచి సీరియల్ వస్తోంది చూస్తున్నారా.." </span></div><div><span style="font-size: medium;"> చూడట్లేదంటే మూతి విరుస్తారు. టీవీలో వచ్చే అన్నిటినీ తీసి పారెయ్యక్కర్లేదు. ఏవో కొన్నయినా చూడొచ్చు..నిత్యాగ్నిహోత్రం నించి కాస్త మార్పు. </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 6) కనుక స్వార్ధం కోసం టీవీ కాస్సేపైనా చూస్తూ ఉండాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "రాత్రి ఒంటిగంట దాకా పడుకోరట. మళ్లీ తెల్లారుజామునే లేచిపోతారట. అలా చేస్తే నిద్ర చాలక ఇలాగే అవుతుంది. ఆరోగ్యం జాగ్రత్తగా చూసుకోండి.." </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ధైరాయిడూ, బీపీ ఉన్నది చాలక ఇంకా ఏమైనా వస్తే మరీ కష్టం గదా..అంచేత.. </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 7) డాక్టరు చెప్పినట్టు రోజుకి కనీసం ఏడెనిమిది గంటలు నిద్రపోవాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> "నువ్వు ఏ రోజూ పట్టుమని పది నిమిషాలు కూడా పూజ చెయ్యవు..ఎలా చెప్పు మరీ"
ఈ మాటలు ఎవరూ అనరు...పైకీ వినబడవు..ఇంట్లో ఓ మూలనున్న దేవుడి కొలువు లోంచి గుండెల్లోకి దూసుకుపోతాయి . సోమవారం శివుడు, మంగళవారం ఆంజనేయుడూ, శుక్రవారం అమ్మవారూ, శనివారం వెంకన్నా దిగులుగా చూస్తారు..."ఏనాడూ పుస్తకం పట్టుకున్న పాపాన ఫోకపోతే మరి మంచి మార్కులు ఎలా వస్తాయమ్మా" అని దీనంగా అడుగుతున్న అమ్మాఅబ్బల్లా.. </span></div><div><span style="font-size: medium;"> 8) సో...దేవుడు కాస్త కళకళ్లాడటం కోసం వారానికో ఘంటైనా పూజ చెయ్యాలి...!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> అర్జునుడు సవ్యసాచి. కుడిచేతా ఎడమచేతా కూడా బాణాలు ప్రయోగించగల నేర్పరి. దశకంఠుడికి పది తలలు..అంటే ఇరవై చేతులు..(అంతే కదా) ఒకేసారి బోలెడన్ని పన్లు చెయ్యొచ్చు. కార్తవీర్యార్జునునికి వెయ్యి చేతులు...అబ్బో అబ్బో..</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-size: medium;"> అమ్మా,సహస్రాక్షీ...మేం, అంటే సాహితీ ప్రియులైన మధ్యతరగతి ఇల్లాళ్లం అభిమన్యుడిలాంటివాళ్లం. మాకు చదువుసంధ్యలతో కూడిన సంసారమనే ఈ పద్మవ్యూహంలోకి జొరబడిపోవడమే చేతనైంది. కాని దీన్ని దిగ్విజయంగా ఎలా జయించుకు రావాలో తెలీడం లేదు. మాకు పది తలలు, వెయ్యి చేతులూ లేవు. సవ్యసాచులం కాము.కలాల హలాల్ని నడిపిస్తూ జీవితక్షేత్రాల్ని దున్నుకుంటున్నవాళ్లం. మమ్మల్ని కాస్త దయజూడు తల్లీ...నీకిదే మా వందనం...పాదాభివందనం!! </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ఎప్పుడో రాసుకున్నదిది...ఏళ్లూ పూళ్లూ గడిచినా కించిత్తు మారని నిత్యనూతన గాథాలహరి...నాలాంటి మధ్యతరగతి ఇల్లాలి సాహిత్యలహరి!!</span></div><div><span style="font-size: medium;"> ******************
</span></div></div>krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-9437732001330227972023-04-25T06:44:00.000-07:002023-04-25T06:44:27.724-07:00<div style="text-align: left;"><span style="font-size: medium;"> "<span face="Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif" style="background-color: white; color: #333333;">ఆరంభింపరు నీచ మానవులు విఘ్నాయాస సంత్రస్తులై </span></span></div><div style="text-align: left;"><span face="Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif" style="background-color: white; color: #333333; font-size: medium;">యారంభించి పరిత్యజించుదురు విఘ్నాయత్తులై మధ్యముల్</span></div><span style="font-size: medium;"><span face="Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif" style="background-color: white; color: #333333;">ధీరుల్ విఘ్ననిహన్య మానులగుచు ధ్రుత్యున్నతొత్సాహులై</span><br style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif;" /><span face="Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif" style="background-color: white; color: #333333;">ప్రారబ్ధార్ధము లుజ్జగింపరు సుమీ ప్రజ్ఞానిధలల్ గావునన్"....</span></span><div><span face="Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif" style="background-color: white; color: #333333;"><div><span style="font-size: medium;"> అన్నాడు భర్తృహరి. </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ఎప్పుడో పదేళ్లనాడు అట్టహాసంగా ఆరంభించిన ఈ ‘‘కృష్ణలీలాతరంగిణి’’ బ్లాగుని ఎలాగో కొన్నాళ్లు లాక్కొచ్చి, అక్కడికి ‘విఘ్నాయాస సంత్రస్తురాల’నై ఆపేసిన మధ్యమజాతి మహిళనన్నమాట నేను. ఛీ ఛీ అని నన్ను నేనే ఛీ కొట్టుకుని, ధీరురాలిలా దీన్ని కొనసాగించాలన్న పట్టుదల పూని, (ఈ పూనిక ఎంతవరకూ నిలుస్తుందో నాకే అనుమానం) మళ్లీ మీ ముందుకి వచ్చాను. </span></div><div><span style="font-size: medium;"> ఈ మధ్య నేను రాసిన కథ ఒకదాన్ని మీ ముందు పెడతాను. కెనడా కి చెందిన ‘‘కథావేదిక", ఇక్కడి "లేఖిని" తో కలిసి నిర్వహించిన కథల పోటీలో ప్రధమ బహుమతి గెలుచుకున్న కథ ఇది. కధాసంకలనం లో చోటు చేసుకుంది. చదవండి...మీ అభిప్రాయాల్ని సెలవివ్వండి...</span></div><div style="font-size: 14.85px;"><br /></div><div><div class="gs" style="color: #222222; font-family: "Google Sans", Roboto, RobotoDraft, Helvetica, Arial, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px 0px 20px; width: 494.667px;"><div class=""><div class="ii gt" id=":17q" jslog="20277; u014N:xr6bB; 1:WyIjdGhyZWFkLWE6cjcxOTU4MzMyNTYxODI4MzA5ODYiLG51bGwsbnVsbCxudWxsLG51bGwsbnVsbCxudWxsLG51bGwsbnVsbCxudWxsLG51bGwsbnVsbCxudWxsLFtdXQ..; 4:WyIjbXNnLWE6cjQyOTQxMzcyNzMzNDE1NTc5ODEiLG51bGwsW11d" style="direction: ltr; margin: 8px 0px 0px; padding: 0px; position: relative;"><div class="a3s aiL " id=":17p" style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-stretch: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; line-height: 1.5; overflow: hidden;"><div dir="ltr"><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><b><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18pt;"> </span></b><b><u><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif"; font-size: 18pt;">పెళ్లి పుస్తకం</span></u></b><b><u><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 18pt;"> </span></u></b></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 12pt;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif"; font-size: 12pt;"> </span><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><b><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రెండు</span></b><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";"> రోజుల నుంచీ నా ఆలోచనలన్నీ నా ఒక్కగానొక్క సంతానం నితీష్ చుట్టూనే తిరుగుతున్నాయి. నితీష్ బాగా చదువుకున్నాడు. మంచి కంపెనీలో ఉద్యోగం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">లక్షల్లో జీతం. పిల్లాడు చూడచక్కనివాడు. ఇహ లోటేముంది</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?! </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కావలసినన్ని సంబంధాలు వచ్చాయి. సౌందర్యవతీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">విద్యావతీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఉద్యోగవతీ అయిన పిల్లతో పెళ్లి కూడా కుదిరింది. ఆ పిల్ల గుణవతి అవునో కాదో పెళ్లయితే గాని తెలీదు కదా. గుణవతి అనగానే ఆ పిల్ల సచ్ఛీలతను నేనేదో శంకిస్తున్నాననుకునేరు. నా ఉద్దేశ్యం అది కాదు. సంసారం కడదాకా సవ్యంగా సాగాలంటే ఆడదానికైనా మగవాడికైనా కొన్ని మంచి గుణాలు ఉండాలన్నది నా ఉద్దేశ్యం.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పరస్పర గౌరవాభిమానాలు ఉండాలి.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సహనం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సర్దుకుపోయే గుణం అన్నిటికంటే ముఖ్యం. తన కోపమే తన శత్రువు అన్నది కుటుంబంలో వర్తించదని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బైటవాళ్ల దగ్గర మాత్రమే వర్తిస్తుందని చాలా మంది అనుకుంటూ ఉంటారు. స్వకుటుంబీకులు అయినవాళ్ల కోపాన్ని పట్టించుకోరని లేదా చాలా తేలికగా తీసుకుంటారని జనంలో ఒక అభిప్రాయం ఉంది. కానీ అది తప్పు. కోపం కుటుంబంలోని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆత్మీయుల హృదయాల్లో శత్రుభావాన్ని రేకెత్తిస్తుంది. ఈ శత్రుభావం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నివురుగప్పిన నిప్పులా ఉంటూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఎప్పుడు పైకి ఎగసిపడుతుందో ఎవరూ చెప్పలేరు. ఆ నివురుగప్పిన నిప్పు గురించి నాకు తెలిసినట్టు చాలా మందికి తెలీదు. అందుకే నా కొడుకు గురించీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాకు కాబోయే కోడలి గుణగణాల గురించీ నాకింత ఆలోచన!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నా కొడుకు మంచివాడే! కానీ కోపిష్టి!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">!</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";"> కుండెడు పాలల్లో ఒక్క బొట్టు విషం... ఊరంత మంచితనంలో అలవిమాలిన కోపం!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఈ కోపం విషయంలో వాడికి మా నాన్న పోలిక వచ్చిందని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఎన్ని లక్షల సార్లు అనుకున్నానో! మా నాన్న కోపం వల్ల జరిగిన అనర్ధాలన్నీ ఆయన పెద్ద కొడుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాకంటే బాగా ఎవరికి తెలుసు</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?! </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇహ నా కొడుకు విషయానికొస్తే</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇన్నాళ్లూ వాణ్ణీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వాడి కోపాన్నీ మేం భరిస్తూ వచ్చామనే కంటే అసలు వాడికి కోపం రాకుండా ఉండేట్టూ మేం మసలుకున్నామనడం సబబు. వాడికి ఎప్పుడు ఏది ఎలా కావాలో అలా అమర్చి పెడుతుంది వాళ్లమ్మ. నాకు కోపం చాలా తక్కువ కాబట్టి నా కంటే ముందు వాడి అవసరాలే చూస్తుంది. అంతా అనుకూలంగా ఉన్నప్పుడు అందరూ శాంతమూర్తులే. వ్యతిరేక పరిస్థితుల్లో కూడా శాంతంగా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సహనంగా ఉండటమే కావాలి. అదే గొప్ప. అందునా ఇప్పుడు పెళ్లి కూడా కుదిరిందాయె!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఎలాగైనా సరే నితీష్ కి బుద్ధి చెప్పాలి. కానీ ఎలా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!! </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కోపిష్టి వాడికి మూర్ఖత్వం కూడా కొద్దో గొప్పో ఉంటుంది. హితబోధలు చెవికెక్కవు. అందుకే విష్ణుశర్మ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పంచతంత్రాలతో కథామార్గం తొక్కాడు. కొన్ని ఉపాయాలు సార్వత్రికమైనవి. మనకి ఇట్టే దారి చూపిస్తాయి. నితీష్ కి కథలంటే చాలా ఇష్టం అవడం నాకో ప్లస్ పాయింట్!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మర్నాడు ఆదివారం. ఉదయం స్పెషల్ టిఫిన్లూ గట్రా అయ్యాక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఎప్పటిలా టీవీ చూడటమో</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బైటికి వెళ్లడమో చెయ్యలేదు నేను. పడక్కుర్చీలో వెనక్కి వాలి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కళ్లు మూసుకుని కూర్చున్నాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను ఊహించినట్టే</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పది నిమిషాల్లో నా కొడుకు నన్ను తట్టి లేపుతూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఏంటి నాన్నా అలా కూచున్నావు</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!" </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అని పలకరించాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను వాడివైపు దీర్ఘంగా చూస్తూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అబ్బే</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఏమీ లేదురా.... నిన్న ఒక కథ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చదివాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చాలా బావుంది. అదే బుర్రలో తిరుగుతోంది." అన్నాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఏమిటా కథ..</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!" </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నితీష్ గొంతులో కుతూహలం నాకు స్పష్టంగా తెలిసింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మనసులోనే విష్ణుశర్మకి దండం పెట్టుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చెప్తా... కూచో." అన్నాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వాడు కూచున్నాడు!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను ప్రారంభించాను!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"> *<wbr></wbr>************</span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"><br /></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పూర్తిగా తెల్లారను కూడా తెల్లారలేదు. మంచి నిద్దట్లో ఉన్న శ్రీరామ్</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తల్లి గొంతు గట్టిగా వినిపించేసరికి ఉలిక్కిపడి లేచి బైటికి పరిగెత్తుకొచ్చాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">హాల్లో కుర్చీలో బిక్కమొహం వేసుకుని కూర్చుని ఉన్నాడు అరవై ఐదేళ్ల నారాయణ మూర్తి. ఎదురుగా నిలబడి కోపంగా చూస్తోంది అరవై ఏళ్ల బాలమ్మ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">లోపలి గుమ్మం దగ్గర ఉన్న మైథిలి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పోన్లెండత్తయ్యా.. " అంటూ ఏదో చెప్పబోతోంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మ బాలా త్రిపుర సుందరి లాగే రివ్వున ఇటు కోడలి వైపు తిరిగింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పోన్లెండేవిటే.. పోన్లెండీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?! </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నలభై రెండేళ్ల నుంచీ పోన్లెండనుకునే బతుకుతున్నా. ఇహ చచ్చేదాకా ఇంతేనా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?! </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అప్పుడంటే పిల్లలు చిన్నవాళ్లు.. ఎక్కడికి పోతాను.. ఏవిటి చేస్తాను అనుకుని ఎప్పటికప్పుడే అంతా మింగుకుంటూ వచ్చాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇప్పుడిహ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాకేం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">? </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రత్నాల్లాంటి పిల్లలు నలుగురున్నారు. ఈయన కోపం సంగతి తెలిసే మా అమ్మా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాన్నా పెద్దదాన్ని తమ్ముడికి చేసుకున్నారు. "అమ్మా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తమ్ముడు నీకెప్పుడూ అండగా ఉంటాడు. భయపడకు" అని నాకు ఎప్పుడూ ధైర్యం చెబుతూనే ఉండేవారు. ఎందుకో తెలుసా... ఈ కోపిష్టి మనిషి ఏ క్షణంలో నన్ను "ఫో ముండా" అని ఇంట్లోంచి గెంటేస్తాడో అని అందరికీ భయమే!"</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆ సరికి శ్రీరామ్ కి విషయం మూడొంతులు అర్ధమైపోయింది. అలా వదిలేస్తే కనీసం పది నిమిషాల పాటు గుక్క తిప్పుకోకుండా నిప్పులు చెరిగేస్తుంది తల్లి. నలభై రెండేళ్ల నుంచీ రాజుకుంటున్న నిప్పది!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాలుగడుగులు ముందుకు వెళ్లి తల్లి భుజాల చుట్టూ చెయ్యి వేసి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అనునయంగా ఆమెని వంటింటి వైపు నడిపించాడు శ్రీరామ్.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాగస్వరానికి లొంగిపోయిన నాగినిలా కొడుకు చేతిలో ఒదిగిపోయింది బాలమ్మ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అది కాదురా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చలికో ఏమో రాత్రిళ్లు నడుం పట్టేస్తోంది. తెల్లారే చలికి కూడా తట్టుకోలేక పోతున్నాను. "ఏదో కొంపలంటుకు పోతున్నట్టు తెల్లారకుండా నువ్వు లేవడం దేనికి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆరు దాటే దాకా హాయిగా పడుకో" అందది. ఏ జన్మలో పుణ్యమో ఇంత మంచి కోడలు దొరికింది అనుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">హాయిగా పడుకున్నాను! ఆ ప్రధానమంత్రిగారు మాత్రం నాలుగున్నరకల్లా లేవకపోతే ఢిల్లీ నగరం కూలిపోతుంది కదా. ఆయన లేచేశాడు. లేచాడంటే కాఫీ పడాలి. నీకు తెలిసిందే కదా. ఓసారి ఒళ్లు తెలియకుండా నిద్ర పట్టేసి లేవలేక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కాఫీ ఇవ్వడం లేటైతే నానా తిట్లూ తిట్టాడు. నేను కాఫీ కూడా తాగకుండా వంటింట్లో రహస్యంగా ఏడుస్తూ ఉంటే నువ్వే వచ్చి నా కళ్లు తుడిచి ఊరుకోబెట్టావు. గుర్తుందా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!"</span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">శ్రీరామ్ మాట్లాడలేదు. తల్లిని డైనింగ్ టేబిల్ దగ్గర కూచోబెట్టి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను బ్రష్ చేసుకుని వస్తాను. మనిద్దరం కలిసి కాఫీ తాగుదాం" అని సైగలతో చెప్పి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">గుండెల్లోంచి దూసుకొస్తున్న నిట్టూర్పుని అణచుకుంటూ బాత్ రూం కి వెళ్లిపోయాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కోడలు మైథిలి మావగారికి కాఫీ పట్టుకెళ్లి ఇస్తూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రేపటి నుంచి మరికాస్త తొందరగా లేస్తాను మావయ్యా." అనడం వింటూ నిట్టూర్చింది బాలమ్మ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మర్నాడు ఆదివారం. శ్రీరామ్ ఇంట్లోనే ఉన్నాడు. సాయంత్రం నాలుగింటికి నారాయణ మూర్తి స్నేహితుడు కూర్మనాధం వచ్చాడు. మైథిలి ఇచ్చిన టీ తాగుతూ తన కష్టాలు చెప్పుకోవడం ప్రారంభించాడు కూర్మనాధం. అతడికి ఒక్కడే కొడుకు. కోడలు అత్తమామల్ని కించిత్తు పట్టించుకోదు. కూర్మనాధం భార్య అనారోగ్యంతో బాధపడుతోంది. ఏ పనీ చెయ్యలేదు. కానీ అత్తగారి అశక్తతని కోడలు పట్టించుకోదు. ఒక్కోసారి వంట మొత్తం అప్పజెప్పేసి మొగుడితో కలిసి షికార్లకెళుతుంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రెండు రోజుల క్రితం జరిగిన రభస చెబుతున్నాడు కూర్మనాధం. శుక్రవారం అని గుడికి వెళ్లిందిట కోడలు. ఎనిమిదేళ్ల మనవరాలు స్కూలుకి ఏదో సెలవని ఇంట్లోనే ఉంది. వంట చేసి పిల్లకి భోజనం పెట్టమని పురమాయించి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వెళ్లిపోయింది కోడలు. గంటలో వస్తానన్న మనిషి స్నేహితురాలి ఇంట్లో భోంచేసి సాయంత్రం వచ్చింది. ఇక్కడ నానమ్మ వండిన కూర నచ్చక పిల్ల భోంచెయ్యలేదు. ఆకలో అని ఏడుపు. సాయంత్రం కోడలొచ్చాక మొగుడూ పెళ్లాలిద్దరికీ దండిగా పడ్డాయిట తిట్లు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">లోపలి నుంచి అదంతా వింటున్న బాలమ్మ నవ్వుతూ లేచి హాల్లోకొచ్చింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పాతికేళ్ల కిందట నాకైన అనుభవం ఈనాడు మీకు రివర్సులో అయిందన్నమాట. దేవీ నవరాత్రుల్లో గుడికి వెళ్లి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అక్కడ హరికథ వింటూండిపోయి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఒక్క అరగంట లేటుగా ఇంటికొచ్చానని మీ ఫ్రెండు నన్ను నానా తిట్లూ తిట్టారు గుర్తుందా మీకు...అప్పుడు ఆయన పక్కనే ఉన్నారు మీరు!! ఊరికే కాదు</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆయన నన్ను అలా తిడుతూంటే మీరు నవ్వుతూ కూచున్నారు. అయ్యో ఎందుకురా ఆవిడని అలా తిడతావు.. అని కనీసం ఒక్క మాట అనలేదు సరికదా నవ్వుతూ అంతా చూశారు. బహుశా ఇంటికెళ్లాక మీ ఆవిడక్కూడా చెప్పి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నవ్వి ఉంటారు. ఇప్పుడు మీ కోడలు గుడికెళ్లొచ్చి మిమ్మల్ని తిడుతూ ఉంటే ఎవరూ నవ్వకపోవడం మీ అదృష్టం. బంగారమంటి కోడలు దొరకడం నా అదృష్టం." అంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మ మాటలకి కూర్మనాథం మొహం వెలవెలబోయింది. భార్య తెగింపుకి నారాయణ మూర్తి మొహం ఎర్రబడింది. కానీ భార్యని పల్లెత్తు మాట అనే సాహసం చెయ్యలేదాయన. ఈ బాలమ్మని తిట్టే ధైర్యం ఎవరికీ లేదు!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మ లోపలికి వచ్చేసింది!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మరొక్క ఐదు నిమిషాలు ముళ్లమీద కూచున్నట్టు కూచుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వెళ్లొస్తానయ్యా మూర్తీ. మీ ఇంటికి మళ్లీ రాకుండా గొప్పగా బుద్ధి చెప్పింది మీ ఆవిడ. ఇప్పుడంతా ఆవిడ హవా కాబోలు" అని అక్కసంతా తీర్చుకుని మరీ వెళ్లాడు కూర్మనాధం. మిత్రుడు వెళ్లాక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">లోపలికొచ్చాడు నారాయణ మూర్తి.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కొడుకూ కోడళ్లతో కబుర్లు చెప్పుకుంటూ నవ్వుతున్న భార్య దగ్గర నిలబడి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలా! దగ్గర దగ్గరగా నాలుగేళ్ల నుంచీ ఇలాగే సాధిస్తున్నావు నువ్వు. అయినా నీ కక్ష తీరలేదు. కానీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చచ్చిన పాముని ములుగర్ర పుచ్చుకుని ఇంకా ఎంత పొడుస్తావో పొడు!" అనేసి వెళ్లిపోయాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మ మాట్లాడలేదు. తలవంచుకుని ఊరుకుంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">శ్రీరామ్ మృదువుగా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అమ్మా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నీకు ఇంతకు ముందు నాలుగైదు సార్లు చెప్పాన్నేను గతాన్ని తవ్వకమ్మా అని. నాన్న మంచివారు. ఒళ్లు తెలియని కోపం ఒకప్పుడు ఆయన లోపంగా ఉండేది. కోపం వస్తే నిన్ను నానా తిట్లూ తిట్టి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తర్వాత పశ్చాత్తాప పడను కూడా పడేవారు కాదు. నీ తప్పు ఏమీ లేకుండానే ఇంట్లోవాళ్ల ముందూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బైటవాళ్ల ముందూ కూడా చాలా సార్లు తిట్లు తిని ఏడ్చుకున్నావు. అదంతా నేనూ ఒప్పుకుంటాను. కానీ ముందే చెప్పినట్లు నాన్న మంచివారు. నిన్నూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మమ్మల్నీ బాగా చూసుకున్నారు. మనకి ఏ లోటూ చెయ్యలేదు. డబ్బు చాలకపోతే తనకి ముతక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బట్టలు కొనుక్కుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మాకు మంచివి కొనేవారు. నీ పుట్టిన రోజు కూడా గుర్తుంచుకుని మంచి చీర తెచ్చేవారు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇప్పుడు తన పెన్షన్ లోంచి మైథిలికి డబ్బులిస్తున్నారు చీర కొనుక్కోమని. నీ స్వేచ్ఛాస్వాతంత్రాయాలని ఆయన ఏనాడూ కాదనలేదు. ఇక నాన్న కోపం కూడా అలా వయసుతో బాటు చాలా వరకూ తగ్గిపోయింది. ఇంకా ఎందుకు చెప్పు ఆయన్ని బాధపెట్టడం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!" </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మ కళ్లనిండా నీళ్లతో చూస్తూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాకాయన మీద కక్ష ఏమీ లేదురా. నిజమే</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నువ్వు చెప్పినట్లు మీ నాన్న మంచి మనిషే. ఏవిటో ఒక్కోసారి అలా పాతవి గుర్తొస్తే ఆవేశం వచ్చేస్తుంది. అప్పుడు అనుభవించిన బాధ ఈ క్షణంలో మళ్లీ అనుభవిస్తున్నట్టు అనిపిస్తుంది. అనకూడదు అనుకుంటూనే అనేస్తాను! ఇక మీదట జాగర్తగా ఉంటాన్లే" అంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆ తర్వాత నుంచీ బాలమ్మ తగ్గింది. అయితే ఆ సంఘటన తర్వాత నారాయణ మూర్తి పూర్తిగా తగ్గిపోయాడు. కాఫీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">టిఫిన్</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భోజనం ఏదీ అడగడం మానేశాడు. ఎప్పుడు ఇస్తే అప్పుడే మహా ప్రసాదం అన్నట్టు తిని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తాగుతున్నాడు. టీవీలో ఏం పెడితే అదే చూస్తున్నాడు. మాట్లాడటం కూడా బాగా తగ్గిపోయింది. నిశ్శబ్దంగా పుస్తకాలు చదువుకుంటున్నాడు. భర్తలో ఈ మార్పు మొట్టమొదట గమనించింది బాలమ్మే. ఆవిడకి ఏదో తీరని లోటుగా అనిపించింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మామూలుగా ఉండండీ" అంటూ భర్తని గదమాయించబోయింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బతికినన్నాళ్లు బతకను. నన్నిలా ప్రశాంతంగా ఉండనీ బాలా" అంటూ మృదువుగానే తోసి పారేశాడాయన.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బాలమ్మకి ఏం చేయాలో తోచలేదు. భర్త అంత నిశ్శబ్దంగా ఉండటం అన్ని దశాబ్దాల కాపురంలో ఏనాడూ ఎరగదావిడ. చేసేదేమీ లేక తనూ మౌనంగా ఉండటం నేర్చుకుంది. అయితే నిశ్శబ్దంలో ప్రశాంతతను నారాయణ మూర్తి సాధించినట్టు ఆవిడ సాధించలేకపోయింది. గడ్డ కట్టిన నీరు మంచు అయి శరీరాన్ని కోసేసినట్టూ ఆవిడ మాటలన్నీ గడ్డ కట్టి మనసును కోసెయ్యడం ప్రారంభించాయి. ఆ క్షణం ఆవిడకి ఒక మహత్తర సత్యం బోధపడింది. భర్తకి ఎంత కోపం ఉన్నా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇన్నాళ్లూ తను చాలా సుఖంగా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">హాయిగా బతికిందన్న వాస్తవం ఆవిడకి ఇప్పుడే ఎవరో చెవిలో చెప్పినట్టు బోధపడింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భర్త కోపం కొద్దీ తనని తిట్టేవాడు...కోపం లేనప్పుడు సరదాగా కబుర్లూ చెప్పేవాడు. తనకి తెలియని ఎన్నో విషయాలు చెప్పాడు. తను చిన్నప్పటి నుంచీ వాగుడుకాయే. పెళ్లి చేసుకున్న తర్వాత కూడా తన వాక్స్వాతంత్ర్యానికి ఏమీ భంగం కలగలేదు. నిన్న మొన్నటి వరకూ తను భర్త దగ్గర కూర్చుని ఏదో ఒకటి వాగుతూనే ఉండేది. ఆ వాగుడులో పనికొచ్చేవేవీ ఉండవు. అయినా ఆయన ఆనందంగా వినేవాడు. తనకి తోచింది తనూ మాట్లాడేవాడు. ఇప్పుడు ఆయన ఒకానొక నిశ్శబ్దపు తెర వెనక్కి వెళ్లిపోయాక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తనకి మాటలు కరువయ్యాయి. ఒకప్పటి ఆయన కోపం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తిట్లు తనని బాధ పెట్టి ఉండొచ్చు. కానీ అది క్షణికమే. ఇలా తిట్టి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అలా పిలిచేవాడాయన. కానీ ఇప్పుడు ఎంతకీ తరగని ఈ నిశ్శబ్దం భయపెడుతోంది! తనేదో ఒంటరిదైపోయినట్టూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భర్త తనని వదిలేసినట్టూ గుండె లోతుల్లోంచి భయమూ ఆందోళనా ఉవ్వెత్తున ఎగసి పడుతున్నాయి!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అలా ఓ పది</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పదిహేను రోజులు గడిచాక</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఓ రోజు అలవాటు ప్రకారం తెల్లవారుజామునే లేచి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సెల్ తో కాలక్షేపం చేస్తున్న నారాయణ మూర్తి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భార్య మూలగడం విని ఆశ్చర్య పడుతూ దగ్గరికి వెళ్లి చూశాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">చేత్తో గుండె మీద రాసుకుంటూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అమ్మా... అమ్మా" అని మూలుగుతోంది బాలమ్మ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నారాయణ మూర్తి పై ప్రాణాలు పైనే పోయాయి. కొడుకును పిలుస్తూ పరిగెత్తాడు. మరో గంటకల్లా బాలమ్మ ఒక పెద్ద కార్పొరేట్ ఆస్పత్రిలో ఐసియూలో ఉంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నన్ను తిట్టండీ. కోపం తెచ్చుకోండీ.. మాట్లాడ్డం మానెయ్యకండీ!" అని రోజంతా కలవరిస్తూనే ఉంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">డాక్టర్ ఇరవైనాలుగు గంటలు గడిస్తేనే గాని ఏ సంగతీ చెప్పలేమన్నారు. ప్రస్తుతం వచ్చింది మైల్డ్ స్ట్రోకే. కానీ బీపీ చాలా ఎక్కువగా ఉంది. అంచేత ఇరవైనాలుగు గంటల లోపున మరో ఎటాక్ రావచ్చునని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సాధ్యమైనంత వరకు ఆ ఎటాక్ రాకుండా ఉండేందుకే ట్రీట్ మెంట్ ఇస్తున్నామని చెప్పారు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సాయంత్రం నాలుగు గంటల ప్రాంతంలో కాస్త పర్వాలేదని చెబుతూ నారాయణ మూర్తిని ఐసీయూలోకి అనుమతించారు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కాళ్లూ చేతులూ వణుకుతూ ఉండగా లోపలికి వెళ్లాడాయన. ఒంటి మీద తెలివి లేకుండా పడి ఉన్న భార్యని చూసేసరికి ఆయన కళ్లలో నీళ్లు ఆగలేదు. గబుక్కున కళ్లు తుడుచుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నెమ్మదిగా భార్య చేతి మీద తన చెయ్యి ఆనించాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భర్త స్పర్శ తెలిసినట్టు కొద్దిగా కదిలింది బాలమ్మ.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">"</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నన్ను తిట్టండీ... మాట్లాడ్డం మానెయ్యకండీ" అంటూ కలవరించింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">భార్య మాట నారాయణ మూర్తికి స్పష్టంగానే అర్ధమైంది. తిడితే తిట్టాడంటుంది... నోరు మూసుకుని ఊరుకుంటే తిట్టండంటుంది. ఆయనకి భార్య మీద వల్లమాలిన కోపం వచ్చింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">పెదవులు బిగబట్టి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నెమ్మదిగానే</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">బుద్ధిమాలినదానా...తిట్టడం కాదు. ఇంటికి రా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">,</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నీ తోలు వలిచి చెప్పులు కుట్టించుకుంటా" అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మరో పది నిమిషాలకి బాలమ్మ కళ్లు తెరిచింది. మరో అరగంటకల్లా ఆవిడ బీపీ నార్మల్ కొచ్చేసింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తర్వాత పది సంవత్సరాల పాటు ఆ దంపతులిద్దరూ హాయిగా కబుర్లు చెప్పుకుంటూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">గొడవలాడుకుంటూ సుఖంగా బతికారు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"> **************</span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కథ చెప్పడం ముగించి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నా కొడుకు మొహంలోకి... సూటిగా చూశాను. వాడు కథ విని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఏదో ఆలోచనలో పడ్డట్టు కనిపించాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కథ విని ఆలోచిస్తున్నావేమిటి.. ఎలా ఉంది కథ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!" </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అంటూ ప్రశ్నించాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వాడు జవాబు కోసం కించిత్తు తడుముకోలేదు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నువ్వు ఇంతసేపూ చెప్పింది కథలా లేదు నాన్నా. మన జీవితాలతో ఏదో సంబంధం ఉన్నట్టే ఉంది. నువ్వు ఏదో మనసులో పెట్టుకుని ఇదంతా చెప్పినట్టున్నావు! అసలు విషయం చెప్పు" అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నాకు నవ్వొచ్చింది. వీడి తెలివితేటలు కూడా మా నాన్నవే. ఆయన ఆ రోజుల్లోనే చాలా పెద్ద ఉద్యోగం చేసేవారు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నితీష్ మాటకి నేనింకా జవాబు చెప్పకుండానే లోపలి నుంచి మా ఆవిడ సీతాలక్ష్మి మా దగ్గరకొచ్చింది. సీరియస్ గా కొడుకు వైపు చూస్తూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నువ్వు అడిగినదానికి జవాబు నేను చెబుతాను విను. మీ నాన్న చెప్పిన కథలో</span><span lang="TE" style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మైథిలిని నేనే.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">దాన్ని బట్టి మిగతాదంతా నీకు ఇట్టే తెలుస్తుంది. ఇక మీ నాన్న నీకిదంతా ఎందుకు చెప్పారో కూడా నాకు తెలుసు. ఆ విషయం మేమిద్దరం ఈ మధ్య కాలంలో చాలాసార్లే మాట్లాడుకున్నాం. అదంతా కూడా ఆయనే చెబుతారు నీకు. కాకపోతే నువ్వు గ్రహించవలసిందల్లా ఒక్కటే... ఈ విషయంలో నాదీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మీ నాన్నదీ కూడా ఒకటే అభిప్రాయం</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఆలోచన. అంచేత ఆయన చెప్పబోయేది నేను కూడా చెబుతున్నాననుకుని డబల్ అటెన్షన్ తో విను." అనేసి వెళ్లిపోయింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఇదంతా ఏదో సీరియస్ వ్యవహారం అని గ్రహించిన నితీష్ బిక్కమొహం వేసుకుని నా వైపు చూశాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను అనునయంగా</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">గాభరా పడవలసిందేమీ లేదు నాన్నా. కథలో నారాయణ మూర్తి మీ తాతగారన్నది నీకు అర్ధమైంది కదా. ఆయన బతికి ఉంటే ఇప్పుడు నూరేళ్లు</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఉండేది వయస్సు. మా అమ్మ ఆయన కంటే ఐదేళ్లు చిన్నది. ఆ తరం మనిషి మా అమ్మే ఆయన కోపాన్ని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">విసురుబాటుతనాన్నీ భరించలేకపోయింది. అదంతా మనసులో పెట్టుకుని ఆయన్ని వృద్ధాప్యంలో సాధించుకు తింది. ఆ కాలపు మనుషులు కాబట్టి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">లేత వయసుల్లో దృఢంగా అల్లుకున్న బంధాలు కాబట్టి వాళ్లిద్దరూ కడదాకా అన్యోన్యంగా బతికారు. ఈ కాలపు పెళ్లిళ్లూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వ్యవహారాలూ ఎలా ఉన్నాయో నీకు తెలియంది కాదు. అత్తమామల సంగతి అలా ఉంచి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మొగుడు కాస్త గట్టిగా తిట్టినా ఆడపిల్లలు సహించడం లేదు. తక్షణం కౌంటర్ ఇస్తున్నారు. పరిస్థితి ఏమైనా హద్దు దాటిందా... పుట్టింటికి వెళ్లిపోతున్నారు. మొగుడు వెళ్లి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">సారీ చెప్పి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">తన పద్ధతి మార్చుకుంటే సరేసరి. లేదంటే ఏం జరుగుతుందో నేను నీకు విడమరిచి చెప్పక్కర్లేదు. నీకు మా నాన్న కోపం వచ్చిందని మీ అమ్మా నేనూ ఇప్పటికి లక్షసార్లు అనుకుని బెంగపడ్డాం. ఇప్పుడు నీకు పెళ్లి కూడా కుదిరింది. నీకు కాబోయే భార్య నీతో సమానంగా చదువుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఉద్యోగం చేస్తోంది. నీలాగే తల్లిదండ్రులకి ఒక్కగానొక్క బిడ్డ.. గారాంగా పెరిగింది. ఆ పిల్ల రేపు నీ కోపాన్ని భరించలేకపోతే ఏమవుతుందో కాస్త ఆలోచించుకో. నీ సంసారం వెయ్యిన్నొక్క కాలానికీ పచ్చగా ఉండాలనీ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నువ్వు పిల్లా పాపాతో సుఖంగా బతకాలనీ మా కోరిక. అందుకే నీకు ఇదంతా చెప్పాను." అంటూ ముగించాను</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నితీష్ ఒక్క క్షణం ఏమీ మాట్లాడలేదు. తర్వాత తల వంచుకుంటూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రమ్య ఆల్ రెడీ అనేసింది నాన్నా" అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను కాస్త గాభరా పడుతూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఏమంది</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">?!" </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అని ప్రశ్నించాను.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కొడుకు మాట వినబడి మా ఆవిడ కూడా చప్పున వచ్చి ఆందోళనగా చూస్తూ నిలబడింది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నితీష్ అపరాధిలా చూస్తూ</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మొన్న ఏదో చిరాకులో కసిరాను. ఫోన్ లోనే. వెంటనే "నీకు కోపం ఎక్కువలా ఉందే" అంది. నేను మాట్లాడలేదు. "అలా అయితే చాలా కష్టం నితీష్" అని ఫోన్ పెట్టేసింది." అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మేమిద్దరం మరింత ఆందోళనగా చూశాం.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">వాడు తల పూర్తిగా వంచుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">ఓ గంట పోయాక ఫోన్ చేసి సారీ చెప్పాను. ఇప్పుడు బాగానే మాట్లాడుతోంది. కాకపోతే కోపం పనికిరాదని ఏం చెప్పినా ఫ్రెండ్లీగా చెప్పాలని ఖచ్చితంగా చెప్పింది."</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేనూ మా ఆవిడా మొహాలు చూసుకున్నాం. మా మొహాల్లో కనిపిస్తున్న ప్రశ్న వాడికి అర్ధమైంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మరికొంచెం బిక్కమొహం వేసుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, "</span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">కోపం బాగా తగ్గించుకుంటానని ప్రామిస్ చేశాను. ఇదంతా జరిగి వారం దాటింది. కోపం తగ్గించుకోవడం కోసం సైకియాట్రిస్ట్ దగ్గర సెషన్స్ కి వెళ్లడం ప్రారంభించి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">రెండు రోజులైంది!" అన్నాడు.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">మా ఇద్దరి మొహాలూ ఒక్కసారిగా వికసించాయి. మా ఆవిడ ఆనందం పట్టలేక గబుక్కున కొడుకుని పట్టుకుని</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">గట్టిగా ముద్దు పెట్టేసుకుంది.</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నేను కుర్చీలోంచి లేచి వాడి దగ్గరికి వెళ్లి</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";">, </span><span lang="TE" style="font-family: Gautami, "sans-serif";">నవ్వుతూ ఆప్యాయంగా వాడి భుజం తట్టాను!!</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"> <wbr></wbr> *******************</span><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"></span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><p class="MsoNormal" style="font-family: Calibri, "sans-serif"; line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt;"><span style="font-family: "Times New Roman", "serif";"><span style="font-size: medium;"> </span></span></p><div dir="auto" style="font-size: small;"><br /></div><div dir="auto" style="font-size: small;"><br /></div></div><div class="yj6qo" style="font-size: small;"></div><div class="adL" style="font-size: small;"></div></div></div><div class="hq gt" id=":19i" style="clear: both; font-size: 0.875rem; margin: 15px 0px;"><div class="hp" style="border-top: 1px dotted rgb(216, 216, 216); width: 494.667px;"></div><div class="ho" id=":19j" style="margin: 12px 0px; position: relative;"><span class="aVW a5T" style="-webkit-font-smoothing: antialiased; display: flex; font-size: 0.875rem; font-weight: bold; height: 20px; line-height: 20px; white-space: pre-wrap;"> One attachment<span class="a2H" id=":19k" style="font-weight: normal;"> • Scanned by Gmail</span><div class="a2b" jslog="150791; u014N:xr6bB;" style="height: 30px;" ve-visible="true"><div aria-haspopup="true" aria-labelledby="Nbrrqb" class="a2a a2a" role="img" style="background-image: url("//ssl.gstatic.com/ui/v1/icons/mail/saferwithgoogle/info_outline_grey700_16px_2x.png"); background-size: 16px; height: 16px; margin: 2px 26px 24px 4px; width: 16px;" tabindex="0"></div></div></span><div class="aZi J-J5-Ji" style="display: flex; position: absolute; right: 0px; top: -1px;"><div aria-disabled="false" aria-label="Add all to Drive" class="T-I J-J5-Ji aZj T-I-ax7 L3" data-tooltip="Add all to Drive" id=":19v" role="button" style="-webkit-user-drag: none; align-items: center; background: transparent; border-radius: 2px; border: none; box-shadow: none; color: #444444; cursor: pointer; display: inline-flex; font-size: 0.875rem; height: auto; justify-content: center; line-height: 18px; margin: 0px 0px 0px 20px; min-width: 0px; outline: none; padding: 0px; position: relative; text-align: center; user-select: none; white-space: nowrap; width: auto; z-index: 0;" tabindex="0"><div class="asa" style="align-items: center; border: none; cursor: pointer; display: flex; justify-content: center; outline: none; position: relative; z-index: 0;"><div class="XF T-I-J3 J-J5-Ji" style="background-image: url("https://www.gstatic.com/images/icons/material/system_gm/2x/add_to_drive_black_20dp.png"); background-position: center center; background-repeat: no-repeat; background-size: 20px; display: inline-block; height: 20px; margin: 0px; opacity: 0.71; padding: 0px; position: relative; transition: opacity 0.15s cubic-bezier(0.4, 0, 0.2, 1) 0s; vertical-align: middle; width: 20px;"><div class="T-aT4" style="direction: ltr; display: inline-block; height: 19px; position: relative; width: 19px;"><div></div><div class="T-aT4-JX" style="background: url("//ssl.gstatic.com/ui/v1/activityindicator/offline.png") center center no-repeat; height: 19px; left: 0px; opacity: 0; position: absolute; top: 0px; transition: opacity 0.218s linear 0.44s; width: 19px;"></div></div></div></div><div class="a3I" style="height: 1px; left: -10000px; overflow: hidden; position: absolute; top: -10000px; width: 1px;"> </div><div><br /></div></div></div></div><div id=":19m"></div><div class="aQH" id=":19l" style="margin-bottom: -16px; margin-left: -16px;"><div class="aZK" style="clear: both; height: 0px; overflow: hidden;"></div></div></div><div class="hi" style="background: rgb(242, 242, 242); border-bottom-left-radius: 1px; border-bottom-right-radius: 1px; font-size: medium; margin: 0px; padding: 0px; width: auto;"></div></div></div></div></span></div>krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-59639240383023938442017-06-17T22:49:00.002-07:002017-06-17T22:49:54.885-07:00 నాన్నకి హేపీ ఫాదర్స్ డే..!! <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="MsoNormal">
<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ఎలా ఉన్నారు
నాన్నా..అమ్మా మీరూ ఇద్దరూ హాయిగా కబుర్లు చెప్పుకుంటూ ఖులాసా గా ఉన్నారని
అనుకుంటున్నా. నిజమే కదా..</span>?! <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ఎంత ఖులాసాగా
ఉన్నా మీ మనసు మా నలుగురి కోసం పరితపిస్తూనే ఉంటుందని..మాకు ఏ చిన్న సమస్య వచ్చినా
మీకు ఆ స్వర్గం లో కూడా నిద్ర పట్టదని మాకు బాగా తెలుసు.</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">మా</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">చిన్నప్పటి నించి
చూస్తున్నదేగా..</span>?! <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">నాకు ప్రతి క్లాసు లోనూ ఫస్ట్ ర్యాంక్ వస్తుంటే
ఓ కంట ఆనంద బాష్పాలు..ఆయాసంతో నేను ఊపిరి అందక ఎగిరెగిరి పడుతూ ఉంటే మరో కంట
కన్నీరు కార్చడం మీకు ఉచ్చ్వాసనిశ్వాసాలంత తేలికగా అలవాటైపోయింది. రాధి మీ కంటె బాగా పాడుతూ ఉంటే మీ
హృదయకవాటాల్లో ఒకటి ఆనందంగా లబ్ డబ్ అనడం.. దానికి ఏ చిన్న ఇబ్బంది వచ్చినా రెండో
కవాటం అంత నిశ్శబ్దంగానూ కుచించుకుపోవడం మాకు తెలియని విషయం కాదుగా..</span>?! <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">పిల్లల విషయంలో గుండె స్పందించే తీరు ఎంతటి
ప్రముఖ కార్డియాలజిస్టుకీ అందని మహాశ్చర్యం..! అది మేం నలుగురం ఇప్పుడు
అనుభవిస్తున్నాంగా అచ్చం మీలాగే..:) దానాలూ ధర్మాలూ ఆ దానకర్ణుడికే ఎరుక..పిల్లల
కోసం గుండెను సైతం ఒలిచి ఇచ్చెయ్యడం మీలాంటి తండ్రులకే తెలిసిన విద్య. మీలాంటి
అన్నాను గాని...ఇక్కడ మీలాంటివాడు మళ్లీ మీరే అని కూడా మాకు సగర్వంగా తెలుసు. ఇంక బాబు</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">సంగతి..అసలు వంశోద్ధారకుడు పుట్టినందుకే మీరు
ఎంతలా పొంగిపోయేరో..వాడి కంటే అచ్చం పదకొండేళ్లు పెద్దదాన్ని నాకు బాగా తెలుసు.
వాడి నామకరణ మహోత్సవానికి మీరు ప్రత్యేకంగా చేయించిన పెద్ద పెద్ద కాజాల రుచి
(అప్పట్లో కాజాయేగా గొప్ప స్వీటు) నాకిప్పటికీ జిహ్వ మీద ఉంది. వాడు బొంబాయి
ఐఐటీలో చేరినప్పుడు మీకు కలిగిన ఆనందాన్ని వర్ణిచడం ఆ ఆదిశేషుడికైనా సాధ్యమా..</span>? <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">అలాగే </span>“<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">పాపా కహతే హై బడా
నాం కరేగా..బేటా హమారా అచ్చా కాం కరేగా </span>“ <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">అంటూ
వాడు రాసిన ఉత్తరం చదువుతూ ఆనందవిషాదసమ్మిళితభావోద్వేగం తో మీరు ఎలా ఎగసి
పడ్డారో మీ పక్కనే కూచుని ప్రత్యక్షం గా
చూశాను నేను. మీ నాలుగు ప్రాణాల్లోనూ
ఆఖరి ప్రాణం బుజ్జి...బుతగా..(బుజ్జితల్లిగా) దాని కోసం మీరు పడ్డ ఆతృత అంతా ఇంతా
కాదు. " నీకు ఏ లోటూ చెయ్యనమ్మా..పెద్దక్కకీ చిన్నక్కకీ ఎలా చేశానో నీక్కూడా
అన్నీ అలాగే చేస్తాను" అంటూ నీరసించిన మీ గుండెకి మీరే ధైర్యం చెప్పుకున్నారు
గాని...జాలిమాలిన ఆ దేవుడు మాత్రం క్షణం అటూ ఇటూ అవడానికి వీల్లేదంటూ మిమ్మల్ని
లాక్కెళ్లిపోయేడు.</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">పోన్లెండి
నాన్నా...మిమ్మల్ని భౌతికంగా మా నించి బోల్డు దూరం లాక్కుపోగలడు గాని</span>, <span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">మా నాలుగు గుండెల్లోనూ చిరంజీవిగా..సదా నవ్వుతూ ఉండే మిమ్మల్ని..మీ స్మృతిని
తీసెయ్యడం ఆ దేవాధిదేవుడికి కూడా సాధ్యం కాదు. అలాగే మా పట్ల మీ ఆత్మ
స్పందించడాన్ని కూడా ఏ దేవుడూ ఆపలేడు.
మనిద్దరం అర్ధరాత్రి దాకా చెప్పుకున్న కబుర్లు..కలిసి తాగిన స్ట్రాంగ్
కాఫీలు..మీరు నేర్పిన ఇంగ్లీషు..సాహిత్యం..జీవితపు విలువలు..పిల్లల కోసం శరీరాన్నీ
మనసునీ కరగదీసుకునే తీరు ఇవన్నీ నా కొన ఊపిరి దాకా మిమ్మల్ని నాకు గుర్తు చేస్తూనే
ఉంటాయి. అందుకే చెబుతున్నా నాన్నా...హేపీ ఫాదర్స్ డే..!! మీరు నలుగురు పిల్లల
ప్రియాతి ప్రియమైన తండ్రి..!! నాలుగు అద్భుత శిల్పాల్ని చెక్కిన అమర శిల్పి !!
మిమ్మల్ని మేం నలుగురం ఏనాడూ నాన్న "గారూ" అని పిలవలేదు.
"నాన్నా.." "నాన్నా" అంటూ ఏళ్లొచ్చినా మీ దగ్గర పసి పాపలుగానే
ఉన్నాం.</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">అప్పుడూ </span>..<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> ఇప్పుడూ..ఎప్పుడూ మేం మీ పాపలమే. మా నలుగురి
తరఫునా మీకు మరోసారి హేపీ ఫాదర్స్ డే..!! మదర్స్ డే నాడు అమ్మకి విషెస్ చెప్పలేదు
నాన్నా</span>..!<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> పాపం పిచ్చి అమ్మకి కోపం రాదు గాని...ఈ
ఫాదర్స్ డే సందర్భం గా అమ్మకి కూడా హేపీ మదర్స్ డే అని చెప్పెయ్యండి.
అమ్మా...విన్నావా...</span><span lang="TE" style="font-family: "Mangal","serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: Mangal; mso-bidi-language: TE; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">నీకు</span><span lang="TE"> </span><span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">హేపీ మదర్స్ డే
!! నాన్నకి హేపీ ఫాదర్స్ డే..!! </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4DN1aCVrgSaf3pVjyVlHdYvIUHZzDQUbfw_ax_OIn3hQ75p0tkkVJwzxj6-htwMNhrjPa9orzr5aSzcsw1NM0EgP7hQ4F35lB4VMIWqFKjzVYTzokg_LmQcWkXpYLJh7iL9ZmEyp8gQ/s1600/HFD.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="620" data-original-width="877" height="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4DN1aCVrgSaf3pVjyVlHdYvIUHZzDQUbfw_ax_OIn3hQ75p0tkkVJwzxj6-htwMNhrjPa9orzr5aSzcsw1NM0EgP7hQ4F35lB4VMIWqFKjzVYTzokg_LmQcWkXpYLJh7iL9ZmEyp8gQ/s320/HFD.png" width="320" /></a></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-84171355299654635872014-12-30T22:42:00.002-08:002014-12-30T22:44:22.634-08:00Happy New year <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b><span style="background-color: white; color: blue; font-size: large;">అనంత పయనం లో మరో ఏడాది గడిచిపోయింది. నవ్వుతూనే ఉన్నామో, నవ్వుతూ..ఏడుస్తూ ఉన్నామో...అసలు ఎప్పటికైనా నవ్వుతామా దేవుడా అనిపించేంతగా శోకాంబుధిలో మునిగిపోయామో...ఎవరికి వారికే తెలిసిన, ప్రత్యేకమైన జీవితగ్రంధమది. అయితే, జీవన గమనం లో మరో కొత్త ప్రస్థానం ప్రారంభించబోయే తరుణాన...ఒక్కసారి అందరం...పరస్పరం శుభకామనలు తెలియజేసుకోవడం మన కనీస విధి...మర్యాద. అందుకే..ఈ బ్లాగులోకి కన్నూనిన ప్రతి ఒక్కరికీ నా నూతన సంవత్సర శుభాకాంక్షలు చెబుదామని మళ్లీ మౌసు పెన్ను పట్టుకున్నాను. అందరికీ హేపీ న్యూ ఇయర్...!!! ఆఖరికి 31-12-2015 న ఈ బ్లాగు చూసిన వాళ్లు కూడా నేను మీకు పన్నెండు నెలల కిందటే న్యూ ఇయర్ గ్రీటింగ్స్ చెప్పేశానని గ్రహించండి చాలు...ఓకే...ఆల్ ది బెస్ట్..!! </span></b><br />
<b><span style="background-color: white; color: blue; font-size: large;"><br /></span></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAPNWcOKsjh9M7UhIaMjBjtXAYfKnjlXocmuYwsNpeeQWn7ovv4ANRvrgOKo4IzYIACPhubDQ-mFHVfFqsGmWYHwvroJZI0W0WqEQyBcSb4eENMUfOMeMt87o0LqZeiVeff2zy4vLayw/s1600/R.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAPNWcOKsjh9M7UhIaMjBjtXAYfKnjlXocmuYwsNpeeQWn7ovv4ANRvrgOKo4IzYIACPhubDQ-mFHVfFqsGmWYHwvroJZI0W0WqEQyBcSb4eENMUfOMeMt87o0LqZeiVeff2zy4vLayw/s1600/R.jpg" height="479" width="640" /></a></div>
<b><span style="background-color: white; color: blue; font-size: large;"><br /></span></b></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-61997467883719353452014-09-13T22:17:00.003-07:002014-09-13T22:17:14.079-07:00ఆనంద మఠం....రెండో భాగం <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1rpZzHxS03KtmTqdVLAycWBR48ydy6ggedmYs6A37KjgfAWmAVWtQYiPdVbNA-XjYw3aKXh6ITbePV1cRnJZfvpPUb3ZwLIJBY-8payO3ua7VJ9TC3_AmM5Q9itYe77gSLSJggXeVlg/s1600/AM+1+copy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1rpZzHxS03KtmTqdVLAycWBR48ydy6ggedmYs6A37KjgfAWmAVWtQYiPdVbNA-XjYw3aKXh6ITbePV1cRnJZfvpPUb3ZwLIJBY-8payO3ua7VJ9TC3_AmM5Q9itYe77gSLSJggXeVlg/s1600/AM+1+copy.jpg" height="638" width="640" /></a></div>
<br /></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-18790369772172202852014-09-13T22:13:00.003-07:002014-09-13T22:14:59.121-07:00ఆనంద మఠం....132 సంవత్సరాల కిందటి బెంగాలీ నవల <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6dOzPsOYldBgYJp2zfblmF7iTrLdCtUj2VfDrgw-jm169exJLbZMM_bBE71ACvmg6kTDuE5HYRvIZsYFDVfFlWNEfO3b7KFT1HBIBz1XRz_Q_nsj-uaECbMPOSC8SBaN68oDLd9cNBg/s1600/AM+copy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6dOzPsOYldBgYJp2zfblmF7iTrLdCtUj2VfDrgw-jm169exJLbZMM_bBE71ACvmg6kTDuE5HYRvIZsYFDVfFlWNEfO3b7KFT1HBIBz1XRz_Q_nsj-uaECbMPOSC8SBaN68oDLd9cNBg/s1600/AM+copy.jpg" height="630" width="640" /></a></div>
<br /></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-14800325285337166952014-09-02T00:18:00.001-07:002014-09-02T00:19:43.245-07:00మలి పలకరింపు <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">మళ్లీ ఉద్యోగంలో చేరి నెల్లాళ్లవుతోంది. మొన్న బాపు కన్ను మూసిన సందర్భంగా నేను రాసింది....</span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3SIh9P3AEJsQPgrog-EWuchIv-mLEvbNQ8ajUrXstmgnndWwhZQhGW-gShtcNU0G66gdffbecTEtqpcCj_8cWFvXdW4OzkkN4EBT48zy_zl1P3EexOf1csFZL7V9ZeQ3p0vzByqW1rw/s1600/1111.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3SIh9P3AEJsQPgrog-EWuchIv-mLEvbNQ8ajUrXstmgnndWwhZQhGW-gShtcNU0G66gdffbecTEtqpcCj_8cWFvXdW4OzkkN4EBT48zy_zl1P3EexOf1csFZL7V9ZeQ3p0vzByqW1rw/s1600/1111.jpg" height="640" width="230" /></a></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-86838580870088681272014-06-06T17:56:00.002-07:002014-06-06T18:00:18.420-07:00రాయాలి...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;">ఏమీ రాయకుండా రోజులు ఎలా గడిచిపోతున్నాయో...?? అవును మరి..నా కోడీ కుంపటీ లేకపోతే తెల్లారదా ఏం...??? కాని, అందాల కడలి ఆగిపోయింది...(అమ్మకి బుగ్గపోటు పొడిచాను కదా..గర్వానికి పోతే ఏమవుతుందేం...) </span><span style="font-size: large;">రాయాలమ్మా...రాయాలి....కనీసం అదొక్కటైనా రాయాలి..!! అయితే దానికీ టైం రావాలి కాబోలు...అంతే కదా మరీ...!!! </span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-29180866335511926432014-04-13T18:04:00.001-07:002014-04-13T18:04:35.338-07:00నా తరమా...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: blue; font-size: large;">ఫిబ్రవరి ఆరవ తారీఖున బ్లాగు ప్రారంభించాక...ఇన్ని రోజుల పాటు అసలేమీ రాయకుండా లేను. ముఖ్యంగా అందాల కడలి. కాని...ఇప్పటికి పదహారు రోజులైంది...అసలు మౌస్ పట్టుకోవడానికే వీల్లేకపోతోంది. మార్చి 28న అమ్మకో బుగ్గపోటు తగిలించాక...నాక్కూడా బిజీ పోటొచ్చింది.అమ్మకి బుగ్గపోటిస్తే ఏమీ చేతకానిదానిలా ఆవిడ ఊరుకుంటుందా మరి..?? ఇప్పట్లో కుదిరేలా కూడా లేదు...కనీసం ఈ నెల ఇరవయ్యొకటో తారీఖు దాకా...సముద్రతరంగాలైనా కాస్త కుదుటపడతాయేమో గాని సంసారసాగరానికి మాత్రం అసలు విశ్రాంతి లేదు కదా...</span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;"> ఏ తీరుగ నను దయజూసెదవో ఇనవంశోత్తమ రామా...నా తరమా భవసాగరమీదను నళినదళేక్షణ రామా...</span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-43286382233635633142014-03-28T07:03:00.001-07:002014-03-28T07:03:26.471-07:00అమ్మకో బుగ్గపోటు..!! <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;"> ఓయ్ అమ్మా...తెలిసిందిలే...తెలిసేపోయిందిలే నీ బ్యూటీ సీక్రెట్..! నువ్వు అంత అందమైనదానివీ..ఇంత అందమైన దానివీ అని ఆ శంకరాచార్యులవారు ఎకాయెకీ ఓ వంద శ్లోకాలు రాసేశారే..ఆ అందం తాలూకు అసలు రహస్యం మేం గ్రహించేశాంలే..! </span><br />
<span style="font-size: large;"> షహనాజ్ హుస్సేన్ అనీ,ఓ పేద్ద బ్యుటీషియను..నీకు తెలీకపోవడమేమిటిలే...నువ్వు ఆవిడ చెప్పిన సీక్రెట్లన్నీ తూచా తప్పకుండా పాటిస్తున్నావని ఇవేళ అర్ధమైంది నాకు. భారతదేశంలో కోకొల్లలుగా దొరికే (ఇప్పుడు తగ్గిపోతున్నాయనుకో) వనమూలికలూ, సహజ ఉత్పత్తులతోనే బ్రహ్మాండమైన అందాన్ని సొంతం చేసుకోవచ్చునన్నది షహనాజ్ హుస్సేన్ మాట. అది నీకు తెలిసిపోయింది. బహుశా కైలాసంలో కూచునే ఇంటర్నెట్ లో చూసేసి ఉంటావు. నువ్వు ఏమేం చూశావో...వాటిని నువ్వు ఎలా పాటిస్తున్నావన్నది మేం ఏం గ్రహించామో వరసగా చెబుతాను విను...</span><br />
<span style="font-size: large;"> పాలని మించిన క్లీన్సర్ లేదన్నది షహనాజ్ తో సహా బ్యుటీషియన్లంతా ఏకగ్రీవంగా ముక్తకంఠంతో చెబుతున్న మాట. ఆ పాలు..అవి కూడా నీళ్లల్లాంటివి కావు...చక్కటి చిక్కటి పాలతో ఏకంగా ఒళ్లంతా క్లీన్ చేసుకుంటున్నావు నువ్వు. ఒళ్లంతా తడిసిందా లేదా అని చేత్తో తడిమి తడిమి చూస్తూ బిందెల కొద్దీ పాలతో నీ సేవకులు నీకు తానం చేయిస్తున్నారు. ఆగాగు...ముందసలు పాలు కానే కాదు...పసుపు.</span><br />
<span style="font-size: large;"> భారతీయ స్త్రీకి పసుపే పరదైవతమని పూర్వీకులే కాదు...ఈ కాలపు బ్యూటీషియన్లు సైతం మొత్తుకుంటున్నారు. "పసుపూ చందనాల అపూర్వ సంగమం" అంటూ వికో టర్మరిక్ వాళ్లు గొంతు చించుకున్నారు చూశావా..."శెనగపిండిలో కాస్త పసుపు, పెరుగు వేసి ఆ ముద్దని ముఖానికి పట్టించుకుని ఓ అరగంట ఉండి కడుక్కోండి...మీ ముఖసౌందర్యానికి మీరే అబ్బురపడండి" అని షహనాజ్ హుస్సేన్ తన బ్లాగుల్లోనూ, తన వెబ్సైట్ లోనూ కూడా గోల పెడుతూ ఉంటుందే ఆ పసుపుని ముందు ఒళ్లంతా పట్టించుకుంటున్నావు నువ్వు. తర్వాత నీకు మరే సొంత బ్యుటీషియను చెప్పిందో గాని ఒళ్లంతా కుంకుమ కూడా అలదుకుంటున్నావు. బహుశా నీ "అరుణారుణ వర్ణానికి" కారణం ఇదే అయి ఉంటుంది. ఆ తర్వాత వికో టర్మరిక్ వాళ్ల అడ్వర్టైజ్మెంట్ లో మాదిరిగా శరీరానికి చందన చర్చ చేయించుకుంటున్నావు.</span><br />
<span style="font-size: large;"> "చందన చర్చిత నీల కళేబర పీతవసన వనమాలీ" అన్నాడు గాని జయదేవుడు, నీకు జరుగుతున్నట్టు ఏ కృష్ణుడికి జరుగుతోంది తల్లీ చందన చర్చ...?? పాపం అప్పుడెప్పుడో ద్వాపరయుగంలో యదుకులబాంధవుడై పుట్టి ఏ చందన సేవలందుకున్నాడో గాని నల్లనయ్య...ఇప్పుడు వెన్నక్కూడా మొహం వాచిపోతున్నాడిక్కడ...(అంటే తెలుగునాట)</span><br />
<span style="font-size: large;"> సరేలే ఇప్పుడా గోలంతా ఎందుక్కానీ, చందన చర్చ అయ్యాక అప్పుడు మొదలవుతుంది నీ పాల స్నానం. "రేపొచ్చి పాడేటి భూపాల రాగాలు పన్నీటి జలకాలు పాలాభిషేకాలు" అన్నారు చూశావా కవిగారు...అవన్నీ వెంకన్నతో పోటా పోటీగా జరుగుతున్నది నీకే కదమ్మా...ఎన్ని చేసినా పాపం వెంకన్న నల్లనయ్యే...నువ్వు మాత్రం ఎర్రెర్రని గులాబీరేకుల్ని పాలల్లో నానబెట్టినట్టూ మెరిసిపోతూ ఉంటావు. అదే ఆ బ్యూటీ సీక్రెట్టే చెబుతున్నా...</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఒకటా..రెండా..ఏకంగా మూడు బిందెల పాలు..అవును మరి, విశ్వాంతరాళమంతా నిండి ఉన్న భువనేశ్వరివి కదా నువ్వు...నీ ఒళ్లంతా నిండారా తడవాలంటే ఆ మాత్రం పాలుండొద్దూ...బాత్రూం లో మ్యూజిక్ పెట్టుకుని మనసుకు నచ్చిన సంగీతం వింటూ హాయిగా జలకాలాడుతున్నట్టు లయబధ్ధంగా మంత్రాలు వినిపిస్తూ మరీ </span><span style="font-size: large;"> నీకు క్షీరాభిషేకం చేయిస్తారు నీ సేవకులు. అవన్నీ ఉట్టి పాలు మాత్రమే కావన్న సంగతి మాకు తెలిసిపోయిందిలేవమ్మా...పాలు, పెరుగు, తేనె, నెయ్యి, పంచదార...పంచామృతాలు. అవిగాక సహజామృతమైన పరిశుధ్ధజలం. కొబ్బరినీళ్లూ, సెంటూ, విభూతీ, రోజ్ వాటరూ ఇంకా ఇతరమైన సుగంధ ద్రవ్యాలూ..ఎన్ని వీలైతే అన్నీ కలగలిపి... వీటన్నిటితో అరోమా బాత్ తీసుకుంటావు నువ్వు. మరింక నీ అందానికేం..??!!</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక్కడితో అయిపోయిందా...ఏటి పొడవునా చన్నీటి స్నానం చేస్తే మనసూ శరీరమూ ఫస్టుగా ఉంటాయన్నది ఇటు డాక్టర్లూ, అటు బ్యుటీషియన్లూ ఇద్దరూ కలిసికట్టుగా చెప్పే మాట. ఒకప్పుడు గురుదేవులు రవీంద్రనాథ్ ఠాగూర్ అలా చేసేవారుట. </span><span style="font-size: large;">అది కూడా ఏదో ఒక బకెట్టు నీళ్లతో కాకి స్నానం గాకుండా తనివి దీరా ఓ నాలుగైదు గంగాళాల నీళ్లు స్నానం చేస్తే ఆ ఒంటి తీరే వేరు. ఈ సంగతి నీకు తెలిసిపోయింది. హాయిగా నిశ్చింతగా కూచుని, పక్కనున్న కొళాయిలోంచి ధారగా పడుతూన్న చల్లని నీటిని..మాలా ఓ బుడ్డిచెంబుతో కాదు...బుల్లి బిందెతో తీసి నువ్వు నిలువెల్లా తలమీంచీ తడిసేలా నీ సేవకులు పోస్తూంటే...హాయిగా చల చల్లగా కనీసం ఓ అరగంట సేపు స్నానం చేస్తావు నువ్వు. మండు వేసవిలోనైనా అదే స్నానం...గడ్డకట్టించే చలిలోనైనా అదే చన్నీటి స్నానం..! మరిక నీ బాడీ మెరిసిపోకేం..??!!</span><br />
<span style="font-size: large;"> అయిందా...స్నానం అయ్యాక మాలా ఏదో హడావిడిగా ఓ బట్ట చుట్టేసుకుని పరుగు తియ్యవు నువ్వు. ముందు నీ "చికుర నికురుంబ"మంతా (కేశపాశం) అరోమాటిక్ గా పరిమళించేలా సాంబ్రాణి ధూపం వేసుకుంటావు. ఆనక చక్కని చీరని అంచులన్నీ చక్కగా కనబడేలా కడతారు నీ సేవకులు.దాంతో నీ మనసు హాయిగా ఉండి ముఖం కమలంలా విచ్చుకుంటుంది. ఆ తర్వాత ఉంటుందమ్మా అసలైన అరోమా...ఒకటా రెండా...ఏ సీజన్ లో దొరికే పువ్వులు ఆ సీజన్ లో..ఎర్రెర్రని మందారాలు,గుమ్మెత్తించే గులాబీలు, మనసు దోచే మల్లెపూలు, సన్నని పరిమళాల సన్నజాజులు, కళ్లకు ఆహ్లాదాన్నిచ్చే బంతులు, చామంతులు, అపురూపంగా దొరికే నాగమల్లి పూలు... నీ ఒళ్లంతా ఈ అరోమాలతోనే నిండిపోతుంటే "అరోమా థెరపీని మించింది లేదన్న" బ్యూటీషియన్ల మాటల్ని నువ్వు ఎంత తూచా తప్పకుండా పాటిస్తున్నావో తెలీడంలేదూ..??!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక్కడితో అయిందా..."అందచందాల కోసం ఒంటికి ఏవేవో పూసేసుకుంటే చాలదు. లోపలకి తీసుకునే ఆహారం కూడా బావుండా"లన్నది డాక్టర్లూ, బ్యూటీషియన్లూ కలిసికట్టుగా చెప్పే మాట. అది కూడా నువ్వు ఎంతగా పాటిస్తున్నావో నాకీవేళ బాగా తెలిసిందిలే. ఒకటా రెండా...యాపిలు పళ్లు, ద్రాక్షలు, దానిమ్మ, ఎర్రరటి, పచ్చరటి, ఆకుపచ్చరటి, ఖర్జూరం..ఇలా బోలెడన్ని పళ్లూ, ...తేనె, పాలు..నెలలో మూడొంతుల రోజులు ఇదీ నీ ఆహారం..! ఇలా పాలూ పళ్లూ, కొబ్బరినీళ్లమీద బతుకుతూంటే మరిక నువ్వు జీరో ఫిగర్ మెయింటైన్ చెయ్యకేం..??!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> మీ ఆయన </span><span style="font-size: large;"> ఆ పరమశివుడు కనబడినప్పుడల్లా నువ్వు మోకాళ్లమీద వంగి నమస్కారాలు చేస్తూ ఉంటావుట. "సువృత్తాభ్యాం పత్యుః ప్రణతి కఠినాభ్యాం" అని నీ మోకాళ్లని ఆ శంకరాచార్యులవారే వర్ణిస్తూ..నీ పర్ఫెక్ట్ ఫిగర్ తాలూకు ఎక్సర్సైజ్ రహస్యాన్ని చెప్పేశారు. మరి మా జీవితాలన్నీ నిలబడే గడిచిపోతాయి గాబట్టి, మొగుడి సంగతి దేవుడెరుగు, మేం ఎరిగీ మరిచీ కన్నవాళ్లకి కూడా మోకాళ్లమీద వంగి దండం పెట్టం కాబట్టి.. నీకు సాష్టాంగపడటానికి కూడా మా శరీరాలు సహకరించవు గదా..! </span><span style="font-size: large;">ఇక మాకు ఫిగరొకటీ...!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> మొత్తానికి బ్రహ్మాండమైన అరోమా థెరపీలు, బ్యూటీ ట్రీట్ మెంట్లు,ఆహారం, ఎక్సర్సైజులు...ఇవే నీ బ్యూటీ సీక్రెట్లు. అవునా...చూశావా మేం ఎలా గ్రహించేశామో...!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> అయితే మాకు మరో విషయం కూడా తెలుసులే...ఆస్కార్ వైల్డ్ "ద పిక్చర్ ఆఫ్ డొరియన్ గ్రే" లో చెప్పినట్టు అద్వితీయమైన నీ నిర్మలాంతఃకరణమే నీ అందానికి ప్రధమ కారణం..!! నీకున్నదీ మాకు లేనిదీ అదే..! అందుకే...ఓ లలిత లలితమైన తల్లీ...నీకు శతకోటి నమస్సులు!! నీ సౌందర్య లహరికి వేవేల జేజేలు..!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> <span style="color: purple;">మా లలితాపీఠంలో ప్రతి శుక్రవారమూ అమ్మవారికి చేసే పంచామృతాభిషేకం చూసిన తర్వాత...నా తల్లితో నేను ఆడుకున్న వేళాకోళమిది..! "ఎంత బావున్నావో ఓవిడా" అంటూ బుగ్గపోటు పొడిస్తే అందులో అసలు సిసలు ప్రేమనూ అభిమానాన్నీ అమ్మ గ్రహిస్తుంది కాబట్టి...ఆ తల్లికే ఇది అంకితం..!! </span></span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-72242403265418770462014-03-26T08:21:00.001-07:002014-03-27T05:29:09.205-07:00మా నాన్న <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;"> </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> </span><span style="color: red; font-size: large;"> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<span style="font-size: large;"> </span><span style="color: purple; font-size: large;">నాలుగు రెళ్లు ఎనిమిది చేతులు కలిశాయి. ఎనిమిది రాటల బలమైన పందిరిలా ఆరిందాగా నిలిచాయి. చక్కటి ఆ అనుబంధాల పందిరికి అనురాగలత అల్లిబిల్లిగా.. చిక్కగా అల్లుకుంది. అమ్మలూ, భువనా, బాబూ, బుజ్జీ కలిసి అల్లిన ఆ చిక్కటి పందిరి కింద అమ్మ కూచుంది. పందిరి కింద బతుకు వేడి సోకకుండా ఎంత చల్లగా ఉన్నా..మనసులో రగుల్తున్న దుఃఖాగ్ని తాలూకు వేడీ, భారమూ అమ్మ మొహంలో స్పష్టంగా కనిపిస్తూనే ఉన్నాయి.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అవును మరి..శరీరం ఎలాంటి బాధలకి గురైనా మనసును క్షణక్షణమూ చల్లగా, ఆనందంగా ఉంచే అమ్మ ప్రియస్నేహితుడు..నాన్న ఏరీ..?? "ఇంకెన్నాళ్లే..బుజ్జితల్లిక్కూడా పెళ్లి చేసి పంపించేశామంటే మన బాధ్యతలు మూడొంతులు తీరిపోతాయి. అప్పుడు నువ్వూ నేనూ ఎంచక్కా ఇలాగే కూచుని బోల్డు కబుర్లు చెప్పుకుందాం." అంటూ ఎంచక్కటి భవిష్యత్తు అందంగా కళ్లముందు కనిపించేలా ఊరించి ఊరించి చెప్పిన నాన్న ఏరీ..??</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> బుజ్జితల్లికింకా పెళ్లి చెయ్యనేలేదు నాన్నా..! వయసులో ఉండగా ఏవో సమస్యలూ, బాధలతోనే సరిపోయింది అమ్మకి. ఆవిడతో తనివితీరా కబుర్లు చెప్పనే లేదు. అప్పుడే మిమ్మల్ని హడావిడిగా పిలిచెయ్యడానికి ఆ దేవుడికి మనసెలా ఒప్పింది నాన్నా..?? అంత తొందరేమొచ్చింది? అక్కడ కూడా ఏవైనా రాచకార్యాలు మీ చేత చక్కదిద్దించాలని అల్లప్పటి శ్రీకాకుళం ఎమ్మెల్యేలా దేవుడు కూడా మీకోసం హడావిడి పడ్డాడా..?</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మలు ఇంటర్ పరీక్షలు రాస్తుండగా నాన్నకి ఏలూరు ట్రాన్స్ఫరయింది. ఏలూరులోని సెయింట్ థెరిసా కాలేజీలో బిఏలో అమ్మల్ని జాయిన్ చెయ్యాలని కలలుగన్నారు నాన్న. తీరా చేసి అమ్మలు ఇంటర్ రిజల్ట్స్ కూడా ఇంకా రాకుండానే నాన్నని శ్రీకాకుళం వేసేశారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;">ఇంక నాన్న ఎంత బాధపడ్డారో..?! వెంటనే బైల్దేరి రాజధాని వెళ్లి మినిస్టర్ని కలుసుకున్నారు. "నన్ను ఏలూరు వేసి ముచ్చటగా మూణ్ణెల్లు కూడా కాలేదు సార్ ! నా పెద్దకూతురు ఇంగ్లీష్ లిటరేచర్ స్టూడెంటు. మూడేళ్లపాటు అక్కడుంటాను గదా దాన్ని థెరిసా కాలేజీలో జాయిన్ చేద్దామని ఆశపడ్డాను. ఇంతలో మళ్లీ నన్ను కదిపెయ్యడం ఏం న్యాయం సార్..??" అంటూ గోల పెట్టారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అప్పుడు మినిస్టర్ ఏమన్నారు...???</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> "నిజమేనయ్యా. కాని ఇది మా పని కాదు. శ్రీకాకుళం పరిస్థితి ఏమీ బాగాలేదని, అదంతా చక్కబెట్టడానికి మంచి ఆఫీసర్ కావాలని ఆ ఎమ్మెల్యే పట్టుబట్టి నిన్ను అక్కడికి వేయించుకున్నాడు. నీకు ఆర్డర్స్ డిస్పాచ్ అయ్యేదాకా ఇక్కణ్ణించి కదిలితే ఒట్టు. నన్నేం చెయ్యమంటావో చెప్పు." అన్నారు.</span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> అన్నేళ్ల ఉద్యోగజీవితంలో నాన్నకి అటువంటి </span><span style="font-size: large;"> రాజగౌరవాలెన్ని జరిగాయో..?! నాన్న పేరు చెబితే చాలు..ప్యూన్ దగ్గర్నించి కలెక్టర్ దాకా అందరూ ఆత్మీయంగా గౌరవంగా ప్రవర్తించేవారు. ఆ గొప్పతనమంతా మనసులో మెదులుతుంది కాబోలు..నాన్న పేరు చెబితే చాలు అమ్మ పెదవులు చిరునవ్వుతో విచ్చుకునేవి. వాళ్లిద్దరికీ పెళ్లి ఎలా అయిందో గుర్తు చేస్తే మరీనూ..ఆ చిరునవ్వు మొహమంతా పాకేది. ఇంతకీ వాళ్లిద్దరికీ పెళ్లి ఎలా అయింది..??</span></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మకీ నాన్నకీ పెళ్లిచూపులు జరగలేదు. "ప్చ్..పెళ్లిచూపుల ముచ్చట తీరనేలేదు." అంటూ నిన్న మొన్నటిదాకా నవ్వుతూ అమ్మని వెక్కిరిస్తూనే ఉండేవారు నాన్న. పెళ్లినాటికి అమ్మకి పదమూడేళ్లు..నాన్నకి పదిహేడేళ్లూను. నాన్న చదువు ఇంకా పూర్తవనేలేదు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> తాతగారికి..అంటే అమ్మా వాళ్ల నాన్నగారికి అమ్మ పెళ్లి గురించి ఆలోచిస్తూంటే చప్పున అమ్మడు కొడుకు గుర్తొచ్చాట్ట. సంబంధం వేలు విడిచిందే అయినా అనుబంధం అంతకన్న దగ్గరదే. అందుచేత వెంటనే హుటాహుటిన బైల్దేరి నాయనమ్మా, తాతగారూ ఉంటున్న పల్లెటూరికి వచ్చారుట.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అప్పటికి నాన్న అక్కడ లేరు. పట్నంలో చదువుకుంటున్నారు. నాన్నతో ఓ ముక్క చెప్పాలన్న ఆలోచన గాని, అమ్మా-నాన్నల (మాకు అమ్మానాన్నా- కాని అప్పటికి పెళ్లికొడుకూ-పెళ్లికూతురూ...:) ) అంగీకారం తీసుకోవాలన్న అభిప్రాయం గాని ఆ ముగ్గురికీ లేవు. అంచేత నరిసిమన్నయ్యా, అమ్మడూ, మీసాలబావా కలిసి అమ్మకీ-నాన్నకీ పెళ్లి నిశ్చయించేసి, అప్పటికప్పుడు హడావుడిగా తాంబూలాలు కూడా పుచ్చేసుకున్నారు. నాన్న పరీక్షలు రాసి వచ్చాక అప్పుడు తనకి మరో వారం రోజుల్లో పెళ్లి అని తెలిసిందిట. నాయనమ్మ విషయం చెప్పగానే నాన్న తెల్లబోయి, "అదేమిటమ్మా, నాకసలు ఆ పిల్ల ఎలా ఉంటుందో కూడా తెలీదు. నేను ముందుగా అమ్మాయిని చూడక్కర్లేదా? ఒకవేళ నాకు నచ్చకపోతేనో..??" అన్నారుట. నాన్న మాటలకి నాయనమ్మ తేలిగ్గా "మేం అలా అనుకోలేదురా. పోన్లే, ఇప్పుడేం మునిగిపోయింది? మరో నాల్రోజుల్లో ఎటూ పెళ్లికి తరలి వెళ్తాం కదా..వెళ్లగానే పిల్లని చూడు. నీకు నచ్చకపోతే మానేద్దాం." అందిట. (నాయనమ్మ నాన్నకి తల్లే గాని అమ్మకి అక్షరాలా అత్తగారు..)</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఆ మాటకి నాన్న నొచ్చుకుని "ఏమిటమ్మా నీ మాటలు? పెళ్లికి తరలి వెళ్లి పిల్ల నచ్చలేదని వెనక్కొచ్చేస్తామా? ఏమైనా న్యాయమైన పనేనా అది? నాతో ఒక్క ముక్క చెప్పి మరీ పెళ్లి ఖాయం చెయ్యాలన్న ఆలోచన మీకు ముందే రావాల్సింది. ఇప్పుడిక పిల్ల నాకు నచ్చినా నచ్చకపోయినా వెనక్కి తిరిగే ప్రసక్తి మాత్రం లేదు." అని ఖచ్చితంగా చెప్పారుట. "సరే నాయనా, నీ ఇష్టం" అనేసి చేతులు దులుపుకుంది నాయనమ్మ.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> పెళ్లి మర్నాడనగా తాతగారూ, నాయనమ్మా, నాన్నా తరలి వెళ్లి గుమ్మంలో దిగేసరికి ఎదురుగా వరండా మీదే తోటి పిల్లలతో కలిసి ఆడుకుంటూ అమ్మ కనిపించిందిట. పట్టు పరికిణీ, ఖద్దరు వోణీ,బిగుతుగా అల్లి, జడగంటలు వేసి, గొబ్బిపూలదండతో అలంకరించిన పొడుగాటి జడా, కళ్లకు కాటుకా, ముఖాన ఎర్రని తిలకం బొట్టూ, పసిమి పచ్చని మేని ఛాయా...వెరసి కాళిదాసు కుమారసంభవంలో బాల పార్వతిలా ఉన్న అమ్మని చూపిస్తూ నాయనమ్మ, "అదిగో, అదేన్రా అబ్బాయ్ పెళ్లికూతురు. గబుక్కున చూడు" అందిట.</span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> నాన్న గబుక్కునే చూశారో, తనివితీరానే చూశారో గాని, ఆ మాటలు విన్న అమ్మ మాత్రం తెల్లని ప్యాంటూ షర్టూ వేసుకుని, సన్నగా, చామన చాయ కంటే కూడా ఓ పిసరు తక్కువ రంగులోనే ఉన్న పెళ్లికొడుకుని చూసి </span><span style="font-size: large;"> సిగ్గుతో లోపలికి పారిపోయిందిట.</span></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అలా చేయీ చేయీ కలుపుకుని నిండు నూరేళ్ల జీవితాన్ని ప్రారంభించిన అమ్మకీ, నాన్నకీ తొలి దశంతా కష్టాలతోనే గడిచింది. పెళ్లయ్యేదాకా నిక్షేపంలా ఉన్న అమ్మకి పెళ్లి ఇలా అవుతూనే అలా వచ్చిన తొలి గర్భం కాస్తా వట్టిపోయి, ఆ మొదటి అబార్షన్ తో ఆరోగ్యమంతా పాడైపోయింది. ఆ తర్వాత ఆరు సార్లు వరస అబార్షన్లు జరిగాయి.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> గర్భస్రావాలతో ఒంట్లో ఉన్న రక్తమంతా పోయి, పాలిపోయి, మంచాన్ని అంటిపెట్టుకుపోయింది అమ్మ. "రోగిష్టిది" "గొడ్రాలు" అన్న బిరుదులు వచ్చి చేరాయి. నాయనమ్మ నాన్నకి మరో పెళ్లి చెయ్యాలన్న నిర్ణయానికి కూడా వచ్చేసింది. ఆ సంగతి తెలిశాక అమ్మ ఏడుస్తూ, "నాకిక బాగవదు. మీరు మరో పెళ్లి చేసేసుకోండి" అందిట. కాని జరిగినదానికి కించిత్తూ చలించనిది నాన్న ఒక్కరే. మరో పెళ్లికి ఆయన ససేమిరా అన్నారు. "లోపం నాలోనే ఉంటే మీరంతా కలిసి దానికి మరో పెళ్లి చేసేవారా..?? నాకో న్యాయమూ, దానికో న్యాయమూనా..?" అంటూ నాయనమ్మని కసిరేశారు. నాయనమ్మ ఇంకేం మాట్లాడలేక ఓ పెద్ద నమస్కారం చేసేసి ఊరుకుంది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అలా పదహారు సంవత్సరాల వివాహ జీవితాన్ని ఎండమావిలా గడిపి..విసిగెత్తిపోయాక..అమ్మకి ముప్ఫై, నాన్నకి ముప్ఫైనాలుగూ నడుస్తూ ఉండగా, అమ్మకీ నాన్నకీ అపురూపాల అపరంజిలా అమ్మలు పుట్టింది. మళ్లీ తొమ్మిదేళ్లదాకా ఎవ్వరూ లేరు. అమ్మలు పుట్టుకతో పిల్లల మీద కోరిక మరి కాస్త పెరిగింది అమ్మకీ నాన్నకీ.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మలు పుట్టిన తొమ్మిదేళ్లకి ఎంచక్కా అమ్మని మించిన పచ్చటి పసిమి ఛాయతో భువన పుట్టింది. ఆ తర్వాత రెండేళ్లకి బాబు. వాడు పుట్టడం ఎంత నల్లగా పుట్టాడో వాడి కంటే పదకొండేళ్లు పెద్దదైన అమ్మలుకి బాగా తెలుసు. ఇప్పుడు మాత్రం అమ్మలు చెయ్యి లాక్కుని తన చేతి పక్కన పెట్టి, తలెగరేస్తూ, "చూశావా, ఎంత తెల్లగా ఉన్నానో..! నీ కంటే నేను తెలుపని ఒప్పుకోవే పెద్దక్కా" అంటాడు వాడు. అమ్మలు నవ్వుతుంది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> బాబు పుట్టిన రెండేళ్లకి..అమ్మకి నలభై మూడేళ్ల వయసులో బుజ్జి పుట్టింది. నలుగురు పిల్లలు పుట్టుకొచ్చాక ఇంక నాన్న ఆనందానికి అంతే లేదు. నలుగురూ నాలుగు ప్రాణాలూ, అమ్మ ఐదో ప్రాణమూ అయిపోయారు. నాన్న పిల్లల్ని చూసే తీరు, వాళ్లకోసం పెట్టే ఖర్చు చూసి ఎవరైనా, "ఏమిటయ్యా నీ పిచ్చి" అంటూ దెబ్బలాడితే, "అవును. పిచ్చే. పిల్లల కోసం వాచిపోయి ఉన్నాను నేను. నా పిచ్చే నాకానందం" అనేవారు నాన్న. అలా అని నాన్న పిల్లల్ని ఎప్పుడూ మితిమీరిన గారాబం చెయ్యలేదు. శక్తి మీరిన ఖర్చు కూడా పెట్టలేదు. ఉన్నంతలోనే అన్నీ వైభవంగా జరిపించేవారు. కాస్త జ్ఞానం వచ్చింది మొదలు పిల్లలు తమంతట తామే బాధ్యతగా డిసిప్లిండ్ గా మెలిగేలా పెంచారు.</span><br />
<span style="color: purple;"><span style="font-size: large;"> అమ్మలు బిఏ పూర్తి చెయ్యగానే పెళ్లి ప్రయత్నాలు ప్రారంభించారు. ఇంకా ఏదీ చూపుల వరకూ కూడా రాలేదు..అంతలో ప్రభుత్వం ఉద్యోగస్తుల సర్వీసు మూడేళ్లు తగ్గిస్తూ యాభై ఐదేళ్లకే రిటైర్మెంట్ ప్రకటించింది. ఆ లెక్కన నాన్న స</span><span style="font-size: large;">ర్వీ</span><span style="font-size: large;">సు</span><span style="font-size: large;"> ఇంక ఎనిమిది నెలలే ఉందని తేలింది. వెనకాల ఆస్తిపాస్తులేమీ లేవన్న అధైర్యం, తీరని బాధ్యతల బరువుని రెట్టింపు చేస్తూ నాన్న గుండెని ఒక్క కుదుపు కుదిపింది.</span></span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అర్ధరాత్రి సమయంలో తొలిసారి నాన్నకి హార్ట్ ఎటాక్ వచ్చింది. అప్పుడే ఎందుకో నిద్ర లేచిన పదమూడేళ్ల భువన నాన్న చెయ్యి పట్టుకుని ధైర్యంగా ఆస్పత్రికి తీసికెళ్లింది. అంతలోనే నిద్ర లేచిన అమ్మలు తనూ పరిగెత్తింది. ఆస్పత్రిలో జాయినైన నాన్న నెమ్మదిగా ధైర్యం కూడగట్టుకున్నారు. గుండె నిబ్బరాన్ని పెంచుకున్నారు. "నేనే ఇలా అయిపోతే ఇంక పిల్లలకి దిక్కెవరు? పిల్లల్ని చక్కగా పెంచి పెద్ద చెయ్యాలంటే ముందు నేను బావుండాలి" అంటూ తనకి తనే ట్రీట్మెంట్ ఇచ్చుకున్నారు. ఐసియూలో తన మంచం పక్కనే దీనంగా కూచుని ఉన్న అమ్మని దగ్గరకి పిలిచి, "నాకేం పర్వాలేదే. నువ్వు ఇంటికి వెళ్లి స్నానం, భోజనం కానిచ్చి ఓ గంట పడుకుని రా" అని పంపించారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఆ గుండె నిబ్బరమే నాన్నకి శ్రీరామరక్ష అయింది. ఆస్పత్రి నించి వచ్చాక, "ఇప్పుడు మరింత చలాకీగా ఉన్నారండీ" అంటూ నలుగురూ పరామర్శకి బదులు ప్రశంసలకి దిగేలా చేసింది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> తొలి ఎటాక్ తర్వాత దాదాపు పదిహేడేళ్లపాటు అదే నిబ్బరంతో హాయిగా బతికిన నాన్న ఆఖరికి శాశ్వతంగా వెళ్లిపోయే రోజున గుండెనొప్పితో బాధపడుతూ, ఆంబులెన్స్ లో ఆస్పత్రికి బైల్దేరబోతూ కూడా కళ్లనీళ్లపర్యంతమవుతున్న అమ్మని తనే స్వయంగా ఓదార్చారు. "ఏడవకే..నాకేమీ పర్వాలేదు. ట్రీట్మెంట్ చేయించుకుని వచ్చేస్తాను" అంటూ అమ్మకి ధైర్యం చెప్పి, మరో నాలుగ్గంటల్లోనే ప్రాణం లేని కట్టెగా తిరిగొచ్చారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఇన్నేళ్ల జీవితంలో పిల్లలు...అమ్మలు, భువన, బాబు, బుజ్జీ నాన్నతో కలిసి పంచుకున్న ఆనందాలు అన్నీ ఇన్నీనా..??!!</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మలూ.. నాన్నా కబుర్లలో పడితే గడియారంలో తేదీ మారిపోయేది. ఇంటల్లుడితో సహా ఇంటిల్లిపాదీ నిద్రపోతూనే వీళ్ల మాటలు వినేవారు. ఏ పన్నెండున్నరకో అమ్మ లేచి, నవ్వుకుంటూ.. తనూ కబుర్లు చెబుతూ, ఫ్రిజ్ లోంచి పాలు తీసి పొంగించి, రాత్రి పడుకోబోయేముందు వేసిన స్ట్రాంగ్ ఫిల్టర్ డికాక్షన్ కలిపి కమ్మటి కాఫీ తెచ్చి అమ్మలుకీ నాన్నకీ ఇచ్చేది. తను మాత్రం తెచ్చుకునేది కాదు. ఎటూ నాన్న కాఫీలో తనకి భాగం ఉందని తెలుసుగా...:)</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నాన్న సగం కాఫీ తాగి, "బ్రహ్మాండంగా ఉందే. నువ్వూ రుచి చూడు" అంటూ మిగతా సగమూ అమ్మకిచ్చేవారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమృతంలాంటి అమ్మ చేతి కాఫీ తాగేసి, సంగీత సాహిత్య చర్చలకీ, ఇతర ఆత్మావలోకనపు కబుర్లకీ తాత్కాలికంగా కామా పెట్టేసి అమ్మలు వెళ్లి పడుకునేది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> భువన అయితే నాన్న ప్రాణంలో ప్రాణమే. నాన్న మంచి గాయకుడు. శాస్త్రీయ సంగీతం పాడినా..లలిత గీతాలైనా..సినిమా పాటలైనా అద్భుతంగా పాడేవారు. ఆంధ్రా యూనివర్సిటీలో నాన్న బీకాం చదువుతూ ఉండగా జరిగిన ఒక ఫంక్షన్ కి ప్రార్ధనాగీతం పాడటానికి స్నేహితులు నాన్న పేరు సడన్ గా అనౌన్స్ చేశారుట. దాంతో కాస్త కంగారు పడ్డ నాన్న స్టేజి ఎక్కి "మా తెలుగు తల్లికీ మల్లెపూదండ" పాటని ప్రారంభించడమే హెచ్చుస్థాయిలో ప్రారంభించేశారుట. ఇంకేముంది..పాట చివరికి వెళ్లేసరికి "ఓ తెలుగు తల్లీ" "మా తెలుగు తల్లీ" పంక్తులు తారస్థాయికి వెళ్లి అంత పెద్ద గ్యాలరీ హాలూ ఒక ఐదు నిమిషాలపాటు చప్పట్లతో దద్దరిల్లిపోయింది. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> సభకి అధ్యక్షత వహించిన శ్రీ కట్టమంచి రామలింగారెడ్డిగారు (సర్ సి.ఆర్.రెడ్డిగా ప్రముఖులైన కట్టమంచి రామలింగారెడ్డి ఆంధ్రా యూనివర్సిటీ వ్యవస్థాపకుల్లో ఒకరు. 1926-31 మళ్లీ 1936-49 సంవత్సరాల్లో ఆంధ్రా యూనివర్సిటీకి వైస్ ఛాన్సలర్ గా పని చేశారాయన) నాన్నని దగ్గరకు పిలిచి ప్రత్యేకంగా అభినందిస్తూనే "పాట బ్రహ్మాండంగా పాడావు గాని, తిక్కయ్యకి కలమెక్కడుందయ్యా..తిక్కయ్య రాసింది గంటంతో కదా" అంటూ చమత్కరించారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నాన్న సంగీత వారసత్వమంతా భువనకి వచ్చింది. నాన్నా భువనా కలిసి పాటలు పాడుకుంటూ, నాన్న భువనకి పాటలు నేర్పుతూ ఉండగా రికార్డ్ చేసిన క్యాసెట్ ఒక్కటే ఇప్పుడు "కామితమిచ్చే మామిడిపండూ కవులకు మిగిలిందీ" అన్నట్టు మిగిలింది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఇంక బాబు చదువులో ఎక్కి వస్తూ బాంబే ఐఐటీకి సెలెక్ట్ అయినప్పుడూ, "హి ఈజ్ వెరీ యూజ్ ఫుల్ టు అవర్ డిపార్ట్మెంట్" అంటూ ప్రొఫెసర్ నాన్న దగ్గర వాణ్ని మెచ్చుకున్నప్పుడూ నాన్న పుత్రోత్సాహం చెలియలికట్ట దాటి పొంగి పొర్లేది. వాడు బొంబాయి నించి సెలవులకి ఇంటికొచ్చినప్పుడల్లా వాణ్ని చంటిపిల్లాణ్ని చూసినట్టే చూసేవారు. వాడు ఉద్యోగం ఇంకా దొరకలేదని బాధపడుతూ, "పాపా కహతే హై బడా నాం కరేగా..బేటా హమారా ఐసా కాం కరేగా..మగర్ యే తో తుం భీ న జానే యే ఖాబ్ హై" అంటూ ఉత్తరం రాసినప్పుడు నాన్నకి ఒక కంట దుఖాశృవులూ, మరో కంట ఆనందబాష్పాలూ వచ్చాయి. "టు అవర్ గ్రేట్ డాడ్" అన్న మొమెంటోని బాబు బాంబే నించి తెచ్చి అందిస్తే ఆనందంగా..సగర్వంగా అందుకున్న నాన్న చివరికి వాడికి ఉద్యోగం రాకుండానే హడావిడిగా వెళ్లిపోయారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నలుగురిలోకీ ఆఖరుదైన బుజ్జి నాన్నకి ప్రాణం కంటే ఎక్కువ. బుజ్జికున్న పెద్ద క్వాలిఫికేషనల్లా ప్రేమించటం. అది అమ్మనీ, నాన్ననీ, అక్కల్నీ, అన్ననీ ఎంతగా ప్రేమిస్తుందంటే..దానికే గనక సాధ్యమై ఉంటే అది చచ్చిపోయి అయినా నాన్నని బతికించేసి ఉండేది. నాన్నకి దాని గుణం తెలుసు. అందుకే ప్రేమగా "బుతా" (బుజ్జితల్లీ) అంటూ పిలుచుకునేవారు. వయసు మీదపడుతున్నా బాధ్యతలు తీరకపోవడంతో ఎంత కూడగట్టుకున్నా అప్పుడప్పుడూ నాన్న మనోనిబ్బరం సడలిపోతూ ఉండేది. అటువంటి స్థితిలోనే ఒకసారి అమ్మలుకి ఉత్తరం రాస్తూ.."పూర్వపు జవసత్వాలిప్పుడు లేవమ్మా. కాని ఏం చెయ్యను? బుజ్జికీ బాబుకీ కూడా పెళ్లిళ్లయి, వాళ్లు కుడా స్థిరపడేదాకా నేను ఓపికని బజార్లో అరువు తెచ్చుకుని అయినా తిరగాలమ్మా..తప్పదు" అంటూ రాశారు. ధైర్యం తగ్గినప్పుడల్లా, తనకి తానే ధైర్యం చెప్పుకుంటూ బుజ్జితో, నీకు ఏ లోటూ రానివ్వనమ్మా. పెద్దక్కకీ, చిన్నక్కకీ ఎలా చేశానో నీకూ అంతా అలాగే చేస్తాను." అనేవారు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> భువన పెళ్లి అయింది మొదలు బుజ్జికి సంబంధాలు చూడటం మొదలుపెట్టి సారె సామాను కూడా ఒకటీ ఒకటీ చేర్చడం ప్రారంభించారు. బుజ్జికి ఏమేం కొనాలో పొందిగ్గా ముత్యాల్లాంటి అక్షరాల్తో ఒక చిన్న కాగితం మీద రాసుకుని దాన్ని పర్సులో పెట్టుకున్నారు. నాన్న పోయాక ఆ పర్సు తీసి చూసిన అమ్మలుకి పర్సులో ఆ కాగితమూ, ఒకప్పుడు పచ్చనోట్లతో నిండుగా ఉండే ఆ పర్సు ఒకే ఒక్క యాభై నోటుతో చిక్కిపోయి ఉండటమూ కనిపించి తీరని దుఖం కలిగింది. నాన్న గుర్తుగా ఆ పర్సుని అమ్మలు ఇప్పటికీ తన దగ్గరే ఉంచుకుంది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నాన్న చెప్పా పెట్టకుండా సుదూర తీరాలకి పయనమవుతున్నప్పుడు ఆఖరి సెండాఫ్ ఇచ్చింది కూడా అమ్మలే. మామూలుగా నాన్నని ఒకసారి చూసి వెళదామని వచ్చిన అమ్మలు, తను వచ్చిన కొన్ని గంటలకే గుండె చేత్తో పట్టుకుని విలవిల్లాడుతున్న నాన్నని దగ్గరుండి ఆంబులెన్స్ ఎక్కించి ఆస్పత్రికి తీసికెళ్లి అడ్మిషన్ ఫారం మీద చేజేతులా సంతకం పెట్టి, నాన్నని స్వయంగా మృత్యుదేవతకి అప్పజెప్పేసింది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> తను ఉన్నన్నాళ్లూ ఐదుగుర్నీ రెండు చేతులా గుండెల్లో దాచుకున్న నాన్న ఎవరి ఖర్మానికి వాళ్లని వదిలేసి వెళ్లిపోక తప్పని స్థితి దాపురించేసరికి భువనకి ఏడోనెల.తొలిసారి గర్భవతి అయిన భువనని సీమంతానికి, పురిటికి తీసుకురావడానికి అన్ని ఏర్పాట్లూ చేసుకున్న నాన్నని ఆ దయమాలిన దేవుడు, "ఇంక చాల్లే..పద పద" అంటూ కర్కశంగా వెంటబెట్టుకెళ్లాడు.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఫోను మోగేసరికి అలవాటుగా "ఏరా తల్లీ, ఎలా ఉన్నావ్" అంటూ పలకరించే నాన్న మాటల కోసం చూసిన భువనకి అసలు నాన్నే ఇక లేరన్న వార్త అశనిపాతంలా వినిపించింది.</span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> పళ్లూ, పాలూ, కోరినవీ కోరనివీ ఫలహారాలూ క్షణంలో అమర్చిన నాన్ననే తలచుకుంటూ నిండు కడుపు ఎగిరెగిరి పడేలా కుమిలి కుమిలి ఏడ్చింది భువన. పొట్టలో ఉన్న బిడ్డకోసం అన్నట్టు బలవంతాన నాలుగు ముద్దలు మింగుతూ ఎలాగో బతికింది. నాన్నకీ, భువనకీ బాగా తెలిసిన డాక్టరుగారు భువనకి స్కానింగ్ చేస్తూ, "మీ నాన్నగారు ఎక్కడికీ వెళ్లలేదమ్మా..నీ కడుపునే పుట్టి మళ్లీ నీ దగ్గరకే రాబోతున్నారు. నీకు పుట్టబోయేది బాబమ్మా" అంటూ చెప్పేసరికి అక్కడే వెక్కిపడిన భువన ఇంటికొస్తూనే..అమ్మ గుండెల్లో తల దాచుకుని.."అమ్మా..నాన్నమ్మా, నాన్న" అంటూ కుమిలి కుమిలి ఏడ్చింది. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> ఇంక ఎక్కడో దూరంగా బాంబేలో ఉన్న బాబు ఉద్యోగపు ఇంటర్వ్యూ కోసం మరికొన్ని గంటల్లో బైల్దేరతాడనగా "ఫాదర్ ఎక్స్పైర్డ్" అన్న వార్త వాణ్ని పిడుగులా తాకింది. వాడికి శుభాకాంక్షలు చెబుతూ బెంగళూరు ట్రైను ఎక్కించడానికి సన్నధ్ధమవుతున్న వాడి స్నేహితులు తలా ఇంతా అని చందాలేసుకుని ఉన్న పాటున వాణ్ణి విమానమెక్కించి నాన్నకి తుది </span><span style="color: purple; font-size: large;">వీడ్కోలు చెప్పడం కోసం పంపించేశారు.ఎప్పుడూ తనకి స్వాగతం చెప్పడానికి స్టేషన్ లోనే నవ్వుతూ నిలబడి ఉండే నాన్న తను గుమ్మంలోకొచ్చినా కదలక మెదలక కట్టెలా పడి ఉండేసరికి తట్టుకోలేని బాబు గేటు దగ్గరే "నాన్నా" అంటూ కుప్పకూలిపోయాడు. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మలూ బుజ్జీ మొదటినించీ నాన్న పక్కనే ఉన్నారు. బాబూ భువనా వచ్చేశారు. నలుగురూ కలిసి కనలి.. కనలి.. రగిలి రగిలి శోకిస్తున్న అమ్మని చుట్టుముట్టారు. నాన్న లేని పిల్లల్ని చూసి అమ్మ మరింత బావురుమంది. నాన్న లేని అమ్మని చూసి పిల్లలు ఇంకా ఇంకా విలపించారు. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నెమ్మదిగా రోజులు గడిచాయి. ఏనాడూ ఒంటరిగా ఏ పనీ చెయ్యని అమ్మకి గాఢాంధకారంగా తోచిన భవిష్యత్తులో నాలుగు ఆశాకిరణాలు కనిపించాయి. "సింహంలాంటి మనిషి...వెళ్లిపోయారు" అంటూ ఏడుస్తున్న అమ్మని, "సింహపు కొదమలు ఉన్నాయి కదమ్మా" అన్న ఆత్మీయుల మాటలు కాస్తలో కాస్త ఓదార్పునిచ్చాయి. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> నాలుగు రెళ్లు ఎనిమిది చేతులు కలిశాయి. అమ్మలూ, భువనా, బాబూ, బుజ్జీ కలిసి చిక్కగా అల్లిన మమతల పందిరి కింద అమ్మని కూచోబెట్టారు. నెమ్మదిగా కాలం ముందుకి కదిలింది. నాన్న లేని లోటుని ఎత్తి చూపిస్తూనే రోజులు గడిచాయి. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> భువనకి బాబు పుట్టాడు. "బుల్లి నాన్న" అంటూ వాణ్ని పదిలంగా చేతుల్లోకి తీసుకుంది అమ్మలు. పెద్దకూతుర్ని గుర్తుపట్టినట్టు బుల్లి నాన్న బోసినవ్వు నవ్వాడు. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> బాబుకి ఉద్యోగం వచ్చింది. వాడు అమ్మనీ బుజ్జినీ అపురూపంగా బెంగళూరు తీసికెళ్లిపోయాడు. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> మరికొన్నాళ్లకి బుజ్జికి పెళ్లయిపోయింది. నాన్న కాగితంలో రాసి పెట్టుకున్నవన్నీ ఒక్కటీ మర్చిపోకుండా అమర్చి బుజ్జికి ఏ లోటూ లేకుండా అత్తవారింటికి పంపించారు అక్కలూ అన్నా. నాన్న లేని లోటుని మాత్రం ఎవరు పూడ్చగలరు? </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> కాలం ముందుకి నడుస్తూనే ఉంది. అమ్మ పిల్లల నీడలో నిశ్చింతగానే ఉంది. కాని అమ్మ కళ్లలో మునుపటి కాంతి కరువైందన్న నిజం పిల్లలకి తెలుసు. అందరూ నవ్వుతూనే ఉన్నారు. కాని, అందరి హృదయాలూ ఎంత లోతైన విషాదసాగర ఘోషతో ఘూర్ణిల్లుతున్నాయో వారికే తెలుసు...ఆ పైవాడికే తెలుసు...తనవారిని వదిలి నిస్సహాయంగా తరలిపోయిన నాన్నకే తెలుసు. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మ రెండు కళ్లల్లోనూ ఒక కన్ను పిల్లల కోసం నవ్వుతూంటే మరో కన్ను నాన్న కోసం ఎడతెగని దుఖాశృవుల్ని కురిపిస్తూనే ఉంది. ఒక కన్ను పిల్లల్ని తనివిదీరా చూస్తుంటే మరో కన్ను దూరాకాశవీధుల్లో నాన్న కనబడి, "రావే, ఇంక నా దగ్గరకొచ్చెయ్" అని పిలుస్తారేమోనని ఆశగా ఎదురు చూస్తూనే ఉంది. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"> అమ్మా...వద్దమ్మా, నువ్వు కూడా మమ్మల్ని వదిలేసి వెళ్లిపోకు. నాన్న లేని పిల్లలం. నువ్వే మాకు అమ్మా...నువ్వే మాకు నాన్నా. నువ్వైనా మా దగ్గరుండమ్మా. నీలో మేము, మాలో నువ్వు నాన్నని చూసుకుంటూ బతుకుదాం. సరేనా...అమ్మా...సరే అనమ్మా...అమ్మా...!! </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"> <span style="color: red;">2000 మార్చి 27వ తేదీ... మా నాన్నని చూడటం కోసం బైల్దేరిన మేం పొద్దున్న పదిన్నరకి ఇల్లు చేరుకున్నాం. మా పిల్లలిద్దరూ స్నానాలు చేసి అమ్మమ్మ చేత జడలు వేయించుకున్నారు. మనవరాళ్లు వస్తున్నారంటే మా అమ్మ పెరట్లో పూసిన పువ్వులన్నీ కోసి, డబ్బాలో పెట్టి ఫ్రిజ్ లో దాచి ఉంచేది. కనకాంబరాలైతే ఇద్దరికీ చిన్న చిన్న మాలలు కట్టి మరీ ఉంచేది. అలాగే సిధ్ధంగా ఉంచిన కనకాంబరాల దండలు ఇద్దరూ పెట్టుకున్నారు. మరో గంటకి మావాఅల్లుళ్లిద్దరూ కలిసి కబుర్లు చెప్పుకుంటూ భోంచేశారు. మార్చి నెల...టెంపరరీగా పెట్టిన కొత్తావకాయతో కమ్మని భోజనం వడ్డించింది మా అమ్మ. భోజనాలయ్యాక మావారు హాయిగా శయనించారు. నేను (అమ్మల్ని)అలవాటుగా నాన్నతో కబుర్లకి దిగాను. మధ్యాహ్నం మూడు దాకా కబుర్లు సాగాయి. మూడింటికి సడన్ గా నాన్న ఏదో పని గుర్తొచ్చి.."ఇప్పుడే వెళ్లొస్తా" అంటూ తన లూనా మీద బైటికెళ్లారు. నేను వీధి కటకటాల్లో సోఫాలో కూచుని చందమామలో పడుతున్న నా సీరియల్ "స్వర్ణ సింహాసనం" మార్చి నెల భాగాన్ని చదువుతున్నాను. </span></span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> అంతలో గేటు చప్పుడైంది. చూసేసరికి నాన్న..!! అప్పుడే వచ్చేశారు. రావడమే గబగబా వస్తూ..."అమ్మా..బుజ్జీ నా సార్బిట్రేట్ మాత్రలు తీసుకురా" అంటూ కేకేశారు. "ఏం నాన్నా...గుండెల్లో నొప్పిగా ఉందా" అంటూ నేను గబగబా నాన్న దగ్గరకి వెళ్లాను. క్షణంలో నేనూ, బుజ్జీ, అమ్మా, మా పిల్లలూ నాన్న చుట్టూ చేరిపోయాం. నాన్న వరసగా మూడు </span><span style="color: red; font-size: large;"> సార్బిట్రేట్ మాత్రలు వేసుకున్నారు. అయినా నొప్పి తగ్గలేదు. నేను పరుగు పరుగున వెళ్లి మా ఫేమిలీ డాక్టరుగారిని తీసుకొచ్చాను. ఆ రోజులకే డాక్టర్లు ఎవరింటికీ వెళ్లడం మానేశారు. కాని నాన్న మీదున్న అభిమానం కొద్దీ ఆ డాక్టరుగారు ఇంటికొచ్చి చూశారు. చూస్తూనే.."హార్ట్ బీట్ ఇర్రెగ్యులర్ గా ఉంది. కనీసం పన్నెండు గంటలపాటు అబ్జర్వేషన్ లో పెట్టాలి. వెంటనే ఆస్పత్రిలో జాయిన్ చెయ్యండి" అన్నారు. ఇంట్లో కానీ లేదు. ఇప్పట్లా అప్పుడు ఏటీఎంలూ లేవు. ఒక్క పరుగున నేను ఎదురింటికి వెళ్లాను. ఆ ఇంట్లో ఉండే ఆయన నగరం లో పేరు మోసిన వకీలు. మా కుటుంబమంటే ఆయనకి ఎంతో అభిమానం. సంగతి వింటూనే ఆయన ఒక్క గంతులో లోపలికి వెళ్లి బీరువా లోంచి యాభై రూపాయల కట్ట తీసుకొచ్చి నా చేతుల్లో పెడుతూ, "నాన్నని వెంటనే ఆస్పత్రికి తీసికెళ్లమ్మా" అన్నారు. </span><br />
<span style="color: red;"><span style="font-size: large;"> ఆస్పత్రికి ఫోన్ చేశాం. ఆంబులెన్స్ వచ్చింది. హార్ట్ ఎటాక్ వచ్చినవాడు నడవకూడదన్న కనీసపు జ్ఞానం ఉంది నాకు. అందుకని "స్ట్రెచర్ తీసుకురండి" అని ఆంబులెన్స్ వాళ్లని అడిగాను."స్ట్రెచర్ ఏమీ లేదు. నడిచొచ్చెయ్యమనండి" అన్నారు వాళ్లు. ఏం చేస్తాం...నేనూ, మావారూ,బుజ్జీ కలిసి నెమ్మదిగా నాన్నని నడిపించుకుంటూ వీధిలోకి తీసికెళ్లి ఆంబులెన్స్ ఎక్కించి పడుకోబెట్టాం. ఆస్పత్రి చేరాక మళ్లీ స్ట్రెచర్ కోసం అడిగాం. "అదేం లేదు. నడిపించి తీసుకొచ్చెయ్యండి" అన్నారు. చేసేదేమీ లేక అలాగే చేశాం. </span><span style="font-size: large;"> </span></span><br />
<span style="color: red;"><span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;">"డిపాజిట్ ఐదు వేలు కట్టాలి. అప్పుడే ట్రీట్ మెంట్ ఇస్తాం" అన్నారు. దగ్గరున్నదే ఐదు వేలు. అది కాస్తా వీళ్లకి సమర్పించేస్తే...??? దేవుడి దయ వల్ల తెలిసినాయన ఒకరు కల్పించుకుని డిపాజిట్ లేకుండా అడ్మిషన్ ఇప్పించారు. </span></span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> నాన్నని ఎమర్జెన్సీ లోకి తీసికెళ్లారు. నగరంలోకెల్లా పేరుకెక్కిన కార్డియాలజిస్టుని పిలిపిస్తున్నామని చెప్పారు. సరేనన్నాం. ఓ ఇరవై నిమిషాల్లో ఆయన వచ్చారు. పేషంట్ తాలూకా ఎవరు అని అడిగారు. నేను వెళ్లాను. నాన్న గుండె చరిత్ర అడిగారు. 1983 ఏప్రిల్ లో నాన్నకి తొలిసారి హార్ట్ ఎటాక్ రావడం నించి అంతా రెండు ముక్కల్లో చెప్పాను. "పేషంట్ పరిస్థితి చాలా క్రిటికల్ గా ఉంది. ట్రీట్ మెంట్ ఇవ్వడమే చాలా రిస్కీ. వైద్యం చెయ్యమంటారా వద్దా" అని అడిగారాయన. నేనేం చెప్పను...? వైద్యం చేసి మా నాన్నని బతికించండి అని చెప్పనా...వైద్యమే ప్రమాదమన్న స్థితిలో వద్దు వదిలెయ్యండి అని చెప్పనా..???</span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> డాక్టరుగారికి రెండు చేతులూ జోడించి నమస్కారం చేశాను. "నాకు తెలియదు డాక్టర్. మీరు వైద్యులు. మీకు ఏది మంచిదనిపిస్తే అది చెయ్యండి" అన్నాను. ఆయన కనీ కనిపించనట్టు చిన్న నవ్వు నవ్వి, "సరే, మీరు వెళ్లండి" అన్నారు. నేను ఇవతలికి వచ్చేశాను. ఆస్పత్రి ఆవరణలో బుజ్జి బిక్కు బిక్కుమంటూ నిలబడి గుడ్ల నీరు కుక్కుకుంటోంది. నన్ను చూడగానే.."అక్కా, నాన్నకి ప్రమాదంగా ఉందా" అంటూ బావురుమంది. దాన్ని దగ్గరకు తీసుకుని ఓదారుస్తున్నట్టే ఓదారుస్తూ నేనూ ఏడుస్తున్నాను. ఇంటి దగ్గర అమ్మ ఒక్కత్తీ ఉంది. అమ్మ...అమాయకమైన అమ్మ. నాన్న తన చెయ్యి పట్టుకుంటే చాలు, నిశ్చింతగా కళ్లు మూసుకుని నరకానికైనా ప్రయాణం కట్టగల అమ్మ. నాన్న దగ్గర లేకపోతే స్వర్గానికి సైతం ససేమిరా అనే అమ్మ. </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> ఆ క్షణం నేను దేవుణ్ని తలచుకున్నానో..లేదో..మా నాన్నని బతికించమని ఆ సర్వేశ్వరుణ్ణి వేడుకున్నానో లేదో...ఏదీ నాకు గుర్తు లేదు. ఒక్క పావుగంట గడిచాక మావారు నా దగ్గరకొచ్చి...నోట్లోంచి మాట రాని పరిస్థితిలో చెప్పలేక చెప్పలేక చెబుతూ..."అంతా అయిపోయిందిట" అన్నారు. అంతే. ఆ క్షణం నేను బిగ్గరగా ఏడవలేదు. సినిమాల్లోలా నాన్నా అని అరవలేదు. ఒక్క క్షణం కొయ్యయిపోయాను. అంతే. తర్వాత నాన్నని పడుకోబెట్టిన వార్డు దగ్గరకి వెళ్లాను. అక్కడున్న నర్సుని "ఒక్కసారి మా నాన్నని చూస్తాను" అని అడిగాను. నర్సు ఒప్పుకోలేదు. "పక్క బెడ్స్ వాళ్లకి ఇబ్బందండీ" అంది. నాకు అర్ధమైంది. నాన్న శవాన్ని చూసి నేను భోరుమంటే ఆ ఏడుపు పక్కవాళ్లకి ప్రమాదం కదా.."నేను ఏడవనమ్మా...ఒక్కసారి మా నాన్నని చూసి వస్తానంతే" అన్నాను నిశ్చలంగా. మరి నా మొహం చూసి ఆ నర్సు ఏమనుకుందో గాని "సరే వెళ్లండి" అంది. వెళ్లాను. ఒక్కత్తినే...నాన్న దగ్గరకి. నొప్పంతా తగ్గిపోయినట్టూ నిశ్చింతగా నిద్రపోతున్నట్టూ ఉన్నారు నాన్న. మరిక లేవరు. నా గుండెల్లో సుడి తిరిగింది. నాన్న శవం ఉన్న బల్ల దగ్గర నిలబడి, వంగి నాన్న నుదురు నిమిరాను. శవాల్ని చూస్తేనే భయపడే నాకు అది శవం అన్న భయం వెయ్యలేదు. నాన్న బుగ్గ మీద ముద్దు పెట్టుకున్నాను. మరో సారి చూసి నిశ్శబ్దంగా ఇవతలికి వచ్చేశాను. ఆ తర్వాత జరగవలసినవన్నీ యధాప్రకారం జరిగిపోయాయి. నాన్న ట్రీట్ మెంట్ కని ఎదురింటి వకీలంకుల్ ఇచ్చిన ఐదువేలల్లో మూడు వేలు ఖర్చుపెట్టి నాన్న శవం పాడైపోకుండా బాబు వచ్చేదాకా తాజాగా ఉండేందుకు గాను ఇంజెక్షన్ ఇప్పించాను. తర్వాత నాన్నని దగ్గరుండి ఇంటికి తీసికెళ్లాను.ఎప్పుడూ నాన్న నన్ను తీసికెళ్లేవారు..ఈసారి రివర్స్ అన్నమాట. అమ్మ మా పిల్లలకోసం కోసి డబ్బాలో పెట్టి దాచిన పువ్వులన్నీ కలిపి పెద్ద మాలగా కట్టి మర్నాడు మా నాన్న మెడలో వేసి ఆయన్ని ఘనంగా సాగనంపాం..!! </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> అలా రోజులు గడుస్తూనే ఉన్నాయి. కాని నాన్న...మా నాన్న లేరన్న దుఖం మాత్రం నా గుండెల్లో ఇసుమంత కూడా తగ్గలేదు సరికదా మరింత బరువెక్కింది. ఈ లోగా నా సీరియల్ స్వర్ణ సింహాసనం ముగింపుకొచ్చింది. ఎందుకో ఆ బంగారు గద్దె మీద నాన్నని కూర్చోబెడదామనిపించింది. "తండ్రి, స్నేహితుడు, గురువుగా నన్ను కంటికి రెప్పలా కాచుకుంటూ హఠాత్తుగా మాయమైన నాన్నకి ఈ స్వర్ణ సింహాసనం బహూకృతి" అని ఆఖరి భాగం చివర్లో ప్రచురించమని చందమామ కి రాశాను. అప్పటి చందమామ రథసారథి దాసరి సుబ్రహ్మణ్యం గారు, "తప్పకుండా అలాగే వేస్తామమ్మా. మీ నాన్నగారి మృతికి మా ప్రగాఢ సానుభూతి" అంటూ జవాబిచ్చారు. అలాగే స్వర్ణ సింహాసనం ఆఖరి భాగంలో నాన్నకి అంకితం పడింది. </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> మరో రెండేళ్లు గడిచాయి. అయినా నా బాధ తగ్గలేదు. "నాన్న" అన్నశీర్షికతో కథ రాసి స్వాతి వీక్లీకి పంపించాను. కథలో అమ్మల్ని నేను. నాకిద్దరు చెల్లెళ్లు, ఒక తమ్ముడు. వాళ్లే భువనా, బాబూ, బుజ్జీ. ఆ కథ నేను రాసే వేళకి మా అమ్మ బతికే ఉంది. అది 24-10-2003 స్వాతి వీక్లీ లో ప్రచురించబడే వేళకి అమ్మ కూడా హాయిగా నాన్న దగ్గరకి వెళ్లిపోయింది. ఇప్పుడిక అమ్మా నాన్నా లేని పిల్లలం...మేమే మిగిలాం...మా మా బతుకుల్లో ఎగుడు దిగుళ్లని మాకు మేమే తట్టుకుంటూ... మరో విచిత్రమేమంటే మరొక్క వారం లోనే మా అమ్మ ప్రయాణమైన రోజు. 2003 ఏప్రిల్ 4వ తేదీన అమ్మ నాన్న దగ్గరకి వెళ్లిపోయింది. </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> రేపు 27-03-2014. మా నాన్న మాకు దూరమై పధ్నాలుగేళ్లు. నాన్నకీ మాకూ గల అనుబంధం ఎంత చిక్కనిదో...చక్కనిదో మాకే..మా హృదయాలకే తెలుసు...! ఈ రోజు ఈ పోస్టు మీ ముందు పరిచిన మా నలుగురి ఏకీకృత హృదయం...! అదొక గుడి. అందులో మాకు దేవుళ్లు మా అమ్మా-నాన్నే...!! </span><br />
<span style="color: red; font-size: large;"> ఇప్పటిదాకా మీరు చదివింది ఆనాడు స్వాతిలో ప్రచురించబడ్డ ఆ కథే. అదే ఈ "మా నాన్న" పోస్టు. (ఎర్రటి అక్షరాలకు పైనున్నదంతా అప్పటి స్వాతి కథ) స్వాతి కథ "నాన్న" అన్న పేరుతో వస్తే ఇక్కడ "మా" అన్న అక్షరం అదనంగా చేర్చాను..అంతే. </span><br />
<span style="color: purple; font-size: large;"><br /></span>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik49HM7fDwcVoDxCfWBYrxsUf-khZcLA3_OrhThAG_ykfHCfi_bGSfXTkA2iQEmosKkDZ5QvwIs8EwUG4n9h4VzqwUL0WVNAyuchWCemZXD4ghDCdjxkZ51bZbi1bBYJR38Y8hTIb_oA/s1600/amanana+ggg.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik49HM7fDwcVoDxCfWBYrxsUf-khZcLA3_OrhThAG_ykfHCfi_bGSfXTkA2iQEmosKkDZ5QvwIs8EwUG4n9h4VzqwUL0WVNAyuchWCemZXD4ghDCdjxkZ51bZbi1bBYJR38Y8hTIb_oA/s1600/amanana+ggg.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="color: red; font-size: large;">అమ్మా-నాన్నా </span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVkUxgfESYo8J8ffVaxRuTYhBNG47AZB3pIzRXhLKP0rdMYEoa2sCcc1Lbx_1KH_GSAYEyw7lKEt4vvp6ESnsH65g-igqvK9Mzy7bgJCnbsZT4hXJHjIimpt_M_2KiEWmzskLjYXK6IA/s1600/Nana.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVkUxgfESYo8J8ffVaxRuTYhBNG47AZB3pIzRXhLKP0rdMYEoa2sCcc1Lbx_1KH_GSAYEyw7lKEt4vvp6ESnsH65g-igqvK9Mzy7bgJCnbsZT4hXJHjIimpt_M_2KiEWmzskLjYXK6IA/s1600/Nana.JPG" height="360" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="color: red; font-size: large;">ఇదిగో మా నాన్న </span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="color: purple; font-size: large;"><br /></span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-37795849766601674242014-03-16T22:37:00.002-07:002014-03-17T18:10:21.094-07:00ఇదీ మా లలితా పీఠం <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;"> నిన్న పౌర్ణమి. మామూలుగా అయితే పట్టాభిరెడ్డి తోటలో కొలువుదీరి ఉన్న వైభవ వేంకటేశ్వరస్వామి ఆలయానికి వెళతాను. కాని ఈ సారి మాత్రం కించిత్కార్యార్ధం అక్కయ్యపాలెంలో ఉన్న లలితా పీఠానికి వెళ్లాను. తెల్లవారుజాము ఐదుంపావుకి నిశ్శబ్దంగా ఉన్న ప్రకృతి మధ్యలోంచి దూసుకుపోతున్న ఆటోలో లలితా సహస్రం వల్లె వేసుకుంటూ నేనొక్కత్తినే. దట్టంగా ఉన్న చీకట్లలోకి అప్పుడప్పుడే కాంతి కిరణాలు చొచ్చుకొస్తున్నాయి.... నిరాశతో మూసుకుపోయిన హృదయకవాటాల్ని తెరచుకుని ఆశాకిరణాలు దూసుకొస్తున్నట్టు. ఏమైనా తెల్లారుజాము ప్రయాణాలు బావుంటాయి...ఒంటరిగా అయినా సరే..నిజానికి ఒంటరిగా అయితేనే బావుంటాయేమో..గుంపులో బతకాల్సిన ఆవశ్యకత ఎంతగా ఉన్నా, మన మనసుని మనకి తగినట్టూ నింపుకుని, ట్యూన్ చేసుకోవాలంటే </span><span style="font-size: large;">ఇలాంటి ఒంటరితనం కూడా అప్పుడప్పుడూ అవసరమే.</span><br />
<span style="font-size: large;"> సరే...అక్కయ్యపాలెం లలితా పీఠం విశాఖపట్నంలో చాలా పేరుకెక్కిన గుడి. కాస్త గ్రాంధికంగా ఉండేవాళ్లు లలితా పీఠం అనీ..జనసామాన్యం లలిత గుడి అనీ అంటూ ఉంటారు. దాదాపు శతాబ్దం కిందటి పీఠమిది. అమ్మవారి విగ్రహం ఎత్తుగా ఉన్న పీఠం మీద ఉంటుంది. తల్లి కాస్త పొట్టిది. (పొట్టిది కాబట్టే గట్టిది..:) ) ఆవరణలో పీఠం వ్యవస్థాపక స్వాముల విగ్రహాలతో బాటు, మేధా దక్షిణామూర్తి, దత్తాత్రేయుడు, లలితా సహస్రాన్ని పరస్పర సంవాదరూపంలో వెలికి తెచ్చిన హయగ్రీవాగస్త్యుల విగ్రహాలు విడి విడి తిన్నెల మీద ఉంటాయి. చిత్రమేమిటంటే దక్షిణామూర్తి వగైరా విగ్రహాలకు కట్టిన బుల్లి బుల్లి ప్రాకారాల కంటే స్వాములిద్దరి గుళ్లూ పెద్దవి. అవి దాటి వెళితే జగన్నాధ, సుభద్ర, బలభద్రులకో గుడి, దాని కెదురుగా అశ్వత్థ వృక్షం, పక్కనే పద్ధెనిమిది మెట్ల పంక్తికి పైన కొలువు దీరిన అయ్యప్ప దర్శనమిస్తారు. ఆ వెనుక నవగ్రహ మండపం. ఇది కాస్త పెద్దదే. నవగ్రహాలకు పూజలు కూడా ఇక్కడ బాగా చేస్తారు.</span><br />
<span style="font-size: large;"> అయిందా...ఇక చెప్పుకోవాల్సిన మాటేమిటంటే...త్రిమతాచార్యుల్లో ప్రధముడూ, అద్వైత మత ప్రవక్తా, గొప్ప కవీ సాక్షాత్తూ శైవాంశ సంభూతుడూ అయిన శంకర భగవత్పాదులది..ఓ చిన్న విగ్రహం..ఓ బుల్లి ప్రాకారంలో నవగ్రహ మండపానికి ముందు ఉంటుంది. గుళ్లో కొలువుదీరిన తల్లి దివ్య సౌందర్యాన్ని అనితరసాధ్యంగా వర్ణించి...అందాల కడలిని కళ్ల ముందు ప్రవహింపజేసిన ఆది శంకరులకు దక్కింది ఆ పాటి గౌరవమే..!!</span><br />
<span style="font-size: large;"> సరే మళ్లీ ఓ రెండడుగులు వెనక్కి వస్తే అక్కడ "మణిద్వీపం" ఉంటుంది. ఇది మొదట్లో లేదు. ఒకానొకప్పుడు సువిశాలమైన ప్రాంగణాలతో "దేవుడు ప్రకృతిలోనే ఉన్నాడ"న్నట్టు పరిఢవిల్లిన ఆలయాల ఆవరణలన్నిటినీ దరిమిలా ఏవేవో గుళ్లతో నింపేసి "టెంపుల్ కాంప్లెక్స్"లుగా మార్చేస్తున్న ఆధునిక ఆధ్యాత్మికతకు లలితాపీఠం మినహాయింపేమీ కాదు. దాదాపు దశాబ్దం కిందట కట్టిన ఈ మణిద్వీపంలో సరస్వతి, దుర్గ, ఈశ్వరుడు, మహిషాసుర మర్దిని, వారాహి, ప్రత్యంగిర (ఈ ప్రత్యంగిరాదేవి విగ్రహం చూడటానికే ఎంత భయంకరంగా ఉంటుందో...) రాజరాజేశ్వరీ విగ్రహాలతో బాటు మండపం మధ్యభాగంలో "లలితాకామేశ్వరులు" కొలువై ఉంటారు. మధ్యలో ఈ లలితాకామేశ్వరులు ఉండగా చుట్టూ ఎత్తుగా కట్టిన వేదికల మీద మిగిలిన విగ్రహాలన్నీ ఉంటాయి.</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఈ మణిద్వీపం నిర్మాణదశలో ఉండగా దాని గురించిన ప్రకటనలు విని నేను చాలా ఆశపడ్డాను. అమృత సముద్రమధ్యంలో ఉండే మణిద్వీపాన్ని వాస్తవంగా నేలకు దింపడమనేది పూర్తిగా దుస్సాధ్యమన్న మాట తెలిసినా, కనీసం మణిద్వీపానికి దగ్గర్లో ఉండే ఒక చక్కని నిర్మాణాన్ని వాస్తవంగా చూడగలుగుతాం కదా అని ఆనందించాను. ఇప్పటిదాకా కేవలం ఊహల్లో మాత్రమే దర్శించుకుంటున్న అమ్మ నివాసాన్ని ఇక మీదట లలితాపీఠంలో హాయిగా చూస్తూ లోపలికి ఎంటరైపోవచ్చు కూడా కదా అని దురాశే పడ్డాను. కాని మధ్యలో లలితాకామేశ్వరుల విగ్రహాలూ...చుట్టూ సగం సగం కట్టిన వేదికలూ (కొన్ని వేదికలకు సరైన ప్లాస్టింగ్ కూడా లేదు) ఆయా విగ్రహాలకు ఏదో చేశామంటే చేశామన్నట్టున్న అలంకరణలూ...ఇవన్నీ చూశాక అసలు అటువైపు పోబుద్ధే పుట్టడం లేదు.</span><br />
<span style="font-size: large;"> మణిద్వీపం పక్కనించి వెళితే అమ్మవారి గర్భగుడి. ఇదంతా ఒక పెద్ద హాలు. మధ్యలో గర్భాలయం ఉండగా, చుట్టూ భక్తులు ప్రదక్షిణాలు చేసేందుకు గాను ఖాళీ జాగా ఉంటుంది. శుక్రవారాల్లోనూ, పౌర్ణమి నాడూ ఓ చిన్న పెన్సిలు ముక్క పుచ్చుకుని, ఆలయం వాళ్లిచ్చే 108 అంకెలున్న కాగితంలో టిక్కులు పెట్టేసుకుంటూ పరిగెడుతున్నట్టే అమ్మవారికి 108 ప్రదక్షిణలు చేసే భక్తులు బోలెడంతమంది కనిపిస్తారు. గంట తొమ్మిదైతే చాలు ఈ ప్రదక్షిణల్ని ఆపెయ్యాలి.</span><br />
<span style="font-size: large;"> గర్భాలయంలో కొలువుదీరి ఉన్న లలితా త్రిపురసుందరి దర్శనం చేసుకుని అలా ముందుకు వెళితే అక్కడ మరో ఆలయం ఉంటుంది. అదో పెద్ద హాలు. అక్కడ వరుసగా బాల సుబ్రహ్మణ్యేశ్వర స్వామి, వెంకన్న, సీతారామచంద్రమూర్తి, స్వామికి ఎదురుగా హనుమన్న, రాముడికి పక్కనే సాయిబాబా, ఆ పక్కన అన్నిటికంటే పెద్ద వేదిక మీద గో,గోపికా పరివేష్టితులై ఉన్న రాధాకృష్ణులు. వీటిలో బాల సుబ్రహ్మణ్యేశ్వర స్వామి విగ్రహం ఒక్కటే శిలలో మలిచినది. వెంకన్న ఒక పెద్ద ఫోటోలో మాత్రమే దర్శనమిస్తాడు. . మిగతావన్నీ పాలరాతి విగ్రహాలు. మాంఛి కళ ఉట్టిపడుతూ చాలా బావుంటాయి. ముఖ్యంగా పచ్చని పచ్చిక బయలు మీద, చుట్టూ ఆవులూ, దూడలూ, నెమళ్లూ, లేళ్లూ తదితరాలతో,కడవలు నెత్తికెత్తుకుని వొయ్యారంగా ఉన్న గోపికలతో కొలువుదీరి ఉన్న రాధాకృష్ణుల వేదిక బృందావనాన్నే తలపిస్తుంది.</span><br />
<span style="font-size: large;"> లలితా పీఠానికి వెలుపల బోలెడంతమంది పువ్వులవాళ్లుంటారు. గులాబీలూ, చామంతులతో బాటు ఎర్రని మందారపువ్వులు కూడా అమ్ముతారు. ఇక్కడి పువ్వులు బావుంటాయి కూడా. కాని, ఎంత డబ్బు పోసి పువ్వులు కొన్నా అమ్మవారి గర్భాలయం ఇవతల వేలాడదీసిన ఓ ప్లాస్టిక్ కవర్లో వాటిని పడెయ్యడమే. మనం అపురూపంగా పట్టికెళ్లి అక్కడున్న పళ్లెంలో పెట్టినా పూజారి గారు తీసి కవర్లోకి ఒక్క గిరాటు కొడతారు. పసుపు, కుంకుమ వగైరాలకూ అదే గతి. మరి నలిగిపోయిన తర్వాత గాని ఆ పువ్వులు పూజకి పనికిరావేమో...:( </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఏమిటో...ఆలయాలు ఆలయాలంటూ కలవరించడమే గాని, తీరా వెళితే అక్కడ మనసు కోరుకున్న ప్రశాంతత దొరకదు. అయినప్పటికీ లలితా పీఠంలో నాకు నచ్చేది ఏమిటంటే అక్కడికి వెళ్లి వస్తే మనసు ప్రశాంతంగా ఉంటుంది...తిరుపతిలో ఎన్ని అవకతవకలు జరుగుతున్నా వెంకన్న మూలవిగ్రహాన్ని చూసి ఇవతలికొచ్చాక "ఇంక మనకేం భయం" అనిపించినట్టు. బహుశా ఇదంతా ఆయా ఆలయాల నిర్మాణక్రమంలో అక్కడ నెలకొల్పిన యంత్రాల మహిమ అయి ఉంటుంది. దాదాపు శతాబ్దం కిందట లలితా పీఠాన్ని నెలకొల్పుతున్నప్పుడు శ్రీచక్రాన్ని భూస్థాపితం చేసి ఉంటారు కదా...అక్కడ మన మనసును తాకేది అదే. అక్కడి గాలిలో సుళ్లు తిరుగుతూ అణువణువునా ఆవరించుకుని ఉన్న </span><span style="font-size: large;">శ్రీ</span><span style="font-size: large;">చక్రపు మహిమ.. పవిత్రత..అమ్మ కరుణతో కలగలిసి మనసును నెమ్మదింపజేస్తాయి. </span><br />
<span style="font-size: large;"> అందుకే వెనక మిట్టూరోడి కతలకు తన మాట రాస్తూ బాపు.."దేవుడు అంతటా ఉన్నాడని తెలిసినా అప్పుడప్పుడూ అన్నారమో భద్రాద్రో తిరుపతో వెళ్లి ఓ దండం పెట్టి వస్తూ ఉంటాం కదా" అన్నారు. అలాంటిదే మా లలితా పీఠమూను. నిన్న అక్కడ కలిసిన ఒకావిడ పీఠం గురించి మాట్లాడుతూ..."ఇది చాలా మహిమ గల పీఠమండీ...దేవుడి పుస్తకంలో ఉన్న గొప్ప గొప్ప పీఠాల జాబితాలో దీని పేరూ ఉందిట" అన్నారు. "దేవుడి పుస్తకమా..అదెక్కడుంటుంది" వెంటనే ఆత్రుతగా అడిగేశాను నేను...లలితా పీఠం నించి సరాసరి అక్కడికే వెళ్లి ఆ పుస్తకం కొనేసుకోవడానికి నా పర్సులో తగినంత డబ్బు ఉందా లేదా అని మనసులో లెక్కలు కట్టేసుకుంటూ..:) "పెద్ద పెద్ద జ్యోతిష్కుల దగ్గరుంటుందిట. వాళ్లే దాన్ని చూడగలరుట." అన్నారావిడ, నా ఆత్రుతని పట్టించుకోకుండా. హ్మ్మ్మ్ అని ఓక్క నిట్టూర్పు వదిలేశాను. పోన్లే ఏమైతేనేం...దేవుడి పుస్తకమనేది ఒహటుంది గదా...అందులో మా లలితా పీఠం పేరు ఉంది గదా...అక్కడికి నేను ఎప్పుడంటే అప్పుడు హాయిగా ఒక్క పాతిక రూపాయల ఖర్చుతో వెళ్లి రాగలను గదా...అది చాలు నాకు. </span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;">న జానామి దానం న చ ధ్యానయోగం </span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;">న జానామి తంత్రం న చ స్తోత్రమంత్రం</span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;">న జానామి పూజాం న చ న్యాసయోగం </span><br />
<span style="color: blue; font-size: large;">గతిస్త్వం గతిస్త్వం త్వమేకా భవానీ </span><br />
<span style="font-size: large;"> నాకు దానం చెయ్యడం తెలియదు. ధ్యానం రాదు. మంత్రతంత్రాలూ, స్తోత్రపాఠాలూ రావు. పూజాపునస్కారాలూ, అంగన్యాసకరన్యాసాదులూ తెలియవు. నాకున్న ఏకైక దిక్కల్లా నువ్వే. తల్లీ భవానీ...నువ్వొక్కత్తివే నాకు గతి. ఇదే నా శరణాగతి..!! </span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-88765014762644089902014-03-14T05:55:00.004-07:002014-03-14T05:55:48.921-07:00నేనూ నా పిల్లలూ....<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;">I LOVE MY KIDS....</span><br />
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="color: blue; font-family: Georgia, Times New Roman, serif; font-size: large;"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8FoAAtrEs1weXEIZA1LhcZqjAMCLqBOqzW30IAGUJ9BPyloh-bNbQQjbwmDoUpId3WDA0XFO2UulDE-LAUrhuWLpWQHyqH3HohHOmoUAPh_fimidaIkwl04V8fKMjYKrarxMnMeN32A/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8FoAAtrEs1weXEIZA1LhcZqjAMCLqBOqzW30IAGUJ9BPyloh-bNbQQjbwmDoUpId3WDA0XFO2UulDE-LAUrhuWLpWQHyqH3HohHOmoUAPh_fimidaIkwl04V8fKMjYKrarxMnMeN32A/s1600/1.jpg" height="248" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSwJviIVBUOvMn8sF_-QHz4stdsB4tM3HQQV7mejaay_eSaIUu1bEJGpVAMTmQRFX6t3U9Wn1Z8T9O8j0sBNOh1lxRTyvtJYs01My-hsl-fE_Ixp5i8KDBTG8f_mBb3qpZUA3RmK959Q/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSwJviIVBUOvMn8sF_-QHz4stdsB4tM3HQQV7mejaay_eSaIUu1bEJGpVAMTmQRFX6t3U9Wn1Z8T9O8j0sBNOh1lxRTyvtJYs01My-hsl-fE_Ixp5i8KDBTG8f_mBb3qpZUA3RmK959Q/s1600/2.jpg" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-pj7-MJmo4IO7AkDqMpcVKOS7wnAPEp9Jd_2agIonAJ2rq6mh2ApPUm2RFRE0-H9ymdc5tZbFsaEi0QlgZcc_sXp-Kz3dEFBi8xoLKFmOx5iso8y6RxvZirS81XIT7Idq3lGfR0jUbQ/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-pj7-MJmo4IO7AkDqMpcVKOS7wnAPEp9Jd_2agIonAJ2rq6mh2ApPUm2RFRE0-H9ymdc5tZbFsaEi0QlgZcc_sXp-Kz3dEFBi8xoLKFmOx5iso8y6RxvZirS81XIT7Idq3lGfR0jUbQ/s1600/3.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2EySXu8ObYQ8ZXZROoa-9gNxTPJQLPoNnhF92q5cwKvfAK0urZtlkEoyljkmC73x0Yu34GEYdkMYPxW0tgwUvC_3zOr9j835BwbDXN7xV2HxpK84m9-b0mqvZYi0Nynk-BkS_wpDTsA/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2EySXu8ObYQ8ZXZROoa-9gNxTPJQLPoNnhF92q5cwKvfAK0urZtlkEoyljkmC73x0Yu34GEYdkMYPxW0tgwUvC_3zOr9j835BwbDXN7xV2HxpK84m9-b0mqvZYi0Nynk-BkS_wpDTsA/s1600/4.jpg" height="217" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkNYTJClwmoxdWc408HxEq41ncYwIYyyoqMsZ0DKd-0Fa2WB-49qlZbwaNSkgWhAYbHj2CDlJODurjKSgKR_iENrftnDg99kHS0Lqdumw4EqtFOfGJINKXNFlqW19gdVRTqkZ5pbjQvA/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkNYTJClwmoxdWc408HxEq41ncYwIYyyoqMsZ0DKd-0Fa2WB-49qlZbwaNSkgWhAYbHj2CDlJODurjKSgKR_iENrftnDg99kHS0Lqdumw4EqtFOfGJINKXNFlqW19gdVRTqkZ5pbjQvA/s1600/5.jpg" height="240" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMohEDyRrPXGR4W0G-JHnG4xL4V3fJ03btM4pZpjlvoB41M8EpIbXCz-8i4Z7IWdaun4rVhyYxv2DXx0kU381uIYWmnE6wWzyVO4coiTxQshhPvxkwjG1tlasrzaEHqfh0eunJKJKZPg/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMohEDyRrPXGR4W0G-JHnG4xL4V3fJ03btM4pZpjlvoB41M8EpIbXCz-8i4Z7IWdaun4rVhyYxv2DXx0kU381uIYWmnE6wWzyVO4coiTxQshhPvxkwjG1tlasrzaEHqfh0eunJKJKZPg/s1600/6.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="color: magenta; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large;">I GUARD THEM AS LONG AS I LIVE............</span></td></tr>
</tbody></table>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-72824406588000808272014-03-12T07:49:00.000-07:002014-03-12T18:35:20.232-07:00నేనూ-జగన్నాధుడూ..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="background-color: #eeeeee; color: blue; font-size: large;">సంసార సాగరంలో నిండా మునిగిపోయి ఉన్నాను. </span><br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"> వెనకటికి ఎవరో సరిగ్గా గుర్తు లేదు గాని..(బహుశా నడిమింటి సర్వమంగళేశ్వర శాస్త్రిగారేమో) పూరీలో దారువిగ్రహ రూపంలో అవతరించిన జగన్నాధస్వామి మీద ఇలా శ్లోకం చెప్పారట...</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఏకా భార్యా ప్రకృతిరచలా చంచలా సా ద్వితీయా </span><br />
<span style="font-size: large;"> పుత్రోనంగస్త్రిభువనచరీ మన్మధో దుర్నివారః </span><br />
<span style="font-size: large;"> శే</span><span style="font-size: large;">షశ్శయ్యా ప్యుదధిశయనం వాహనం పన్నగారిః </span><br />
<span style="font-size: large;"> స్మారం స్మారం స్వగృహచరితం దారుభూతో మురారీ...</span><br />
<span style="font-size: large;"> విష్ణుమూర్తికి ఒకరు కాదు ఇద్దరు భార్యలు. హాయిగా ఇద్దరితోనూ ముచ్చట్లాడుకుంటూ ఖులాసాగా ఉందామంటే మాత్రం "ఏకా భార్యా ప్రకృతిరచలా.." మొదటి భార్య భూదేవి అచల. పెళ్లిపుస్తకంలో రాజేంద్రప్రసాద్ చెప్పినట్టు "చలించదు..క్షమించదు". తిట్టినా..ముద్దాడినా..ఏం చేసినా ఒకటే నిర్వికార స్వరూపం. పోన్లే ఈవిడ కాకపోతే ఆవిడ ఉంది కదా అనుకుంటే ఆ రెండో భార్య శ్రీ మహాలక్ష్మి సృష్టికంతటికీ బహు గొప్ప చంచల స్వభావురాలు. ఏ క్షణం దగ్గరుంటుందో..ఏ క్షణం లేచి చక్కా పోతుందో ఆవిడకే ఎరుక. ఇహ ఆ మహాతల్లితో ఏం సుఖం..? పోన్లే..పెళ్లాల వల్ల సుఖం లేకపోయినా పిల్లల్ని చూసుకుని ఆనందిద్దామంటే ఉన్న ఒక్కగానొక్క కొడుకు..ముల్లోకాల్లోనూ ఎదురే లేనివాడు..సమస్త ప్రపంచాన్నీ జయించగల శక్తిమంతుడు మన్మధునికి శరీరమే లేదు..అవయవాలు లేని బిడ్డ వాడు...హ్మ్మ్..పోనీ ఇవన్నీ ఎలా ఉన్నా ఇంట్లో కాస్త సుఖంగా బతకగలిగే సౌఖ్యాలున్నాయా అంటే పాము పక్క..ఎప్పుడది బుస్సుమంటుందో తెలీదు...ఆ పాము కూడా సముద్రమధ్యంలో తేలుతోంది.ఖర్మ కాలితే మునిగిపోవడమే. పోనీలేవయ్యా వాహనమైనా ఏ అమితాబ్బచ్చన్ కారు లాంటి కారో ఉందా అంటే పాముల్ని తినే పక్షి వాహనం. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇల్లు-ఇల్లాళ్లు-బిడ్డలు-సౌఖ్యాలు అన్నీ ఇంత కమ్మగా ఉంటే ఇక ఏం చూసుకుని ఆనందించమంటావయ్యా...స్వగృహ చరితాన్ని తలచుకుని తలచుకుని కొయ్యయిపోయాట్ట స్వామి. ఆ కొయ్యే పూరీ జగన్నాధుడు. </span><br />
<span style="font-size: large;"> "లోకబంధుర్లోకనాధు"డైన పురుషోత్తముని గతే ఇలా ఉంటే ఇక బీచ్ లో ఇసుకరేణువులాంటిదాన్ని నా గతేమిటి...???? </span><br />
<span style="font-size: large;"> కాబట్టి...సెలవు...:) :) :) </span><br />
<span style="font-size: large;"> </span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-88437372170870509642014-03-07T06:19:00.001-08:002014-03-07T06:54:40.929-08:00అందాల కడలి-10 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h3 style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">మన శరీరమే అమ్మకు ఆలయం..! </span></h3>
<span style="font-size: large;">శ్లో : 9</span><br />
<span style="font-size: large;"> మహీం మూలాధారే కమపి మణిపూరే హుతవహం</span><br />
<span style="font-size: large;"> స్థితం స్వాధిష్ఠానే హృదిమరుత మాకాశముపరి</span><br />
<span style="font-size: large;"> మనోపి భ్రూమధ్యే సకలమపి భిత్వా కులపథం</span><br />
<span style="font-size: large;"> సహస్రారే పద్మే సహరహసి పత్యా విహరసే</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇది సౌందర్య లహరిలోని తొమ్మిదవ శ్లోకం. క్లుప్తంగా దీని భావమేమంటే "తల్లీ, జగజ్జననీ, మూలాధార చక్రమందు భూతత్వాన్ని, మణిపూరమందు జలతత్వాన్ని, స్వాధిష్టాన చక్రమందు అగ్నితత్వాన్ని, హృదయమందున్న అనాహత చక్రమందు వాయుతత్వాన్ని, విశుద్ధియందు ఆకాశతత్వాన్ని, భ్రూమధ్యభాగమందుండు ఆజ్ఞాచక్రమందు మనస్తత్వాన్ని కలిగియుండి..ఇలా సుషుమ్నా మార్గాన్ని భేదించుకుంటూ చిట్ట చివరకు సహస్రారపద్మంలో నీ పతియైన సదాశివునితో కలిసి విహరిస్తున్నావు కదా.."</span><br />
<span style="font-size: large;"> కిందటి శ్లోకం నించి సౌందర్య లహరిలోని శ్లోకాలు పారాయణ చేస్తే కలిగే ఫలితాలు కూడా చెప్పుకుంటున్నాం కదా. అయితే కిందటి శ్లోకం (ఎనిమిదవది) పారాయణే చాలా తక్కువ సంఖ్యలో ఉంది. (కేవలం పన్నెండుసార్లు) సౌందర్య లహరిలో అంత తక్కువ సంఖ్యలో పారాయణ చెయ్యగలిగే శ్లోకాలు మరేవీ లేవు. దరిదాపుగా అన్నీ రోజుకు వెయ్యేసి సార్లు పారాయణ చెయ్యవలసినవే. ప్రస్తుత శ్లోకానికే వస్తే..(తొమ్మిదో శ్లోకం) దీన్ని రోజుకు వెయ్యిసార్లు జపించాలి. అలా పది రోజులు గాని నలభై ఐదు రోజులు గాని పారాయణ చెయ్యాలి. నైవేద్యం పాలతో తయారు చేసిన పాయసం. దీనికి ఫలితం దేశాంతరాలు పట్టిపోయినవాళ్లు తిరిగి రావటం..పంచభూతాల వల్ల (భూమి, నీరు, నిప్పు, గాలి, ఆకాశం ఈ ఐదూ పంచభూతాలు) మనకు ఎటువంటి కీడూ కలగకుండా ఉండటం. సౌందర్య లహరిలోని శ్లోకాల పారాయణకు సంబంధించి యంత్రాలు, బీజాక్షరాలు కూడా ఉన్నాయి. అవన్నీ ఎలా చెయ్యాలన్న వివరణలున్నాయి. కాని నేను అవేవీ నా బ్లాగులో ఇవ్వడం లేదు. ఎందుకంటే నేను అవన్నీ చెప్పేంత గొప్పదాన్నీ కాదు..వాటిని వివరించే ఉద్దేశ్యమూ నాకు లేదు. అంచేత అటువంటివన్నీ కావలసిన వాళ్లు పుస్తకాల షాపుల్లో వెతికితే తదనుగుణమైన పుస్తకాలు దొరుకుతాయి. నేను కేవలం ఏ శ్లోకం చదివితే ఏ ఫలితమో మాత్రమే చెబుతున్నాను. ఎవరికి వారు వారి వారి శక్త్యానుసారం ఆ పారాయణ చేస్తే...(వెయ్యిసార్లూ జపించలేకపోయినా..చెయ్యగలిగినన్ని సార్లు) అందులో కనీసం పావు వంతు ఫలితమైనా దక్కుతుంది గదా అన్నది నా ఆలోచన.</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక భావార్ధంలోకొస్తే..ప్రస్తుత శ్లోకం శ్రీవిద్యా ఉపాసకులకు, కుండలినీ యోగసాధనకు చాలా ముఖ్యమైనదట. దేవుడూ..పూజా అంటే తెలుస్తాయి గాని కుండలిని, మూలాధార చక్రం అంటే నా బోటి పామరులకేం తెలుస్తాయి..? నా పాలిటికి, వేదాల దగ్గర్నించీ సమస్తమూ చిన్నికృష్ణుడిలా నోట్లోనే దాచుకున్న గూగులమ్మ ఒకతి ఉంది కాబట్టి,అక్కడే శరణు జొచ్చాను. మొత్తానికి కుండలిని అనేది ఒక అనిర్వచనీయమైన శక్తి అనీ,మనిషి శరీరంలోని వెన్నుపాములో దాగి ఉంటుందనీ తెలియవచ్చింది. అమ్మవారు ఎటూ ప్రతి ప్రాణిలోనూ "శక్తి"గా అంతర్భూతమై ఉంటుందని ముందుగా తెలుసుకునే ఉన్నాం కాబట్టి..ఆ శక్తే ఇదని భావించుకోవచ్చు. అయితే ఈ కుండలిని ప్రతి మనిషిలోనూ నిద్రాణమై ఉంటుందనీ, మూలాధారచక్రంలో దాగి ఉన్న ఈ కుండలినీ శక్తిని జాగృతం చేసి సుషుమ్నా నాడి నుంచి పైనున్న సహస్రారపద్మం లేదా సహస్రార కమలం వరకూ తీసుకువెళ్లగలిగేదాన్నే కుండలినీ యోగమంటారనీ యోగశాస్త్రం చెబుతోంది. అంటే మనిషి శరీరంలో నిద్రాణంగా ఉన్న శక్తిని కొన్ని పద్ధతుల ద్వారా జాగృతం చేసి దాన్ని శరీరమంతటా వ్యాపింపజేసేదే కుండలినీ యోగం. అంటే మనలో ఉన్న అమ్మవారిని మనం తెలుసుకుని, మన శరీరపు అణువణువునా నింపుకోవడమన్నమాట. ఇంకా సరిగ్గా చెప్పాలంటే మనం దేవీ విషయ సంబంధమైన చైతన్య రహిత సుషుప్తావస్థ లోంచి జాగ్రదవస్థలోకి రావడమన్నమాట. ఒక దేవాలయం ఉందంటే..దాని గర్భగుడితో బాటు ఆవరణ అంతటినీ కూడా ఆగమ శాస్త్రం ప్రకారం తీర్చిదిద్దినప్పుడే కదా అది నిజమైన ఆలయం అనిపించుకుంటుంది. అలాగేనన్నమాట. ఒకానొక దైవశక్తి మన శరీరంలోని ప్రత్యణువునా వ్యాపించి ఉంటే ఎలా ఉంటుంది...మనం శారీరకంగా, మానసికంగా ఆరోగ్యంగా.. దృఢంగా ఉంటాం..ఎటువంటి రోగాలూ మన దరిదాపుల్లోకి రావు. అంతే కదా. ఇదే మాటను యోగశాస్త్రం చెబుతోంది. "యోగా చేస్తూ ఆరోగ్యంగా ఉండండనే" మాట ఈ రోజుల్లో వేనోళ్ల వినబడుతున్న సలహా. కుండలినీ శక్తిని జాగృతం చెయ్యడానికి ప్రాణాయామం ఒక ముఖ్యమైన సాధన అని చెబుతోంది యోగశాస్త్రం. మన శరీర సంరక్షణకు అతి ముఖ్యమైన వాటిలో ప్రాణాయామం ఒకటన్నది మనకందరికీ తెలిసిందే. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక పోతే, మన శరీరంలో చక్రాలంటూ కొన్ని ఉన్నాయనీ, వాటిని ఫలానా ఫలానా పేర్లతో పిలుస్తారనీ, అవి ఫలానా ఫలానా చోట్ల ఉన్నాయనీ...ఈ విషయాలేవీ మనకు సరిగ్గా తెలియవు. తెలుసుకోవాలనే కుతూహలం ఉన్నవారు ఇక్కడ ఇచ్చిన బొమ్మల్లో ప్రస్తుత శ్లోకంలో ప్రస్తావించబడ్డ "మూలాధార" "మణిపూర" "స్వాధిష్టాన" "సహస్రార పద్మం" అన్నవాటిని గుర్తించవచ్చు. "షట్చక్రోపరిసంస్థితా" అంది లలితా సహస్రం. అంటే ఆరు చక్రాలకు పైన గలది అని అర్ధం. ఆ ఆరు చక్రాలూ ఇవే. "మూలాధార, స్వాధిష్టాన, మణిపూరక, అనాహత, విశుద్ధ, ఆజ్ఞా చక్రాలకు పైనున్న సహస్రారపద్మంలో గల తల్లి" అన్నది లలితా సహస్రంలో చెప్పిన మాట. అయితే ప్రస్తుత శ్లోకంలో అన్ని చక్రాల పేర్లూ లేవన్న సందేహం కలగవచ్చు. "హృదిమరుతమాకాశముపరి" అంటే, హృదయభాగమందుండే అనాహత చక్రమందు మరుత అంటే వాయు తత్వం, ఆకాశం+ఉపరి=ఆకాశముపరి అంటే హృదయానికి ఉపరిభాగంలో ఉన్న విశుద్ధి చక్రమందు ఆకాశతత్వం అని అర్ధం. అలాగే భ్రూమధ్యే అంటే కనుబొమల మధ్య గల ఆజ్ఞాచక్రమందు అని అర్ధం. కులపధం అంటే సాంప్రదాయకమైన సుషుమ్నామార్గం అని అర్ధం. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhF7YEdnVbKEQ2uOLNfI7nf1w8teC4T6bhy8XJOsY2H9du7OBy6sTH5LczySIdORQxoTHUDguyG4m7-scsBYdirrlDuCk0QBaPpDPOFcUXpKjenJ5f-epCM_DPlqjqGXdnFU739QbYkYQ/s1600/kundalini-serpent-power.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhF7YEdnVbKEQ2uOLNfI7nf1w8teC4T6bhy8XJOsY2H9du7OBy6sTH5LczySIdORQxoTHUDguyG4m7-scsBYdirrlDuCk0QBaPpDPOFcUXpKjenJ5f-epCM_DPlqjqGXdnFU739QbYkYQ/s1600/kundalini-serpent-power.jpg" height="320" width="250" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_lo98Rf0H8_VTM2L5ycJMB9lTgFQasZnZDcYQbg5nV90juPxs3cbzozhTniP8UAVYSONotC1XboeqnQdtfzzLq0cr2pllMO5VVplA1SMhd6aIOahc0302a3lhZB7AmTBkXAxqqeSCFA/s1600/kundalini-rising.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_lo98Rf0H8_VTM2L5ycJMB9lTgFQasZnZDcYQbg5nV90juPxs3cbzozhTniP8UAVYSONotC1XboeqnQdtfzzLq0cr2pllMO5VVplA1SMhd6aIOahc0302a3lhZB7AmTBkXAxqqeSCFA/s1600/kundalini-rising.jpg" height="320" width="271" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;">-------------(గూగుల్ సౌజన్యంతో) </span><br />
<br />
<span style="font-size: large;">ఇదంతా ఇలా ఉంచితే..పూర్వకాలంలో పూజ చేసుకోవడానికి ఎలా కూర్చోవాలన్న విషయంలో సైతం కొన్ని నియమనిబంధనలుండేవి. రాను రాను అగ్గిపెట్టెల్లాంటి గదుల్లో కాపురాలు, ఎక్కడో ఓ చోట ఓ గూట్లో దేవుడి ఫోటో ఒకటి పెట్టేసి నిలబడే దండం పెట్టెయ్యడాలు...ఇలా కాలానుగుణంగా వచ్చిన మార్పులనేకం మనిషిని శారీరకంగా, మానసికంగా దెబ్బతీస్తున్నాయన్నది విస్పష్టం. నా చిన్నప్పుడు (మూడేళ్ల వయసులో) </span><span style="font-size: large;">నేను బుల్లి పట్టు లాగూ తొడుక్కుని మా తాతగారి పక్కన పద్మాసనం వేసుకుని కూర్చునేదాన్ని. ఇప్పుడు ఓ చిన్న ప్లాస్టిక్ స్టూలు మీద కూర్చుని నా చేతికందే ఎత్తున బల్ల మీద ఉన్న దేవుడికి దీపం పెట్టుకుంటున్నాను. </span><span style="font-size: large;">ఆ పసి </span><span style="font-size: large;">వయసులో నాకు పద్మాసనం ఎలా వెయ్యాలో నేర్పించింది మా తాతగారే. కాని ఇప్పుడు ఎంతమంది తాతలు, అమ్మమ్మలు, నాయనమ్మలు తమ వారసులకి ఆధ్యాత్మిక జ్ఞానాన్ని పంచిస్తున్నారు..? అసలు ఎంతమంది తల్లిదండ్రులు పరంపరాగతమైన విషయపరిజ్ఞానానికి తమ ఇళ్లల్లో అవకాశం కల్పిస్తున్నారు..? మనిషికి దేని మీదైనా సరే బాల్యంలోనే సరైన అవగాహన కలగాలి...దైవ చింతన అయినా, యోగసాధన అయినా..!! అప్పుడే ఆ లేతమొక్క తద్విషయమృత్తికలో దృఢంగా నాటుకుని ఏపుగా ఎదుగుతుంది. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఈ శ్లోకంలో మనకు తెలియని, అంత సులువుగా అర్ధం కాని యోగ పరిభాష ఏదో ఉంది కదా. ఊరికే కష్టపడి దాన్ని తెలుసుకోవాలని ఆతృత పడిపోనక్కర్లేదు. ఈ శ్లోక సారాంశం అతి సులువుగా బోధపడుతూనే ఉంది. అమ్మవారు శక్తి రూపంలో మనలో నిద్రితమై ఉంది. ఆ దైవీశక్తి మన అణువణువునా వ్యాపించి, మనకు రక్షాకవచంగా ఉండాలంటే మనం యోగశాస్త్రంలో చెప్పిన కొన్ని పద్ధతుల్ని పాటించాలి. ఇదే ఈ శ్లోకం మనకు చేస్తున్న హితబోధ. </span><span style="font-size: large;">మన శరీరంలోని ప్రత్యణువునూ కూలంకషంగా వివరిస్తున్న ఈ శ్లోకం చదివిన తర్వాత మనం చెయ్యవలసిన పని ఏమిటంటే...పాంచభౌతికమైన ఈ శరీరం అమ్మకు ఆలవాలమైనదని గ్రహించి...దీన్ని పవిత్రంగా, ఆరోగ్యంగా ఉంచుకునేందుకు ప్రయత్నలోపం లేకుండా కృషి చెయ్యటం. అంతే. ఈ శ్లోకం చదివాక నాలో కలిగిన స్పందనా..నేను మీకు చెప్పగలిగినదీ ఇదే. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక్కడ మరో చిన్న </span><span style="font-size: large;">విషయం...వైద్యశాస్త్రం అత్యద్భుతంగా పరిగణించే ఎన్నెన్నో అమూల్యమైన విషయాలను అరటిపండు ఒలిచినట్టు అతి సులువుగా మనకు వివరించి చెప్పిన యోగశాస్త్రం మనకు మన పూర్వీకులు ప్రసాదించిన ఒక గొప్ప వరం. దైవికమూ-యోగమూ పరస్పరానుసంధానంతో వికసిస్తాయన్న విషయాన్ని మాత్రమే ఈ శ్లోకం కొత్తగా మనకు తెలియజెబుతోంది. ఈ మాట కూడా న్యాయానికి కొత్తదేమీ కాదు. పురాతనంగా వినవస్తున్నదే. ఇక దీన్ని జీవితంలోకి ఎలా అనుసంధానించుకుంటామన్నది ఎవరికి వారికే పూర్తిగా స్వవిషయం.అరవయ్యేళ్ల వయసువాళ్లయినా, రోగభూయిష్టమైన శరీరంతో ఉన్నవాళ్లయినా సరే యోగా చెయ్యవచ్చుననే ఆచార్యులు చెబుతున్నారు. యోగానికి ప్రధమ సోపానమైన ప్రాణాయామంతో ముందు ప్రారంభిస్తే సహస్రార పద్మం దాకా ఎగబాకలేకపోయినా కనీసం ఓ రెండు మూడు మెట్లయినా ఎక్కొచ్చు. నెలకోసారి డాక్టరు దర్శనం చేసుకునే బదులు ఆర్నెల్లకోసారి చేసుకోవచ్చు. అదీ సంగతి...!! </span><br />
<span style="font-size: large;"> </span><span style="font-size: large;"> అమ్మ మనలో ఎలా దాగి ఉందన్న మహిమాన్వితమైన విషయాన్ని..పాంచభౌతికమైన ఈ శరీరాన్ని ఎలా కాపాడుకోవాలనే సూచనతో మిళాయించి..రసరమ్యమైన పదజాలంతో మనకందించిన భిషక్కవివరులు శంకర భగవత్పాదులు. ముందు లలితా త్రిపురసుందరికీ...తరువాత ఆ మహనీయునికీ ప్రణమిల్లుతూ...ఇక సెలవా మరి...!! </span><span style="font-size: large;"> </span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-66372156705065701352014-03-05T07:50:00.000-08:002014-03-05T18:51:38.417-08:00నా మనోగతం <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"> "సౌందర్య లహరిని గురించి ఇంతకుముందు విన్నాముగానీ, ఇంత వివరంగా తెలుసుకోవటం మీ పోస్టుల ద్వారానే. చాలా బాగుంది. కృతజ్ఞతలు. </span><span style="font-size: large;"> ఇవాళ్టి శ్లోక పారాయణంవలన కలిగే ఫలంగురించి తెలియజెప్పినట్లే, ప్రతి శ్లోకాన్నీ వివరించేటపుడు వాటి ఫలాన్నికూడా పేర్కొనగలరు. ఎంతైనా సగటు జీవులంకదా. ఆ ఫలం తెలుసుకుని తదనుగుణంగా జపంద్వారా ఫలితాలు పొందొచ్చనే స్వార్ధం. మీ పోస్టులు మనసుకు చాలా ఊరటనిస్తాయి."</span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇది ఒక పాఠకురాలు అందాల కడలి-9 కి రాసిన కామెంట్. దీనికి జవాబుగానే ఇది రాస్తున్నాను. </span><br />
<span style="font-size: large;"> నా పోస్టులు మనసుకు ఊరటనిస్తాయన్నారామె. </span><span style="font-size: large;"> నా పోస్టులు మనస్సుకు తశ్శాంతినిస్తున్నందుకు సంతోషమే గాని...నేనూ సగటు జీవినేనండీ...</span><span style="font-size: large;"> పాఠకులు </span><span style="font-size: large;"> నా పోస్టులు చదివి ఊరట పొందుతూంటే నేనవి రాస్తూ ఊరట పొందుతున్నాను...:) అందరూ సర్వసాధారణంగా అనుకునేట్టు, సమస్యలతో నిండిన సగటు జీవులకే (ఈ కలికాలంలో) సర్వాంతర్యామి ఎక్కువ గుర్తొస్తాడు. దేవుడా నాకేది దిక్కు...నన్నేం చెయ్యదలచుకున్నావయ్యా అన్న తపన అధికమవుతుంది. </span><br />
<span style="font-size: large;"> నేను వృత్తి రీత్యా జర్నలిస్టుని. నా సహోద్యోగి ఒకరు ఒకసారి రాశారు..."ప్రార్ధన అనేది మన దైనందిన జీవితంలో ఒక భాగం. ఈ ప్రార్ధన వల్ల మన జీవితాల్లో ఏదో మార్పు వచ్చేస్తుందనీ..మన సమస్యలన్నీ తీరిపోతాయనీ, ఆపదల నించి గట్టెక్కేస్తామనీ అనుకోవడం ఉత్తమాట. దేనిదారి దానిదే. అయితే, సమస్యలున్నప్పటికీ ధైర్యంగా బతకగలిగే ఓపికని, ఆపదలొచ్చినా నిభాయించుకోగల శక్తినీ ప్రార్ధన ఇస్తుంది" అని. </span><br />
<span style="font-size: large;"> నాకా మాట ఎంతగానో నచ్చింది. ఆయన చెప్పింది ఎంత వాస్తవమైనదో అందరికీ తెలుసు. "ఇన్ని పూజలు చేస్తున్నాను. అయినా నాకీ కష్టాలేమిటి" అనుకునేవాళ్లు కోకొల్లలు. "నా పూజలో ఏదో లోపం ఉంది..అందుకే భగవంతుడు నన్ను కరుణించడం లేదు" అనుకునేవాళ్లకూ లోటు లేదు. </span><br />
<span style="font-size: large;"> "ఏమీ కోరుకోనివాడికి జీవితం అన్నీ ఇస్తుంది. అన్నీ కోరుకునేవాడికి మిగిలేది నిరాశే" నంటారు. అయితే ఇక్కడ ఓ చిన్న కిటుకుంది. ఏమీ కోరుకోనివాడు దొరికినదాన్నే మహాభాగ్యంగా భావిస్తాడు. అంచేత...వాడు ఎటూ భాగ్యశాలే. ఏ మనిషికీ ఎప్పుడూ అన్నీ దొరకవు. అంచేత అన్నీ కోరుకునేవాడు ఎటూ దౌర్భాగ్యుడే. ఇదిలా ఉంచితే.."ఏమీ కోరుకోకపోవడం" అన్నది సాధ్యమా...? ఏ సోనియా గాంధీలాగో ఉండాలని కోరుకుంటే తప్పు కావచ్చు గాక...కాని మధ్యతరగతి ఇల్లాలు తనకో సొంత ఇల్లూ...ఓ బుల్లి కారూ ఉండాలని కోరుకుంటే అందులో తప్పేముంది? పిల్లలు బాగా చదవాలని..మంచి ఉద్యోగాలు తెచ్చుకోవాలని..కోరుకున్నవాళ్లని పెళ్లి చేసుకుని ఆనందంగా జీవించాలని కోరుకోవడం సమంజసం కాదని ఎవరైనా అనగలరా...? కాని ఈ కోరికలు కూడా ఎంతమందికి తీరుతున్నాయి..? కోరికలు తీరనప్పుడు ఎంతమంది భగవంతుణ్ణి తప్పుబడుతున్నారు..?? </span><br />
<span style="font-size: large;"> సరిగ్గా ఇలా భగవంతుణ్ణి నెపమెన్నే సమయంలోనే ఆత్మవిమర్శ చేసుకోవడం చాలా అవసరం..మనం కోరుకుంటున్నాం సరే..కాని ఆ కోరినదాన్ని పొందే అర్హత మనకు ఎంతవరకూ ఉంది..? మనం పాపాలేమీ చెయ్యలేదని అనుకుంటున్నాం...కాని, "కరచరణ కృతంవా..కర్మ వాక్కాయజంవా...శ్రవణ నయనజంవా..మానసంవాపరాధం..విహితమవిహితంవా..సర్వమేతత్ క్షమస్వ" అన్నారు శంకరులు. పాపాలు పదికోట్ల రకాలు. తెలిసే చెయ్యం..తెలియకా చేస్తాం. చేతుల్తోనూ, కాళ్లతోనూ, పనులద్వారానూ, మాటలతోనూ, విని, చూసి..మనసుతోనూ..ఇలా ఏ పాపమూ చెయ్యలేదు నేనని చెప్పగలిగే ఆత్మస్థైర్యం ఎవరికుంది..? మన స్థితిగతులు బాగాలేక...మన కుటుంబంలోనే మరొకరు అదృష్టదీపుడిలా వెలిగిపోతూ ఉంటే కోతిలాంటి మన మనస్సు బాధతో..దుఖంతో..ఈర్ష్యతో..ఆయా భావాల ఫలితంగా వచ్చే నానారకాలైన ఆలోచనలతో కునారిల్లకుండా ఉంటుందా..అది మానసికమైన పాపం కాదా...అత్యంత సహజంగా తోసుకొచ్చే ఈ పాపానికి మనం అతీతులం కాదే.. మరి చేసిన పాపాలు ఊరికే పోతాయా..?! ఈ జన్మలో ఏ పాపమూ చెయ్యలేదేమో..గాని హిందూమతం చెప్పే ప్రకారం.."పురాకృతం" మనకు ఎంతవరకూ అనుకూలం..? మన జీవితాలు సక్రమంగా నడవకుండా ఏ లింకు అడ్డుపడుతోందో మనకు ససేమిరా తెలీదు. అటువంటప్పుడు..."పరమేశ్వరుని దివ్య ప్రళయతాండవమందు తాళము దప్పిన తప్పుగాక..చదువుల గీర్వాణి మృదుకరాంచిత వీణ పలికినా అపశృతుల్ పలుకుగాక.." గాని ధర్మాన్ని అమలుచేయడంలో కించిత్తూ తేడా రానివ్వని ఆ భువనేశ్వరి మనకి ఎందుకింత శిక్ష విధించిందో..అని ఒక్క క్షణం ఆలోచించాలి కదా..!! అలా ఆలోచించి..తప్పు మనదే అయి ఉంటుందని సరిపెట్టుకుని..బాధ పడితే పడొచ్చు గాని దేవుణ్ణి తప్పులెన్నడం మాత్రం మానెయ్యాలి. </span><br />
<span style="font-size: large;"> అయితే ఇది చెప్పినంత సులువు కాదు. నా మట్టుకు నేనే..నా కుటుంబానికి ఒకానొక మహా విపత్తు దాపురించిన దౌర్భాగ్యపువేళ వరుసగా ఒక వారం రోజులేమో...అసలు దేవుడి జోలికే పోలేదు. దీపారాధనే చెయ్యలేదు. "నేనింక నీ జోలికి రాను. నాతో నీ ఇష్టం వచ్చినట్టు ఆడుకో..." అని తెగించి చెప్పేశాను. </span><br />
<span style="font-size: large;"> అలా ఓ వారం రోజులు గడిచాక...అప్పుడు ప్రారంభమైన అంతర్మధనం లోంచి వచ్చిందే ఇప్పుడు రాస్తున్న ఈ సోదంతా. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక పోతే మా సహోద్యోగి చెప్పినట్టు, ప్రార్ధన మన జీవితాల్ని మార్చదూ అన్న మాటని మాత్రం మనం పూర్తిగా నమ్మలేం. ఎందుకంటే దేవతారాధన వల్లనే మన జీవితాలు ఓ ఒడ్డెక్కుతాయన్నది అనాదిగా వస్తున్న మాట కాబట్టి. అంచేత..చివరిగా చెప్పొచ్చే మాటేమిటంటే..దేవతారాధన విషయంలో కొన్ని పాయింట్లు గుర్తుపెట్టుకోండి...</span><br />
<span style="font-size: large;"> మనకి ముక్కోటి దేవుళ్లున్నారు. వారిలో మీ మనసుకు నచ్చిన దేవుణ్ణి ముందుగా ఎంచుకోండి. రాముడంటే మీకు చాలా ఇష్టమైతే ఇరవై నాలుగ్గంటలూ రాముణ్ణే ప్రార్ధించండి. అలాగే గణపతి..ఆంజనేయుడు..లలితమ్మ. మీకు ఇష్టమైన దేవుణ్ణి పూజించినప్పుడే మీరు ఆ పూజలో తల్లీనమవగలరు. ఏదో వాళ్లు సాయిబాబాని పూజిస్తున్నారు..మనం కూడా ఆ పూజ చేస్తే ఒడ్డేక్కుతామేమో ఇలాంటి లాటరీలు వద్దు గాక వద్దు. దాని వల్ల ఫలితం ఉండకపోగా వ్రతం కూడా సరిగ్గా సాగదు. </span><br />
<span style="font-size: large;"> దాదాపు పది-పన్నెండేళ్ల కిందటి మాట. అప్పట్లో నా ఆరోగ్యం అంత బావుండేది కాదు. లలితా సహస్రం చదువుకుంటూ ఉంటే చాలా హాయిగా..ఆ తల్లి నా పక్కనే నిలబడి నన్ను కాపాడుతున్నట్టు ధైర్యంగా అనిపించేది. ఎప్పుడు పడితే అప్పుడు లలిత చదివేసుకుంటూ ఉండేదాన్ని. అయితే అలా చదవకూడదూ అని కొందరు "పెద్దలు" చెప్పారు. శుచిగా స్నానం చేసి, దేవుడి పీఠం దగ్గర కూచుని మాత్రమే లలిత చదవాలి అని. కాని నాకు అలా కుదిరేది కాదు. పనంతా చేసేసుకుని ఆఫీస్ కి బైల్దేరి బస్సులో కూచున్నాక తీరిగ్గా హాయిగా లలిత చదువుకునేదాన్ని. కాని అలా చదవడం తప్పు అని పెద్దలన్నవాళ్లు చెప్పారు కదా...అందుకని నిజంగా ఓ పెద్దాయనకి ఫోన్ చేసి, విషయం చెప్పాను. అప్పుడాయన..."ఎప్పుడైతే మీకు ఒక దేవుడికి సంబంధించిన స్తోత్రం చదువుతూ ఉంటే హాయిగా ఉందో...ఆ దేవత మీకు సిద్ధించిందన్నమాట. అప్పుడిక మీకు ఆ శ్లోకాలు గానీ స్తోత్రాలు గానీ చదువుకోవడానికి నియమాలు ఏమీ ఉండవు. హాయిగా చదువుకోండి" అని చెప్పారు. అయితే ఇది కేవలం స్తోత్రాలకే...బీజాక్షర జపాలకూ, నామాలు చదవడానికీ మాత్రం కాదు. అది గుర్తు పెట్టుకోండి. "శ్రీమాతా శ్రీ మహారాజ్ఞీ శ్రీమత్సింహాసనేశ్వరీ.."అంటూ మనం చదివేది లలితా సహస్రనామ స్తోత్రం. "ఓం శ్రీమాత్రే నమః" అంటూ ప్రతి నామానికీ ముందు ఓంకారం..చివర నమః అన్నవి చేర్చి చదివేవి నామాలు. స్తోత్రాలు మనం ఎలాగైనా చదువుకోవచ్చు. నామాలకు మాత్రం నియమనిష్టలు అవసరం. అలాగే బీజాక్షర జపాలకు కూడా. (మనకెటూ చేతకానప్పుడు ఆ బీజాక్షరాలూ అవీ అన్నీ మనకెందుకు..హాయిగా ముక్కోటి దేవుళ్లకూ ముఫ్ఫై కోట్ల స్తోత్రాలుండగా..ప్రధానమైనది భక్తి మాత్రమే...బీజాక్షరాలు కాదు. గీతలో కృష్ణపరమాత్ముడు చెప్పింది కూడా ఇదే.) కాని రామ నామం జపించడానికి మాత్రం ఏ నియమాలూ లేవు. "ర" కారం అగ్నిబీజం. "మ" కారం క్షేమ బీజం. "రామ"అంటూ జపించినప్పుడు మన పాపాలన్నీ దగ్ధమై, క్షేమం కలుగుతుంది. అనారోగ్యంతో ఉన్నా..స్నానపానాదులు లేకుండా ఉన్న వేళ మనసు ఏదైనా ఆందోళనకు లోనవుతున్నా నిక్షేపంలా రామనామాన్ని జపిస్తూ ఉపశమనం పొందవచ్చు. నిరుడు నాకు గాల్ బ్లాడర్ ఆపరేషన్ అయినప్పుడు థియేటర్ లోకి వెళ్లే క్షణం దాకా నేను జపించింది రామనామాన్నే. నా శరీరం లోంచి ఒక అవయవం పోతే పోయింది గాని...నా పిల్లలకి నేను క్షేమంగా దక్కాను. ఇక్కడ నాకు ఆనందం కలిగించే మరో విషయం ఏమంటే...ఇది నిజం అవునో కాదో తెలీదు గాని...ఎక్కడో చదివాను...రాముడు లలితాదేవి పురుషరూపమట. సౌందర్య లహరి చదువుతున్నప్పుడు అనుకుంటూ ఉంటాను..."నిజంగా రాముడు అమ్మవారి పురుషరూపమే...లేకపోతే "పుంసాం మోహనరూపాయ" ఎలా అవుతాడు" అని...:) </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఇక చివరాఖరుగా చెప్పేదేమంటే..మీకు నచ్చిన దేవుణ్ణి ఊరికే అలా ప్రార్ధించుకోండి..స్తుతించండి..అంతే. ఇది ఎలాగంటే మీకు మీ అమ్మో నాన్నో ఇష్టమైతే వాళ్ల గురించి ఎలా ఆలోచిస్తారు..నలుగురికీ ఎలా చెబుతారు..అలా. మీకో ప్రేమికుడుంటే అతన్ని / ప్రేమికురాలుంటే ఆమెని తలచుకుని ఎలా పరవశించిపోతారు...అలా. ఏమీ కోరకండి. నా జీవితాన్ని కాస్త చూడు తండ్రీ..తప్పులు కాయి దేవుడా.. అనండి అంతే చాలు. ఇక మీ జీవితం ఎలా ఉన్నా...మనస్సు మాత్రం ప్రశాంతంగా ఉంటుంది.మీ జీవితాన్ని / మీ పిల్లల జీవితాల్ని ఆ పరంధాముని చేతుల్లో పెట్టెయ్యండి...మీ అమ్మ..మీ నాన్న మీకు ఎలా అన్యాయం చెయ్యరో..అలాగే ఆ దేవుడూ అన్యాయం చెయ్యడు అని కనీసం నమ్మండి. ఒకవేళ ఏదైనా అన్యాయం జరిగితే..తప్పొప్పుల గురించి ఆలోచించకుండా...మీ దారిన మీ ప్రార్ధనలు మీరు కొనసాగించండి. మిగతాది ఆ దేవుడు చూసుకుంటాడు. మనం కోరినదల్లా మనకి జరగకపోవచ్చు. కాని...జరిగేదల్లా మన మంచికేనని నమ్మక తప్పదు. </span><br />
<span style="font-size: large;"> ఏం చెప్పానో...ఎంతవరకూ సరిగ్గా చెప్పగలిగానో..నాకైతే ఏమీ తెలియడం లేదు. అవసరంలో ఉన్నవాళ్లకి ఈ సోది ఏమైనా ఉపకరిస్తే...నాకదే పదివేలు. దేవుడా..వాళ్లకి కాస్త ఉపకారం చేశాను..నా లిస్టులో మరో పది మార్కులు వెయ్యవూ అని దేవుణ్ణి ప్రార్ధించుకుంటాను...చూశారా..ఇదీ స్వార్ధమంటే..మరి ఇదీ లేకుండా బతకగలమా...:) </span><br />
<span style="font-size: large;"> "దుష్టదూరా..దురాచార శమనీ దోషవర్జితా" (దుష్టుల నుండి దూరం చేసేది, దురాచారాల్ని రూపుమాపేదీ, సమస్త దోషాల్నీ పోగొట్టేదీ ఆ లలితాంబికే. ఆ తల్లిని ఊరికే అలా ప్రార్ధిస్తూ ఉండండి చాలు. మిగతాదంతా ఆవిడే చూసుకుంటుంది.) </span><br />
<span style="font-size: large;"> సెలవా మరి... </span><br />
<span style="font-size: large;"> </span></div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-34326561906970241722014-03-03T08:11:00.001-08:002014-03-05T18:06:14.885-08:00అందాల కడలి-9 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<h3 style="text-align: left;">
అమృతసముద్రం మధ్య అమృతానందమయి </h3>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">శ్లో : 8</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సుధాసింధోర్మధ్యే సురవిటపి వాటీ పరివృతే</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మణిద్వీపే నీపోపవనవతి చింతామణి గృహే</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> శివాకారే మంచే పరమశివ పర్యంక నిలయాం</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> భజంతి త్వాం ధన్యాః కతిచన చిదానందలహరీం !</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇది సౌందర్య లహరిలోని ఎనిమిదవ శ్లోకం. అమ్మవారి నివాసస్థలాన్ని తెలియజేసేది. క్లుప్తంగా దీని భావమేమంటే, "అమృతసముద్రం మధ్యన, దేవతా వృక్షాలైన కల్పవృక్షాలు చుట్టూ పరివేష్టించి ఉన్న మణిద్వీపంలో కదంబవృక్షాలతో నిండిన ఉద్యానవనంలో </span><span style="font-size: medium;">గ</span><span style="color: black; font-family: Times New Roman; font-size: medium;">ల </span><span style="font-size: medium;">చింతామణీ గృహంలో శివాత్మకమైన మంచం మీద..పరమశివుడనే తల్పమందు జ్ఞానానందతరంగరూపమై ఉన్న నిన్ను కొందరు ధన్యులు సేవించి తరిస్తున్నారు. "</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇప్పటిదాకా నేను మీకొక విషయం చెప్పడం మర్చిపోయాను. సౌందర్య లహరిలోని వంద శ్లోకాలకీ వంద యంత్రాలున్నాయి..వంద బీజాక్షరాలున్నాయి. ఏ శ్లోకానికి ఏ యంత్రమో..ఏ బీజాక్షరమో..జపవి</span><span style="color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;"><span style="color: black; font-family: Times New Roman;">ధానం</span></span><span style="font-size: medium;"> ఎలాగో..నైవేద్యం ఏమిటో..ఫలితం ఏమిటో </span><span style="color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;"><span style="color: black; font-family: Times New Roman;"> </span></span><span style="color: black; font-family: Times New Roman; font-size: medium;">ఆ</span><span style="font-size: medium;"> వివరాలన్నీ తెలియజేసే పుస్తకాలున్నాయి. (బజార్లో దొరుకుతాయి) అవన్నీ మనకెందుకు గాని, ఏ శ్లోకాన్ని పారాయణ చేస్తే ఏ ఫలితమో మాత్రం ఇక మీదట చెప్పుకుందాం. </span><span style="color: #222222; font-family: arial;"><span style="color: black; font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">శాస్త్రం</span></span></span><span style="font-size: medium;"> చెప్పినట్టు వేలల్లో దాన్ని జపించలేకపోయినా, తోచినన్నిసార్లు జపించి, అమ్మ దయకు పాత్రులయ్యే అవకాశం ఉంటుంది. ప్రస్తుత "సుధాసింధోర్మధ్యే" శ్లోకానికి సకల కార్య జయం ఫలసిద్ధిగా చెప్పబడింది. రోజూ జపించవలసిన సంఖ్య కూడా చాలా తక్కువ. రోజుకి పన్నెండు సార్ల చొప్పున పన్నెండు రోజులు. అంతే. నైవేద్యం కూడా చాలా సులువైనది..నల్ల మిరియాలు. అంచేత ఆసక్తి గలవారు యంత్రాలు, బీజాక్షరాల జోలికి పోకుండా చేతనైనంత మేరకు ఈ శ్లోకాన్ని రోజుకు పన్నెండుసార్లు చొప్పున 12 రోజులు జపించి తదనుగుణమైన ఫలితాన్ని పొందండి.</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ఈ శ్లోకపు భావార్ధాన్ని చూద్దాం..బ్రహ్మకు నివాసం సత్యలోకం. శ్రీ మహావిష్ణువు వైకుంఠంలో ఉంటాడు. శివుడు సరేసరి..కైలాసంలో ఉంటాడన్నది అందరూ ఎరిగిందే. మరి ముజ్జగాలకూ మూలపుటమ్మ అయి</span><span style="font-size: medium;">న</span><span style="font-size: medium;"> ఆ లలితా మహా త్రిపురసుందరి ఎక్కడుంటుంది..?? ఆ తల్లి ఉండే నెలవేది..? దాని పేరేమిటి..లలితా సహస్రం చదివేవారిలో కూడా చాలామందికి ఈ ప్రశ్నలకు జవాబులు తెలియవు. ఈ శ్లోకం దానికి జవాబు చెబుతుంది గాని, సవిస్తరమైన జవాబు తెలుసుకోవాలంటే దేవీ భాగవతం చదవాల్సిందే. అందులోని మణిద్వీప వర్ణనను తెలుగులో 32 చిన్న చిన్న పద్యాలుగా వ్రాసి కూర్చిన "మణిద్వీప వర్ణన" పాట ఇటీవలి కాలంలో చాలా </span><span style="font-size: medium;">ప్రాచుర్యాన్ని గడించుకుంది. </span><span style="font-size: medium;"> "మహాశక్తి మణిద్వీప నివాసిని..ముల్లోకాలకు మూలప్రకాశిని" అన్న పాదంతో మొదలై, "భువనేశ్వరీ సంకల్పమే జనియించే మణిద్వీపం..దేవదేవుల నివాసం అదియే కైవల్యం" అన్న పల్లవి పునరావృతమవుతూ సాగే ఆ పాట పుణ్యమా అని పరదేవత మణిద్వీపంలో ఉంటుందన్న విషయం జగద్వ్యాపితమైంది. "నూతన గృహములు కట్టినవారు మణిద్వీపవర్ణన తొమ్మిది సార్లు"చదివితే చాలా శుభమంటూ ఆ పాటలో ఉన్న ప్రకారం గృహప్రవేశ మహోత్సవాలు మణిద్వీపవర్ణన పారాయణలతో మారుమ్రోగుతున్నాయి. గృహప్రవేశవేళ మణిద్వీపవర్ణన చిరు పొత్తాల్ని అందరికీ కానుకగా ఇవ్వడం కూడా పలుచోట్ల ఆనవాయితీ అయింది. </span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మొత్తానికి దేవి ఉండేది మణిద్వీపంలో అని చెప్పుకున్నాం కదా. లలితా సహస్రం తల్లిని "సుధాసాగర మధ్యస్థా" "చింతామణి గృహాంతస్థా" అంటూ వర్ణించింది. అయితే మనకు మొదటినించీ పాలసముద్రం గురించి మాత్రమే తెలుసు గాని ఈ అమృతసముద్రం గురించి ఆట్టే తెలియదు..!</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "సప్త సముద్రాలు" అన్న మాట మనం తరచూ వినేదే. అవి వరుసగా లవణ (ఉప్పు సముద్రం..మనకి ఉన్నది ఇదే) ఇక్షు (చెరకురసం) సురా (మద్యం..కల్లు) సర్పి (నేతి సముద్రం) క్షీర (పాల సముద్రం) దధి (పెరుగు సముద్రం) జల (మంచినీటి సముద్రం)సముద్రాలు. ఆయా సముద్రాల చెంత వరుసగా జంబూ (మన ద్వీపమే) ప్లక్ష, శాల్మలీ, కుశ, పుష్కర, క్రౌంచ, శాక ద్వీపాలున్నట్టు తెలుస్తోంది. వీటిలో ఎక్కడా అమృత సముద్రం మాటే లేదు. అయితే, జంబూద్వీపంలో ఆరు కులగిరులు (కుల పర్వతాలు...అంటే ప్రళయమే వచ్చినా..భూదేవి ఎన్నెన్ని మార్పులకు గురైనా గాని ఈ పర్వతాలు మాత్రం తమ సరిహద్దుల్ని అతిక్రమించే నైచ్యానికి పాల్పడవట) ఉన్నాయని (కొన్ని కొన్ని చోట్ల ఈ </span><span style="font-size: medium;">పర్వతా</span><span style="font-size: medium;">ల్ని ఏడుగా పేర్కొనడం కూడా జరిగింది) ఈ కులగిరుల్లో మేరుపర్వతం ఒకటని విష్ణుపురాణం పేర్కొంది.</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఆ మేరు పర్వతం చుట్టూ కూడా మహా పర్వతాలు ఉన్నాయనీ, వాటి మీద మంచినీళ్లు, తేనె, చెరకురసం, పాల సరస్సులు ఉన్నాయనీ, అక్కడ సర్వతోభద్రమనే దేవతల ఉద్యానవనం ఉందనీ శ్రీమద్భాగవతం పేర్కొంది. ఇక్కడ కూడా ఎక్కడా మణిద్వీపం గురించి గాని, అమృతసముద్రం గురించి గాని ప్రస్తావనే లేదు. అయితే దేవీ భాగవతం మాత్రం, బ్రహ్మలోకానికి పైన "సర్వలోకం" అని ఉంది. దానికే మణిద్వీపం అని నామాంతరం అని తెలిపింది. దానికి సాటి పధ్నాలుగు లోకాల్లోనూ మరేదీ లేదంటూ </span><span style="font-size: medium;">సా</span><span style="font-size: medium;">గిన మణిద్వీప వర్ణన చదువుతుంటే శరీరం ఒక్కసారిగా రోమాంచనమవుతుంది. ఆనందమూ, ఏదో తెలియని భయమూ, విభ్రమా...అసలు అదీ ఇదీ అని చెప్పుకోలేని ఒకానొక గాఢమైన అనుభూతీ కలుగుతాయి. అవన్నీ స్వయంగా అనుభవించాలంటే శ్రీ దేవీ భాగవతం చదవండి. అందులో చెప్పినదానికి సంక్షిప్త స్వరూపమే ప్రస్తుత శ్లోకంలోని వర్ణన.</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అయితే...నాకు ఎప్పుడూ ఒక పెద్ద దరిద్రపు సందేహం కలుగుతూ ఉంటుంది. దేవీ భాగవతం ప్రకారం...త్రిమూర్తులకు సైతం మూలం ఆ పరదేవతే. అంతే కాదు...సమస్త హిందూ ఆధ్యాత్మిక చరిత్రకూ శిఖరం వంటిది శ్రీచక్రం. దాన్ని మించిన యంత్రరాజం గాని..ఉపాసనా దీక్షగాని ఉన్నట్టు నేను వినలేదు. (అఫ్ కోర్స్, నాకు తెలిసింది చాలా తక్కువని నేను మొదటినించీ చెబుతూనే ఉన్నాను...కాబట్టి ఇందులో ఏదైనా తప్పుంటే పాఠకులు పెద్దమనసుతో క్షమించగలరు.)</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">అయితే..."పలికెడిది భాగవతమట పలికించెడివాడు రామభద్రుండట" అన్న పోతనామాత్యుడంతటి పరమ భాగవతోత్తముడే </span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అమ్మలగన్నయమ్మ ముగురమ్మల మూలపుటమ్మ చాల పె</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ద్దమ్మ సురారులమ్మ కడుపారడి పుచ్చినయమ్మ తన్ను లో</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> నమ్మిన వేల్పుటమ్మల మనమ్ముల నుండెడియమ్మ దుర్గ మా</span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> యమ్మ కృపాబ్ధి నిచ్చుత మహత్వ కవిత్వ పటుత్వ సంపదల్ ! </span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అంటూ పరదేవత విభవాన్నీ, మహిమనూ కీర్తించినా భాగవతంలో ఎక్కడా మణి<span style="font-family: inherit;">ద్వీప ప్రసక్తి గాని, అమృతసముద్రం ప్రసక్తి గాని వచ్చినట్టు నాకు తెలియదు. దేవీపురాణాలు తప్ప మిగతా సమస్తమూ విష్ణువునే కీర్తించాయి.ఎక్కడా ముగురమ్మల మూలపుటమ్మ ఊసే ఎత్తలేదు. ఇదే నాకు గొప్ప సందేహం..బాధా..లోటూను. </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><span style="font-family: inherit;"> సరే మిడిమిడిజ్ఞానంతో వచ్చే ఈ సందేహాల మాటకేం గాని...ఈ "సుధాసింధోర్మధ్యే" </span>అన్న శ్లోకాన్ని చదివినప్పుడల్లా నాకు కాళిదాసు "శ్యామలా దండకం" గుర్తొస్తూ ఉంటుంది. </span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> <span style="font-family: inherit;">"<span style="color: #3b3b3b; line-height: 27px;">సుధాసముద్రాంతరుద్యన్మణీద్వీపసంరూఢ బిల్వాటవీమధ్యకల్పద్రుమాకల్పకాదంబకాంతారవాసప్రియే కృత్తివాసప్రియే" </span></span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="color: #3b3b3b; line-height: 27px;"> </span><span style="color: #3b3b3b;"><span style="line-height: 27px;">అంటూ కాళిదాసు ఆశువుగా చెప్పిన శ్యామలాదండకాన్ని మన మధుర గాయకుడు ఘంటసాల పాడగా విని..నాకసలు ఒళ్లు తెలియలేదు. </span></span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; line-height: 27px;"><span style="font-family: inherit; font-size: medium;"> "సర్వతీర్థాత్మికే సర్వ మంత్రాత్మికే, సర్వ యంత్రాత్మికే సర్వ తంత్రాత్మికే, సర్వ చక్రాత్మికే సర్వ శక్త్యాత్మికే, సర్వ పీఠాత్మికే సర్వ వేదాత్మికే, సర్వ విద్యాత్మికే సర్వ యోగాత్మికే, సర్వ వర్ణాత్మికే సర్వగీతాత్మికే, సర్వ నాదాత్మికే సర్వ శబ్దాత్మికే, సర్వ విశ్వాత్మికే సర్వ వర్గాత్మికే, సర్వ సర్వాత్మికే సర్వగే సర్వ రూపే, జగన్మాతృకే పాహి మాం పాహి మాం..." </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="color: #3b3b3b; line-height: 27px;"> </span><span style="color: #3b3b3b;"><span style="line-height: 27px;">అన్న శ్యామలాదండకమొక్కటీ చాలు ఆ జగన్మాతృకను తలచుకుని పరవశించిపోవడానికి. </span></span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> ఇక్కడ ఓ చిన్న కోతి కొమ్మచ్చి. మా నాన్న లోకల్ ఫండ్ ఆడిట్ డిపార్ట్మెంట్ లో పని చేస్తూ జిల్లాపరిషత్ కి డెప్యుటేషన్ మీద వెళ్లారు. అక్కడ ఓసారి, (శ్రీకాకుళం లో) జిల్లాపరిషత్ సెక్రటరీ తదితర ఐదు పోస్ట్ ల్లో ఎవరూ లేక, ఎకౌంట్స్ ఆఫీసర్ అయిన మా నాన్న సెక్రటరీ పోస్ట్ తో సహా ఎకాయెకీ ఐదు పోస్ట్ లకి ఇన్ చార్జ్ గా వ్యవహరించారు. డిపార్ట్మెంట్ లో అత్యంత సమర్ధుడంటూ మా నాన్నకున్న పేరు దాంతో మూడు రెట్లు పెరిగింది.అది తలచుకుంటే ఇప్పటికీ (మా నాన్న చనిపోయే పధ్నాలుగేళ్లు) నాకు ఎంతో గర్వంగా ఉంటుంది. </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> అలాగే అనుకోండి...మన అమ్మ...సర్వ మంత్రాలూ, తంత్రాలూ, యంత్రాలూ, తీర్ధాలూ, చక్రాలు, శక్తులు, వేదాలు, విద్యలు, యోగాలు, వర్ణాలు, గీతాలు...ఒకటేమిటి...సమస్తమూ ఆమేనని తెలిస్తే...శృతులు, కాళీవరప్రసాదులు, </span></span><span style="font-size: medium;">సా</span><span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;">క్షాత్ శివస్వరూపులు అంతా ఆమెను కీర్తిస్తుంటే మనకు ఆనందంతో..పరవశంతో..ఇంకా ఏదో తెలియని ఒకానొక అపురూపమైన భావంతో ఒళ్లు గగుర్పొడచదూ...???!!! </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> ఆ తల్లి...ఏ అమృతంకోసమైతే దేవతలూ, రాక్షసులూ కొట్టుకున్నారో..ఆ అమృతం సముద్రంలా తనుండే ద్వీపం చుట్టూ పారుతూ ఉండగా..దేవతలందరూ పూజించే కల్పవృక్షాలు ఇంటి చుట్టూ కంచెగా అమరగా..మణిమయమైన ద్వీపంలో వర్ష సంబంధమైన కడిమి చెట్లు తోటగా అమరి ఉండగా..నవరత్నాలకు తలమానికమైన, కోరినదల్లా ప్రసాదించే మహిమ గల చింతామణులతో (ఇది కూడా లక్ష్మీదేవితో బాటు క్షీరసముద్రంలోంచి పుట్టిందని గతంలో చెప్పుకున్నాం)నిర్మితమైన గృహంలో ఉంటుంది. </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> ఆఫీసర్ గారి దాకా వెళ్లే శ్రమ లేకుండా ఆయన ఇంటి కాపలాదారే ఆశ్రితుల అవసరాలు కనిపెట్టినట్టు, అమ్మ ఇంటి చుట్టూ ఉన్న కల్పవృక్షాలు, చింతామణులే భక్తుల కోర్కెల్ని తీర్చి పారెయ్యగలవు. ఇంటి ముందున్న కడిమిచెట్లు కోరిన వర్షధారల్ని కురిపించి భూతలాన్ని సస్యశ్యామలం చెయ్యగలవు. </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> సరే ఇక అమ్మ ఉండేది శివాకారమైన మంచం మీద...శివ అంటే ఆనందం.రూపుదాల్చిన ఆనందమే ఆ తల్లి ఆసనం. అంటే ఆయమ ఆసనం కూడా మనకు సుఖప్రదాతే...</span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> పోతే..ఈ "పరమశివ పర్యంక"మన్న పదానికి వేరే సంకేతార్ధం ఉందనీ..అది మన శరీరంలోని చక్రాలకూ, గ్రంధులకూ సంబంధించినదనీ చెప్పుకునే మాటను వివరించే ప్రయత్నం నేను చెయ్యను. అది నా శక్తికి అతీతమైనది. నేను చెప్పగలిగేది ఒక్కటే...పెళ్లికాని ఆడపిల్లలు కాత్యాయనీ వ్రతం చేసే ఆనవాయితీ మన వైపు ఉంది. ఆ వ్రతానికి శివుని వామాంకమందున్న అమ్మవారి ఫోటో కావాలి. సరిగ్గా అదే ఇది. పరమశివ పర్యంకమందున్నదంటే పరమశివుని అంకమనే పర్యంకము పై ఆసీన అయి ఉన్నదని మనం భావించాలి. </span></span></div>
<div style="background-color: white; font-size: small;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: inherit; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> ఆఖరుగా చెప్పుకోవలసినదేమంటే అమ్మ "చిదానందలహరి" అంటే జ్ఞానానందలహరి. జ్ఞానప్రసూనాంబిక అయిన ఆ దేవి మనకు జ్ఞానాన్ని ప్రసాదించి, తద్వారా ఆనందప్రదాత అవుతుంది. ఇటువంటి తల్లిని భజించి ధన్యులవుతున్నవారు మాత్రం "కతిచన".... కొందరే..! ఎందుకంటే మణిద్వీపం మన పక్కింట్లో లేదు. త్రిగుణాత్మకమైన తల్లిని కేవలం అంతర్ముఖంగా మాత్రమే తెలుసుకోవాలి తప్పితే మరొక రకంగా దేవి ప్రసన్నురాలు కాదు. అంచేత...శివుడికి మానస పూజ చేసినట్టు అమ్మను కూడా ఆత్మలో ప్రత్యక్షం చేసుకుని భజించగలవారు నిజంగా ధన్యులే కదా...అటువంటి అదృష్టం ఏ కొద్దిమందికో...??!! </span></span></div>
<div style="background-color: white;">
<span style="color: #3b3b3b; font-size: medium;"><span style="line-height: 27px;"> సరే ఇక సెలవా మరి...</span></span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-80130765417024167022014-03-01T04:02:00.000-08:002014-03-01T19:01:49.453-08:00పద్మవ్యూహం <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "మొగుడు వెధవ ఒకడు కొంపలో ఉన్నాడన్న సంగతి కాస్త గుర్తుంచుకో. ఇరవైనాలుఘ్ఘంటలూ ఆ దిక్కుమాలిన కంప్యూటర్ దగ్గరే వేలాడతావ్.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> కుటుంబం కోసం బైట చచ్చే చాకిరీ చేసి..అలసి సొలసి ఇంటికొచ్చిన యజమానికి బాపు పెళ్లిపుస్తకంలో గుమ్మడి పెళ్లాంలా ఎదురేగి..చేతిలో బరువులందుకుని..ఫేను వేసి చల్లని మంచినీళ్లు చేతికిచ్చి...కార్యేషు దాసీ అనే కదా "పుస్తకాలు" చెబుతున్నాయి. మరి వాటిలో చెప్పిందాన్ని పాటించకుండా ఆ పుస్తకాల్నే పురుగులా పట్టుకుని వేలాడుతుంటే ఎంత భరించేవాడైతే మాత్రం (భర్త అనగా భరించువాడు కదా) భరించలేక ఆ మాత్రం మాట విసిరాడంటే అందులో అతని తప్పేముంది..?</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 1) కనుక ముందు భార్యగా భర్త విధులు చక్కబెట్టాలి...!! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "అమ్మా...ఈ టాప్ డబల్ కుట్టు వేస్తానని కిందటి ఆదివారం చెప్పావు. ఇప్పటి దాకా దాని జోలికి వెళ్లలేదు. నీకెంతసేపూ చదువూ-రాతా..! పోనీ టైలర్ కి ఇచ్చుకుంటానమ్మా అంటే ఇరవై రూపాయలెందుకు దండగా అంటావు. నాకు తెలీదు.. రేప్పొద్దున్నకల్లా నాకు ఆ టాప్ సిద్ధంగా ఉండాలంతే..!"</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇది ఎంతమాత్రమూ పిల్ల అవిధేయత కాదు. ఇరవై రూపాయల ఖర్చుకీ ఒప్పుకోక..దానికి వేళకల్లా బట్టా అందించకపోతే మరి అది </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-size: medium;">విసుక్కుపోయిందంటే</span><b style="background-color: white; color: #222222; font-size: large;"> </b><span style="font-size: medium;"> దాని తప్పు ఎంతమాత్రమూ లేదు..!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 2) కాబట్టి తల్లిగా పిల్లల అవసరాలు చూడాలి...!! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "ఏటమ్మా ఊరికే నస పెడతారు..నాను తక్కినోళ్ల ఇళ్లల్లో కూడా ఇలాగే సేత్తన్నాను. ఇట్టమైతే సేయించుకోండి..లేపోతే నా డబ్బులు నా మొహాన పారేయండి.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ధరలు మండిపోతున్నాయి. ఓపికలు తగ్గిపోతున్నాయి. పనిమనుషులూ మనుషులే కదా...ఎంత జీతానికి అంత పని.ఇంకా నయం ఇది నమ్మకస్తురాలు. ఎదురింటివాళ్ల పనమ్మాయిలా చేతికందింది బొడ్లో దోపుకు పోదు. ఇంతకంటే ఇచ్చే స్తోమత ఎటూ లేదు. అంచేత నోరు మూసుకుని దీన్ని నిలబెట్టుకోవడమే ఉత్తమం..!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 3) అంచేత..మధ్యతరగతి ఇల్లాలిగా పనిమనిషికి అసిస్టెంటు అవతారం ఎత్తాలి...!!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "ఏమిటో..లక్ష్మిగారు అసలు బొత్తిగా కనిపించడమే మానేశారు. మాతో కాస్సేపు కబుర్లు చెప్పే తీరుబాటు కూడా లేదా.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇరుగూ పొరుగూ మంచివాళ్లే. కలిస్తే సరదాగా మాట్లాడతారు..అవసరానికి సాయమూ చేస్తారు. నలుగురితో కలిస్తేనే ప్రపంచమంటే ఏమిటో </span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;">కూడా</span><b style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: large;"> </b><span style="font-size: medium;"> తెలుస్తుంది. కేవలం పుస్తక జ్ఞానమే అయితే "పిడికిట్లో ఉన్న వర్తులాకార వస్తువు" బండి చక్రమే అవుతుంది..!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 4) కాబట్టి ఇరుగూ పొరుగుతో రోజూ ఓ గంటో రెండు గంటలో కాలక్షేపం చెయ్యాలి...!!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "అక్కా...బియ్యే చదువుకున్నావు. ఇంగ్లీషూ..తెలుగూ దంచి కొడతావు. అస్తమానూ ఆ పుస్తకాలతో కాలక్షేపం చేసేకంటే ఏదైనా ఉద్యోగం చూసుకోవచ్చు కదే..ఇద్దరాడపిల్లలున్నారు కూడానూ.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అవును మరి. క్లాసు పుస్తకం తప్ప మరోటి ముట్టుకోని చెల్లి...చదువుతో సరాసరిగా బేంకు పరీక్షలు కూడా రాసి ఇట్టే ఉద్యోగం తెచ్చుకుని..చూస్తుండగానే మేనేజరమ్మ అయిపోయి..ఎంచక్కటి ఇల్లు కూడా కట్టేసుకున్న బుల్లి..అక్క పరిస్థితి చూసి భూమ్మీద నిలబెట్టే సలహా ఇచ్చిందంటే అది ఎంత కరెక్టో గదా...!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 5) అంచేత పుస్తకాల రాదారుల్లోంచి వాస్తవమైన నేలకు దిగి ఉద్యోగం చెయ్యాలి...!! (ఇది మాత్రం అనుమానమే)</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "ఏబీసీడీ చానెల్లో మధ్యాహ్నం వేళ మంచి సీరియల్ వస్తోంది చూస్తున్నారా.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> చూడట్లేదంటే మూతి విరుస్తారు. టీవీలో వచ్చే అన్నిటినీ తీసి పారెయ్యక్కర్లేదు. ఏవో కొన్నయినా చూడొచ్చు..నిత్యాగ్నిహోత్రం నించి కాస్త మార్పు.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 6) కనుక స్వార్ధం కోసం టీవీ కాస్సేపైనా చూస్తూ ఉండాలి...!!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "రాత్రి ఒంటిగంట దాకా పడుకోరట. మళ్లీ తెల్లారుజామునే లేచిపోతారట. అలా చేస్తే నిద్ర చాలక ఇలాగే అవుతుంది. ఆరోగ్యం జాగ్రత్తగా చూసుకోండి.."</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ధైరాయిడూ, బీపీ ఉన్నది చాలక ఇంకా ఏమైనా వస్తే మరీ కష్టం గదా..అంచేత..</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 7) డాక్టరు చెప్పినట్టు రోజుకి కనీసం ఏడెనిమిది గంటలు నిద్రపోవాలి...!!</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "నువ్వు ఏ రోజూ పట్టుమని పది నిమిషాలు కూడా పూజ చెయ్యవు..ఎలా చెప్పు మరీ" </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ మాటలు ఎవరూ అనరు...పైకీ వినబడవు..ఇంట్లో ఓ మూలనున్న దేవుడి కొలువు లోంచి గుండెల్లోకి దూసుకు</span><span style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;">పోతాయి</span><b style="background-color: white; color: #222222; font-family: arial; font-size: large;"> </b><span style="font-size: medium;">. సోమవారం శివుడు, మంగళవారం ఆంజనేయుడూ, శుక్రవారం అమ్మవారూ, శనివారం వెంకన్నా దిగులుగా చూస్తారు..."ఏనాడూ పుస్తకం పట్టుకున్న పాపాన ఫోకపోతే మరి మంచి మార్కులు ఎలా వస్తాయమ్మా" అని దీనంగా అడుగుతున్న అమ్మాఅబ్బల్లా..</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 8) సో...దేవుడు కాస్త కళకళ్లాడటం కోసం వారానికో ఘంటైనా పూజ చెయ్యాలి...!! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అర్జునుడు సవ్యసాచి. కుడిచేతా ఎడమచేతా కూడా బాణాలు ప్రయోగించగల నేర్పరి. దశకంఠుడికి పది తలలు..అంటే ఇరవై చేతులు..(అంతే కదా) ఒకేసారి బోలెడన్ని పన్లు చెయ్యొచ్చు. కార్తవీర్యార్జునునికి వెయ్యి చేతులు...అబ్బో అబ్బో..</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అమ్మా,సహస్రాక్షీ...మేం, అంటే సాహితీ ప్రియులైన మధ్యతరగతి ఇల్లాళ్లం అభిమన్యుడిలాంటివాళ్లం. మాకు చదువుసంధ్యలతో కూడిన సంసారమనే ఈ పద్మవ్యూహంలోకి జొరబడిపోవడమే చేతనైంది. కాని దీన్ని దిగ్విజయంగా ఎలా జయించుకు రావాలో తెలీడం లేదు. మాకు పది తలలు, వెయ్యి చేతులూ లేవు. సవ్యసాచులం కాము.కలాల హలాల్ని నడిపిస్తూ జీవితక్షేత్రాల్ని దున్నుకుంటున్నవాళ్లం. మమ్మల్ని కాస్త దయజూడు తల్లీ...నీకిదే మా వందనం...పాదాభివందనం!! </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-31494832354845084482014-02-28T07:18:00.000-08:002014-03-05T18:06:14.876-08:00అందాల కడలి-8 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h3 style="font-size: small; text-align: left;">
<span style="font-size: medium;">అహో...అహంకారస్వరూపిణీ..!! </span></h3>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">శ్లో : 7</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> క్వణత్కాంచీదామా కరికలభకుంభస్తననతా</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> పరిక్షీణా మధ్యే పరిణత శరచ్చంద్రవదనా</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ధనుర్బాణాన్ పాశం సృణిమపి దధానా కరతలైః</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> పురస్తా దాస్తాం నః పురమధితు రాహో పురుషికా ! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇది సౌందర్య లహరిలోని ఏడవ శ్లోకం. క్లుప్తంగా దీని భావమేమిటంటే,"మెరుస్తున్న మణులతో కూడిన మొలనూలు కలది, గున్న ఏనుగు కుంభస్థలంతో సాటి రాగల కుచముల భారంతో కాస్త ముందుకు వంగినది, సన్నని నడుము గలది, శరత్కాల పూర్ణచంద్రబింబం వంటి నెమ్మోము గలది, చెరకు వింటిని, బాణాలను, పాశాన్ని, అంకుశాన్ని ధరించినది, త్రిపురాలను నిర్మూలించిన శివుడి అహంకార స్వరూపిణి అయిన భగవతి మా కట్టెదుట సాక్షాత్కరించుగాక..!" </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక భావార్ధంలోకి వెళదాం. అమ్మవారి దివ్య సౌందర్య వర్ణనకు తెరతీసిన మొట్టమొదటి శ్లోకమిది. సాధారణంగా కవులంతా సౌందర్య వర్ణన దగ్గరకొచ్చేసరికి స్త్రీనే వస్తువుగా తీసుకున్నారు తప్పితే పురుషుడికి తత్సమానస్థానం దక్కలేదు. రాముడు, కృష్ణుడు వంటి పురాణపురుషుల అందచందాల్ని వివిధ కవులు కీర్తించినా, స్త్రీ సౌందర్య వర్ణనకే ప్రధమ ప్రాధాన్యత లభించింది. అందునా ఎకాయెకీ విశ్వసౌందర్యానికే మూలమైన శ్రీదేవి దగ్గరకొచ్చేసరికి శంకరాచార్యులవారి లేఖిని సైతం కొత్త పుంతలు తొక్కింది. ఆది శంకరులు చేసిన అమ్మ సౌందర్య వర్ణనకు ఉద్భవించిన వ్యాఖ్యానాలు అన్నీ ఇన్నీ కావు. ఆ వర్ణన బీజాక్షర సమన్వితమూ, అత్యంత గుప్తమైన విషయ పరిజ్ఞానసహితమూ. మహానుభావులకు మాత్రమే గ్రాహ్యమయ్యే ఆ రకమైన అర్ధాల్ని ఒక పక్కన పెట్టి, సాధారణమైన అనుభూతుల్ని పరిగణనలోకి తీసుకుంటే..చతుర్దశ భువనాల్లోనూ భువనేశ్వరిని మించిన సౌందర్యవతి మరెక్కడా మనకు కానరాదు. ఆ అందం "మా అమ్మ ఇంత అందగత్తె సుమా" అన్న సాత్విక భావంతో మనల్ని పరవశింపజేస్తుంది. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సరే ఇక సౌందర్య వర్ణనకొస్తే, కవులంతా స్త్రీ సౌందర్యాన్ని వర్ణించడానికి సృష్టిలోని కొన్ని కొన్ని వస్తువులతో శాశ్వతమైన ఉపమ ఏర్పరిచేశారు. ముఖం చంద్రబింబం, కన్నులు కలువ రేకులు లేదా గండు మీనాలు, నాసిక సంపెంగ, పెదవులు దొండపళ్లు, కుచాలు ఏనుగు కుంభస్థలాలు, నడుము శూన్యం, ఊరువులు అరటి స్థంభాలు...ఇలా. శంకరులైనా కాళిదాసైనా సరే ఇవే ఉపమానాల్ని వినియోగించుకున్నారు. అయితే సార్వత్రికమైన ఆ ఉపమానాలన్నీ వారి వారి కవితా చమత్కృతి పుణ్యమా అని, దేవశిల్పి చేతికి చిక్కిన రాయిలా కొత్త సొబగులు సంతరించుకున్నాయి. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;"> ప్రస్తుత శ్లోకాన్నే తీసుకుంటే... "క్వణత్కాంచీదామా" అన్నారు శంకరులు. అమ్మ తన నెన్నడుమునకు అలంకరించుకున్నది సామాన్యమైన వడ్డాణం కాదు. చిరుమువ్వల మరుసవ్వడి చేసే మొలనూలు. వడ్డాణం అంటే దరిదాపు నాలుగు వేళ్ల వెడల్పున గల బంగారపు బద్దను గుండ్రంగా చుట్టీన ఆభరణ విశేషం. ఇది కాస్త మోటుగా ఉంటుంది. మొలనూలు అలా కాదు. సన్నగా, నాజూకుగా ఉండే బంగారు తాడు. దీన్ని ఇంచుమించుగా మొలతాడుగా చెప్పుకోవచ్చు. లలితలలితమైన సౌందర్యం గల శ్రీదేవికి అటు లలితా సహస్రం గాని, ఇటు సౌందర్య లహరి గాని మోటుగా ఉండే వడ్డాణాన్ని చుట్టలేదు...నాజూకుగా ఉండే మొలనూలును ధరింపజేశాయి. "రత్న కింకిణికా రమ్య రశనాదామ భూషితా" అంటూ లలితా సహస్రం అమ్మను కీర్తించింది. మనోహరమైన కింకిణీ ధ్వనులు చేసే రమ్యమైన మణిమేఖలను ధరించిన తల్లి" అని దాని అర్ధం. ఆభరణ విశేషాలు, అలంకార విశేషాలు సౌందర్యవతుల స్వాభావిక సౌందర్యాన్ని ఇనుమడింపజేసి,కొత్త అందాల్ని తెచ్చి పెడతాయి...బాపు హీరోయిన్ల నల్లని నాగుపాము జడల్లో ముద్దమందారాల్లా. మరి ఉందా లేదా అన్నట్టుండే దేవి నడుమును చుట్టిన నాజూకైన మణిమేఖల అంతకంటే నాజూకైన చిరుసవ్వడి చేస్తుంటే అది "మరు" (మారుని అంటే మన్మధుని) సవ్వడి కాకేమీ..?? ఓం ప్రధమంగా ఒక సన్నని బంగారు మొలతాడే ఇంత హృద్యమైన వర్ణనకు దారి తీస్తుంటే ఇక మిగతా శరీరాన్నీ, తదలంకార విశేషాల్నీ వర్ణించాలంటే </span><span style="color: black; font-family: Times New Roman; font-size: medium;">అందుకు </span><span style="color: black; font-family: 'Times New Roman'; font-size: medium;">ఆ శంకరులే తగు గదా..! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సరే..నడుము సంగతి అయింది. ఇక కుచాల అందం. ఇక్కడ ఒక కవికీ మరో కవికీ పేచీయే లేదు. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "విద్యుద్వల్లి సమాన దేహలతికే మత్తేభ కుంభస్తనీ..</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> హే ప్రియే తవ కరాత్తాంబూలమానీయతాం" </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అన్నాడు కాళిదాసు. ఆ కాళీ వరప్రసాదికైనా, ఈ శైవాంశ సంభూతునికైనా కుచాల స్థానంలో కనిపించేవి కరికుంభాలే..ఏనుగు ఎంత గంభీరమైనదో..తత్కుంభసమానకుచభారం గల పద్మినీ జాతి స్త్రీల హృదయాలు సైతం అంత గంభీరమైనవేనన్నది వాత్సాయనుడు సైతం అంగీకరించిన విషయం. అందువల్ల కుచ సౌందర్యానికైనా, నెమ్మది తనానికైనా..వీటన్నిటినీ మించిన హుందాతనానికైనా ఏనుగులే స్త్రీలకు సరైన ఉపమా వస్తువులు. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక "పరిక్షీణా మధ్యే" అన్నారు శంకరులు. స్త్రీకైనా పురుషుడికైనా శరీరంలో ఏ భాగం ఎంత ఉండాలో అంత ఉంటేనే అందం. కొన్ని క్షీణించాలి..కొన్ని పుంజుకోవాలి. స్త్రీలకు అసలు ఉండకూడనిది నడుము. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "జలజవదన..చక్రజఘన..సింహమధ్య"</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అన్నాడు అన్నమయ్య. కుచభారానికి ఏనుగుల పోలిక వస్తే నడుమును చూడగానే గుర్తు రావాల్సింది సింహం. సింహానికి మధ్యభాగం ఎంత సన్నగా ఉంటుందో (ఆ ఆకృతికి తగినంత సన్నగా) స్త్రీకి కూడా అలాగే ఉండాలి. ఇక్కడ గమనించాల్సిన ఒక మహా విచిత్రమేమంటే..కుచసౌందర్యం కోసం తీసుకునే ఏనుగూ...మధ్యభాగపు అందాన్ని వర్ణించేందుకు ఎంచుకునే సింహమూ రెండూ పరస్పర విరోధి జంతువులు. ఏనుగు కుంభస్థలాన్ని చీల్చి చెండాడగలది ఒక్క సింహమే. సింహం కల్లోకి వచ్చినా ఏనుగు వణికిపోతుందిట. అలాంటి విరోధి జంతువుల పోలిక గల కుచాలు..నడుము కూడా పరస్పర విరుద్ధమైన ఆకృతుల్లో ఉండాలన్నమాట. అసలు సిసలైన కవయిత్రి, "సృష్టికర్త్రి" అయిన ఆ లలితాంబికే గదా...అవునంటారా..?! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ముఖం విషయానికొచ్చినా కవులంతా ఏకగ్రీవంగా పోలిక తెచ్చేది పూర్ణ చంద్రబింబంతోనే. పూర్ణ చంద్రబింబం అనగానే చాలామందికి కేవలం పరిపూర్ణ వృత్తాకారమే (గుండ్రంగా ఉండటం) గుర్తొస్తూ ఉంటుంది. కాని ఇది తప్పు. ముఖాన్ని చంద్రబింబంతో పోల్చేది గుండ్రంగా ఉందని కాదు...షోడశకళలతో విరాజిల్లుతోందని. మొహం ఎంత గుండ్రంగా ఉన్నా కళావిహీనంగా ఉంటే అది అప్పడం మొహమే అవుతుంది గాని "రాకేందురమ్యానన"మెందుకవుతుంది..? ఇక తల్లి విషయానికొస్తే షోడశకళలూ ఉద్భవించేది ఆయమ ముఖబింబం నుండే. ఇంకా సరిగ్గా చెప్పాలంటే షోడశాక్షరీ మంత్రపూతమైన శ్రీవిద్యకు అధిదేవత అయిన లలితాంబికే షోడశకళలతో కూడిన పున్నమి చంద్రుడు. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ధనస్సు, బాణాలు, పాశం, అంకుశాలను చేతుల్లో పట్టుకుని ఉన్న ఆ పరదేవతను పురారి అయిన మహాశివుని "అహంకార స్వరూపిణి"గా వర్ణిస్తున్నారు ఆది శంకరులు. అదెలాగంటే..శక్తి లేనిదే శివుడు లేడు. మరి అటువంటప్పుడు సదాశివుడు.."నేను" (అహం) అంటూ దేనికైన అహంకరించి చెప్పుకోవాలంటే అందుకు ముందు ఆ తల్లి ఆయనలో ఉండాలి కదా..అంటే ఆ దేవాధిదేవుని అహంకారస్వరూపిణి ఆమే కదా..</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక్కడ మరో చిన్న మాట. స్త్రీ శక్తి స్వరూపిణి. నిండు నూరేళ్ల జీవితంలో స్త్రీ అండదండలు లేనిదే పురుషుడు కానీకి కొరగాడు. అయినప్పటికీ అతగాడు తనకు తానే అహంకరించి పేట్రేగిపోతాడు తప్పితే తన "అహం"కారానికి మూలం ఎక్కడుందో తెలుసుకోడే...:( </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇంతకీ ఆఖరుమాట ఏమిటంటే శివుని అహంకారస్వరూపిణి అయిన ఓ జగదంబా...మా కట్టెదుట సాక్షాత్కరించు తల్లీ అని ప్రార్ధిస్తున్నారు శంకరులు ఈ శ్లోకంలో. మరి మనం కూడా అలాగే వేడుకుందామా...!! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ముగింపు శ్లోకానికి వెళదాం...</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సపర్ణామాకీర్ణాం కతిపయగుణైః స్సాదరమిహ</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> శ్రయంత్యన్యే వల్లీం మమతు మతిరేవం విలసతి</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అపర్ణైకా సేవ్యా జగతి సకలైర్యత్పరివృతః </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> పురాణోపి స్థాణుః ఫలతి కిల కైవల్య పదవీం ! </span></div>
<div style="font-size: small;">
<br /></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">(భావం : (సపర్ణ అంటే ఆకులున్న తీగ) ఏవో కొద్దిపాటి ఔషధ గుణాలున్నంత మాత్రాన లోకులు సపర్ణను ఆదరిస్తారు గానీ ఇహలోకంలో తరించాలంటే అపర్ణనే (శివుడి కోసం ఆకులు కూడా తినడం మానేసి తపస్సు చేసిన పార్వతిని మహర్షులు అపర్ణా అని పిలిచారు) సేవించాలన్నదే నా అభిప్రాయం. ఎందుచేతనంటే స్థాణువు (ఆకులు లేని మోడు, శివుడు) అపర్ణను పరిణయమాడిన తరువాతనే అర్ధనారీశ్వరుడై మోక్షఫలప్రదాత అయ్యాడు కదా..) </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ------శంకరాచార్య విరచితం </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ఈ రోజుకు సెలవా మరి.... </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-80081267277983041692014-02-27T08:03:00.000-08:002014-02-27T08:06:19.507-08:00విన్నపాలు వినవలే వింత వింతలూ...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ ఏడాదికి శివరాత్రి గడిచిపోయినట్టే..! ఎల్లుండి నించీ ఫాల్గుణం. ఆ మాసంలో మరే పండుగలూ లేవు. మళ్లీ కొత్తమావాస్య..ఆ మర్నాడు ఉగాది నించీ మరో కొత్త సంవత్సరం ప్రారంభం. జీవితంలో మరో కొత్త సంవత్సరమైతే ఇట్టే మొదలైపోతోంది గానీ..కొత్త సంవత్సరంలో మరో కొత్త జీవితం ప్రారంభమవుతుందన్న ఠికాణా ఎక్కడన్నా ఉందా..? ఏమిటో ఈ జీవితం.."బొమ్మను చేసి ప్రాణము పోసి ఆడేవు నీకిది వేడుక" అన్న కవిగారు ఎంత బాగా చెప్పారో గాని..మనుషుల జీవితాలతో ఆడుకోవడం దేవుడికి గొప్ప వేడుక. ఈ జన్మలో మనం న్యాయంగానే ఉంటాం. ఐనా మనకి కష్టాలు తప్పవు. "న్యాయానికివి రోజులు కావు. ఈ కలికాలంలో ఎడాపెడా అన్యాయాలు చేసేవాడికే సమస్తమూను" అని నిట్టూరుస్తాం. అందుకు సాక్ష్యంగా మన పక్కింటివాడి దగ్గర్నించి పక్క దేశంలో ఉన్నవాడి దాకా వెయ్యిన్నొక్క ఉదాహరణలు టకటకా చెప్పేస్తాం. ఏం చేస్తున్నా మన తలరాత మారట్లేదంటూ ఆఖర్న ఓ కిలోమీటరు నిట్టూర్పు వదులుతాం. అందుకే..నన్నడిగితే దేవుడు తన పరిపాలనలో కూడా ఈ కింది అమెండ్ మెంట్స్ చేస్తే బావుంటుందనుకుంటాను నేను...అవేమిటో చూడండి...</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 1) మనం ఎలా ఉండాలో...కాలమాన పరిస్థితుల్ని బట్టి ఎలా నడచుకోవాలో క్షుణ్ణంగా చెప్పడానికి వీధికో పెద్దాయన / పెద్దావిడ ఉండాలి. ఆయన మాటని ధిక్కరించే శక్తి ఎవరికీ ఉండకూడదు. ఆ పెద్దాయన / పెద్దావిడ ఇప్పటి పూజారుల్లా భక్తుల దగ్గర చెయ్యిజాపే రకాలు, భయపెట్టి పూజలు చేయించి డబ్బు గుంజే రకాలూ కాకూడదు. కరుణామయుడైన దేవుడికి పరిపూర్ణమైన ప్రతినిధుల్లా ఉండాలి.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 2) చెప్పిన తీరున నడచుకోనివాళ్లని ఆ పెద్దవాళ్లు వెంటనే శిక్షించే ఏర్పాటు ఉండాలి.ఆ నేరాలూ-విచారణా-శిక్షలూ-వాటి అమలూ అంతా కలిపి ఓ రెండు రోజుల్లో తెమిలిపోవాలి తప్పితే ఇప్పట్లా పోలీసులూ-వాళ్ల చుట్టూ తిరగడాలూ, కోర్టులూ-వాటిలో కేసులు పేరుకుపోవడాలూ, జైళ్లూ-వాటినిండా కిటకిటలాడుతూ జైలుపక్షులూ, ఆమ్యామ్యాలూ ఉండరాదు.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 3)ముఖ్యంగా ఏ జన్మలో చేసే పాపానికి ఆ జన్మలోనే శిక్షలు ముగిసిపోవాలి. అంతేగాని..."ఏ జన్మలో ఏ పాపం చేశామో" అనుకుంటూ అయోమయంలో పడిపోతూ ఈ జన్మలో చెయ్యని పాపానికి ప్రజలు లేనిపోని బాధలు అనుభవించకూడదు.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 4)ఆడపిల్లలకి వరకట్నాలూ-వెయ్యిన్నొక్క ఈతిబాధలూ లేకుండా ఇట్టే పెళ్లిళ్లవాలి.వారి వారి భర్తలు వాళ్లని "ఇల్లే ఇలలో స్వర్గం ఇల్లాలే ఇంటికి దేవత" అన్నట్టు చూసుకోవాలి..డొమెస్టిక్ వయలెన్స్ అన్నది అసలు సృష్టిలోనే మాయమైపోవాలి. </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 5) సమాజ, పర్యావరణ పరిరక్షణ కోసం కూడా సదరు పెద్దాయన / పెద్దావిడలే నడుం బిగించాలి. సమాజంలో శాంతి సౌభాగ్యాలకీ పర్యావరణానికీ హాని కలిగించేవారిని తక్షణమే శిక్షించాలి.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> 6) జాతకాలు అనేవి పూర్తిగా మాయమైపోవాలి. ఎవరికి ఏది మంచిదో..ఎవరు ఏది ఎప్పుడు ఎలా చెయ్యాలో..ఏ సమస్యకి ఏది పరిష్కారమో..ఏ ఆడపిల్ల ఏ పిల్లాణ్ణి చేసుకుంటే బావుంటుందో ఇత్యాదులన్నీ కూడా ఆ పెద్దవాళ్లే నిర్ణయించి చెప్పాలి తప్పితే వీధికో జ్యోతిష్కుడూ-వాడికి వందలకొద్దీ ఫీజులూ,ఆనక లేనిపోని భయాలూ..బెంగలూ ఉండనేకూడదు.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇంకా ఈ జాబితాలో ఇలాంటివి బోలెడన్ని రాసుకోవచ్చు..దేవుడు వాటిని అనుమోదిస్తానంటే.</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ముఖ్యంగా నాకు మండేదెక్కడంటే "పురాకృతం" అన్న పదం దగ్గర. ఏ జన్మ తాలూకు క్రెడిట్టూ డెబిట్టూ ఆ జన్మకే దేవుడు ఎందుకు సరిపెట్టలేదో..వాటిని అలా జన్మ జన్మల బేక్ లాగ్ లో ఎందుకు పెట్టాడో బుర్ర బద్దలుగొట్టుకున్నా అర్ధమై చావదు. మా మాస్టారొకాయన...ఎంత మంచివారో..ఆయన ఒక్కగానొక్క కొడుకు పెళ్లికి ఎదిగొచ్చినవాడు..చెప్పా పెట్టకుండా పరలోకానికి టిక్కెట్టు పుచ్చేసుకున్నాడు. పాపం మా మేష్టారి భార్య పిచ్చిదే అయిపోయింది. నా స్నేహితురాలొకర్తికి పుట్టిన దగ్గర్నించీ ఏదో ఒక అనారోగ్యమే...అలాగే పెరిగింది..పెద్దయింది..చదువుకుంది..పెళ్లాడింది. ఇప్పుడు మొగుడి చేత తిట్లు తింటూ మరీ ఉద్యోగం కూడా చేస్తోంది...ఇంటెడు చాకిరీతో బాటు. వాళ్లత్తగారు టీవీ ముందునించి కదలదు. మా మంచి మేష్టారూ..అసలు ఆరోగ్యభాగ్యానికే నోచుకోని మా ఫ్రెండూ గత జన్మల్లో ఏయే పాపాలు చేశారో ఆ దేవుడొక్కడికే తెలుసు గాని మనకొక్క ముక్క కూడా తెలీదు కదా...:( </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అంచేత...ఈ మహాశివరాత్రి పర్వదినాన..ఉపవాసాలుండి..జాగరణలు చేసే అనంతకోటి భక్తుల్లో ఏ ఒక్కరికైనా ఆ సదాశివుడు గనక కనిపిస్తే నా విన్నపంగా ఒక్కమాట చెప్పండి...</span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "సామీ...ఎప్పటి పరీక్ష రిజల్ట్ అప్పుడే వచ్చేసినట్టు మా పాపపుణ్యాల వేల్యుయేషన్ ని కూడా ఎప్పటికప్పుడు చేసెయ్యి తండ్రీ...ఒకటో క్లాసు పాసయ్యామో లేదో టెంత్ క్లాసుకొచ్చాక చెప్పి అప్పుడు మళ్లీ చెట్టంత వాళ్లని ఒకట్లో కూచోబెట్టమాకు. ఇవేళ రాసిన పరీక్ష రేపు తెలుస్తుందంటే జనం ఎంతో కొంతైనా జాగ్రత్తగా ఉంటారు. పదేళ్ల తర్వాతేనంటే పరీక్షలనేవి లేకుండా అటెండెన్సుతోనే గట్టేక్కిపోయే కుర్రాళ్లు పుస్తకాలు గిరాటేసినట్టు ఈ పదేళ్లూ నేరస్తులంతా చిత్రగుప్తుడి పద్దు నింపేస్తారు. అది కాస్త గమనించు దేవా.." </span></div>
<div style="font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ మాట చెప్పడం మర్చిపోకండేం..లేదంటే ఆ ఎద్దునెక్కిన దేవర మీకు కనిపించగానే నాకొక్క ఫోను కొట్టండి...నేనే వచ్చి సంగతేమిటో తేల్చుకుంటా...ఓకే...ఉంటా మరి. సెలవు.... </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-71173361315632356542014-02-26T20:38:00.000-08:002014-02-26T23:27:00.954-08:00"కొంటె గంగమ్మ" ట...:) <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
చూడండి...ఎటూ ఆయనగారి జటాకలాపం "గంగాతరంగ రమణీయమైన"దే గదా అని ఆ "కొంటె గంగమ్మ" మొగుడి జటల్లోంచి ఓ మూడు పాయలు ఏరి తీసి ఎంచక్కా జడేసి ఊడిపోకుండా రిబ్బనుతో బిగించి కట్టి మరీ నవ్వుతోంది...పాపం సవితి లీలలు భరించలేక పెద్దావిడ పుట్టింటికి వెళ్లిపోయిందో ఏమిటో గాని బొమ్మలో ఎక్కడా కనిపించట్లేదు. శివరాత్రి సందర్భంగా ప్రముఖ కార్టూనిస్టు జయదేవ్ బాబు గీసిన కార్టూన్ ఇది. ఎంత బావుందో కదా...నేను బాపు తర్వాత ఇష్టపడేవి జయదేవ్ బాబు కార్టూన్లనే..!<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img height="252" src="https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash3/t1/1620936_630983410283170_182841202_n.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="320" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">జయదేవ్ బాబు </td></tr>
</tbody></table>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-10394185314975423852014-02-26T09:14:00.000-08:002014-02-26T18:03:49.674-08:00ఈ రోజుకు అయ్యవారు...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
అర్జెంటు పని మీద రోడ్డు పట్టుకుని తిరగాల్సి వచ్చింది. అదిగాక..సంసార సాగరంలో అలల ధాటి కూడా కాస్త ఎక్కువై..సౌందర్య లహరి రాయలేకపోయాను.ఏమిటో..షేక్స్పియర్ చెప్పినట్టు జీవితంలో ఏడు అంకాలు మాత్రమే ఉన్నట్టు లేవు...రోజుకి కనీసం ఒక అంకం చొప్పున అనంతమైన అంకాలు ఉన్నట్టున్నాయి.ఎంతో కొంత కాలానికి దేవుడికి బాండు రాసేశాక అన్నాళ్లూ చచ్చినట్టో బతికినట్టో నటీంచక తప్పదు కదా..!!<br />
సరే..రేపు మహా శివరాత్రి. అమ్మ కోరి కోరి కట్టుకున్న అయ్యకి బోలెడంత సంరంభం. వెనకటికి ఎవరో అన్నారు...వైష్ణవాలయాల్లో పూజారులు చక్రపొంగలీ..దద్ధోజనం..లడ్డూలూ తినీ తినీ తెగ బలిసి ఉంటారుట..(పాపం శమించుగాక) శివాలయాల్లో పూజారులు ఉపవాసాలు చేసీ చేసీ బక్కచిక్కిపోయి ఉంటారుట. అంచేత..చెప్పొచ్చేదేమంటే రేపు పర్వదినం కదా అని మనం చచ్చీ చెడీ ఏ పిండివంటలూ వండి వార్చక్కర్లేదు. ఎల్లుండి పొద్దున్న దాకా సరిపడేలా ఇప్పుడే తినేసి ఎల్లుండి దాకా ముక్కు మూసుక్కూచుంటే చాలు.<br />
నా చిన్నతనంలో శివరాత్రి గానీ..కార్తీక సోమవారాలు గానీ ఇంటిల్లిపాదీ ఉపవాసాలు ఉండేవాళ్లం. ఒకర్ని చూసి ఒకరికి భక్తిభావం పెచ్చరిల్లేది. మరి ఇప్పుడో...బీపీ ఉందని నాన్నా..సుగరుందని అమ్మా..కాలేజీకి సెలవు లేదని అబ్బాయీ..పరీక్షలవుతున్నాయని అమ్మాయీ...ఇలా ఇంటిల్లిపాదీ సుష్టుగా తినేసి..వీలు దొరికినప్పుడు ఓ దండం పారెయ్యడంతో భక్తిని రక్తి కట్టించేస్తున్నారు. కాలమహిమ...ఏమనగలం..??<br />
సర్లెండి. ఇవేళ సౌందర్య లహరి ఎటూ లేదు గాబట్టి...అందాకా శివమానసపూజాస్తోత్రం చెప్పుకుందాం. శివస్తోత్రాలన్నిటిలోకీ నాకది చాలా ఇష్టం. ముందు స్తోత్రం చెప్పుకుని తర్వాత దాని గురించి చూద్దాం.<br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 18px; line-height: 22.49100112915039px;">రత్నైః కల్పితమాసనం హిమజలైః స్నానం చ దివ్యాంబరం</span><br />
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;">నానారత్నవిభూషితం మృగమదామోదాంకితం చందనమ్ |<br />జాతీచంపకబిల్వపత్రరచితం పుష్పం చ ధూపం తథా<br />దీపం దేవ దయానిధే పశుపతే హృత్కల్పితం గృహ్యతామ్ || ౧ ||</span></div>
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;">సౌవర్ణే నవరత్నఖండరచితే పాత్రే ఘృతం పాయసం<br />భక్ష్యం పంచవిధం పయోదధియుతం రంభాఫలం పానకమ్ |<br />శాకానామయుతం జలం రుచికరం కర్పూరఖండోజ్జ్వలం<br />తాంబూలం మనసా మయా విరచితం భక్త్యా ప్రభో స్వీకురు || ౨ ||</span></div>
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;">ఛత్రం చామరయోర్యుగం వ్యజనకం చాదర్శకం నిర్మలం<br />వీణాభేరిమృదంగకాహలకలా గీతం చ నృత్యం తథా |<br />సాష్టాంగం ప్రణతిః స్తుతిర్బహువిధా హ్యేతత్సమస్తం మయా<br />సంకల్పేన సమర్పితం తవ విభో పూజాం గృహాణ ప్రభో || ౩ ||</span></div>
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;">ఆత్మా త్వం గిరిజా మతిః సహచరాః ప్రాణాః శరీరం గృహం<br />పూజా తే విషయోపభోగరచనా నిద్రా సమాధిస్థితిః |<br />సంచారః పదయోః ప్రదక్షిణవిధిః స్తోత్రాణి సర్వా గిరో<br />యద్యత్కర్మ కరోమి తత్తదఖిలం శంభో తవారాధనమ్ || ౪ ||</span></div>
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;">కరచరణ కృతం వాక్కాయజం కర్మజం వా<br />శ్రవణనయనజం వా మానసం వాపరాధమ్ |<br />విహితమవిహితం వా సర్వమేతత్ క్షమస్వ<br />జయ జయ కరుణాబ్ధే శ్రీమహాదేవశంభో || ౫ ||</span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">నాలాంటిదానికి ఈ స్తోత్రం ఒక పెద్ద వరం. ఇది మహేశ్వరుడికి మనసా చేసే పూజ. దీనికి బాహ్యమైన వస్తువులతో పని లేదు. ఈ పూజ ఇలా సాగుతుంది...</span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"> "స్వామీ..రత్నాలతో ఆసనం తయారుచేశాను. (మరి బంగారపు సింహాసనానికే రత్నా</span></span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;">లు </span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"> తాపారో..లేక ఎకాయెకీ ఒక పెద్ద రత్నాన్ని దొలిచి ఆసనంలా తయారు చేశారో) హిమాలయ ప్రాంతంలో ప్రవహించే గంగ వంటి దివ్య నదుల్లోంచి మంచులా చల్లగా ఉన్న నీళ్లు తీసుకొచ్చి..ఇదిగో..నీకు స్నానం చేయిస్తున్నాను. (స్వామి రుద్రుడు. కోపం వస్తే తట్టుకోవడం కష్టం. అంచేత స్వామిని చల్లబర్చేందుకు గాను, మాఘమాసమైనా చలేస్తున్నా సరే స్నానానికి చన్నీళ్లే కావాలి.) </span></span><span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;">స్నానం అయిపోయిందా...ఇవిగో దివ్యమైన పట్టు పీతాంబరాలు. కట్టబెడుతున్నాను..చూడు..నీకు నచ్చాయా తండ్రీ..(అయినా నాకు తెలీకడుగుతానూ...దిక్కులే వస్త్రాలుగా గల దిగంబరుడికి పట్టు పీతాంబరాలేమిటి నా మొహం) బట్టలు కట్టేసుకున్నావా..ఇప్పుడు ఆభరణాలు తెస్తున్నానుండు. రకరకాల రత్నాలతో కూర్చిన విభూషితాలివి...నీకోసం ప్రత్యేకంగా తెచ్చాను. ఆఆ..నగలు అలంకరిచడం కూడా పూర్తయింది. ఇప్పుడు చందన చర్చ చేస్తానుండు. అదేమిటి స్వామీ..నువ్వెంత విభూతిరాయుడవైనా జగదీశ్వరుడవు...అప్పుడప్పుడైనా ఇలా..మాలాంటి భక్తుల ముచ్చట తీర్చడం కోసమైనా చందనమలదుకోవలసిందే..తప్పదు. ఇదేమి చందనమనుకున్నావు...కస్తూరీమృగాల వంటి మృగాల చెక్కిళ్లనుండి స్రవించే మదంతో తయారైన అత్యంత పరిమళభరితమైన చందనం. </span></span><span style="background-color: transparent;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">అయిందా...ఇప్పుడు పూలు. "గంగాతరంగ రమణీయమైన నీ జటాకలాపం" లో నన్ను పూలు కూడా ముడవనీ.పుష్పకోమలమైన అమ్మ చేతులకు బదులు సర్పబంధం అల్లుకున్న నీ మెడలో పరిమళభరితమైన పూమాలను వేయనీ..ముజ్జగాలనేలే ముక్కంటివి నువ్వు...మమ్మల్ని చల్లగా చూడు తండ్రీ అంటూ నీ పాదాల దగ్గర ఓపినన్ని పూలు రాశిగా పొయ్యనీ..ఒక్క పువ్వులే కాదు స్వామీ...నీకు అత్యంత ప్రీతిపాత్రమైన బిల్వపత్రాలు కూడా ఉన్నాయి. ఇవిగో..స్వీకరించు. పూసేవ అయిందా ఇప్పుడు నన్ను నీ చుట్టూ అగరు ధూపం వెయ్యనీ. నువ్వుండే తావు అగరు పరిమళాలతో గుబాళిస్తూ మా బతుకుల్ని గుబాళింపజేయాలి. </span></span></span><span style="background-color: transparent;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">ఏ పూజకైనా ముందు పూలు పెట్టి అప్పుడు దీపం వెలిగిస్తారు.ఆనకే గంధమూ ధూపమూ. కాని నేను నీకు అన్నీ చేసేశాను..దీపం తప్ప. ఉండు..ముల్లోకాలూ కాంతివంతమయ్యేలా నీ ముందు బంగారు ప్రమిదలో నిండా ఆవునెయ్యి పోసి త్రికరణ శుద్ధిగా మూడు వత్తులు వేసి వెలిగించనీ...ఆఆ ఇదిగో దీపం. ఓ దయానిధీ..పశుపతీ..ఇవన్నీ నిజంగా లేవు తండ్రీ..నేను కూర్చున్న చోటి నించి కదలకుండా..నా ఊహాలోకంలో నీకివన్నీ "కల్పిస్తున్నాను". అంతే. దయతో స్వీకరించు. </span></span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"> </span></span><span style="background-color: transparent;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">అలంకారాలూ అవీ అయ్యాయి...ఇప్పుడు నీకు కడుపునిండా భోజనం పెడతాను. బోలెడంత నెయ్యి పోసి నీకోసం పరమాన్నం తయారు చేశాను. పచ్చకర్పూరపు వాసనతో అది గుబాళిస్తోంది. కమ్మని నేతి ఘుమఘుమలు కైలాసందాకా వ్యాపిస్తున్నాయి. దాన్ని నవరత్నాలు తాపిన బంగారు పాత్రలో అమర్చాను. ఇదిగో..తిను. అదొక్కటే కాదు తండ్రీ...మమ్మేలే మారాజువు నీకు ఇంత బియ్యం ఉడకేసి పెట్టి ఊరుకుంటానా...ఐదు రకాలైన భక్ష్యాలు (గారెలు, బూరెలు అవీ) తయారు చేశాను. ఎర్రగా కాగిన పాలూ, కమ్మని మీగడ పెరుగూ కూడా ఉన్నాయి. కేవలం వీటితోనే భోజనం పూర్తి కాదుగా...పెరుగన్నంలోకి నంజుకుంటావో..భోజనమంతా అయ్యాక తింటావో నీ ఇష్టం గాని, తేనె కంటే తియ్యనైన చక్కెరకేళీ అరటిపళ్లు కూడా తెచ్చాను..అచ్చంగా నీకోసం. ఇక తాగడనికి మేం తాగినట్టు ఉత్తి నీళ్లిస్తానా నీకు...రకరకాల పళ్లూ, కూరల నించి తయారు చేసిన రుచికరమైన పానీయం ఇదిగో...హాయిగా తాగు. </span></span></span><span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;">పెళ్లికొడుకులా అలంకరించుకున్నావు. కడుపునిండా భోంచేశావు. బిడ్డ తిండి తల్లి చూసినా దిష్టి తగులుతుందిట.నువ్వు తింటూండగా ఎంతమంది చూశారో..ఉండు గుత్తంగా ఇంత ముద్ద కర్పూరం వెలిగిస్తున్నాను...నీ చుట్టూ తిప్పి దిష్టి తీసి మంగళం పలుకుతాను. ఆఆ..అయింది. ఇంక హాయిగా విశ్రాంతిగా కూచో..భోజనం తర్వాత మంచి తాంబూలం ఉంటేనే ఆ భోజనం తాలూకు పస. ఇదిగో తాంబూలం...</span></span><span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;">పచ్చకర్పూరమూ..ఏలకులూ మిళాయించాను. </span></span><span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;">నిజంగా బజారు నించి ఆకూ వక్కా తెచ్చాననుకునేవు సామీ...లేదు లేదు..ఇదంతా నా మనసులో సాగుతున్న ఉత్తుత్త పూజే. మానస పూజ. </span></span><span style="background-color: transparent; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"> </span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">అయితేనేం...నువ్వంటే నాకెంతో భక్తి..ప్రేమ..ఆరాధన. అంచేత నేను చేస్తున్న ఈ మానస పూజను స్వీకరించు తండ్రీ..</span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"> అయిందా...నువ్వెంత హిమగిరిపై ఉన్నా వేడిగానే ఉంది సామీ, గొడుగు పడుతున్నానుండు. చమరీ మృగాల నించి తయారు చేసిన చామరాలతో నీకు వీవన వీయనీ...ఈ క్షణం నువ్వు ఎంత బావున్నావో తెలుసా...అందుకే ఆ త్రిపురసుందరి ఆకులలములు కూడా మానేసి తపస్సు చేసి మరీ నువ్వే కావాలంది. ఎందుకు స్వామీ నవ్వుతావు...నా మాట నమ్మవా...కావాలంటే ఇదిగో నిర్మలమైన అద్దం..నీ అందాన్ని నువ్వే చూసుకో. అద్దం అబద్ధం చెప్పదు. సర్లే...ఈ కబుర్లెందుకు గాని...లయాత్మకమైన విధులతో అలసి సొలసి ఉన్నావు నువ్వు. కాస్సేపు వీనుల విందుగా </span></span><span style="background-color: transparent; line-height: 22.49100112915039px;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;">వీణాభేరీమృదంగ కాహళ వాద్యాలతో కూడిన గీతాల్ని విను. ఇదిగో అందాల సురభామినులు ముల్లోకాలూ మురిసిపోయేలా నృత్యం చేస్తున్నారు. తిలకించు. ఈ పవిత్రమైన వేళ..నీ పావనమైన సన్నిధిలో నేను సాంగంగా నీ ఎదుట సాష్టాంగపడుతున్నాను. నాకు తోచినట్టు అనేక విధాల నిన్ను స్తుతిస్తున్నాను. వాస్తవానికి ఇవేమీ కూడా నేను చెయ్యలేదు తండ్రీ...మా విభుడివైన నీకోసం నా మనస్సులో ఇవన్నీ సంకల్పించుకుంటున్నాను..అంతే. ప్రభూ..నా ఈ మానస పూజను స్వీకరించు. </span></span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"> </span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"> </span><span style="background-color: transparent;"><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">స్వామీ...ఇన్ని మాటలెందుకు...నా ఆత్మ నువ్వే. నా బుద్ధి శివపత్ని అయిన ఆ గిరిజమ్మ. నా పంచ ప్రాణాలూ నీ సహచరులైన శివగణాలు. పాంచభౌతికమైన నా ఈ శరీరమే నీ ఇల్లు. నేను నా జీవనయానంలో చేసే దైనందిన కృత్యాలే నీకు పూజ. నేను చలనం వలనం లేకుండా నిద్రపోతాను చూశావా..అదే నా తపస్సమాధి. రోజూ నేను నడిచే నడకే నీకు ప్రదక్షిణాలు. నా నోటి నుండి వచ్చే ప్రతి ఒక్క మాటా నీకు స్తోత్రమే. ఇంకా ఒక్క మాటలో చెబుతున్నాను చూడు...నేనంటూ అసలు ఏ ఏ పనులు చేస్తానో..ఓ శంభో...అదంతా నీ ఆరాధన కోసమే. </span></span></span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"> </span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"> </span><span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;">నేను చేతులతో గాని కాళ్లతో గాని..పనుల ద్వారా గాని, వాక్కు ద్వారా గాని, విని గాని, చూసి గాని, మనస్సులో గాని, తెలిసి గాని తెలియక గాని చేసిన అపరాధాలన్నిటినీ క్షమించు తండ్రీ...నన్ను దయజూడు శంకరా..!! </span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"> ఇదండి ఆ స్తోత్ర భావం. ఇంతకీ దీన్ని ఎవరు రాశారనుకుంటున్నారు...ఊహించేశారా...మరెవరు...మన గురువుగారు..ఆది శంకరాచార్యులవారు. అందుకే ఇది ఇంతా బావుంది...! </span></span></div>
<div style="background-color: white; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"> అందరికీ శివరాత్రి శుభాకాంక్షలతో...సెలవు మరి.... </span></span><br />
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium;"><span style="line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span></span>
<br />
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span>
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span>
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span>
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span>
<span style="color: #3b3b3b; font-family: Georgia, Times New Roman, Times, serif; font-size: medium; line-height: 22.49100112915039px;"><br /></span></div>
<div style="background-color: white; color: #3b3b3b; font-family: Georgia, 'Times New Roman', Times, serif; font-size: 15px; line-height: 22.49100112915039px; margin-bottom: 1.2em;">
<span style="font-size: 18px;"> </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-60596813773170612262014-02-25T05:31:00.001-08:002014-03-05T18:06:14.923-08:00అందాల కడలి-7 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<h3 style="text-align: left;">
<span style="color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;">ఆ తల్లి కామేశ్వరి !!</span></h3>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">శ్లో :</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ధనుః పౌష్పం మౌర్వీ మధుకరమయీ పంచవిశిఖాః </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> వసంతస్సామంతో మలయమరుదా యోధనరధః </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> తధాప్యేకస్సర్వం హిమగిరిసుతే కామపి కృపాం </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అపాంగాత్తే లబ్ధ్వా జగదిద మనంగో విజయతే ! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇది సౌందర్య లహరిలోని ఆరవ శ్లోకం. క్లుప్తంగా దీని భావం ఏమిటంటే.."ఓ హిమగిరినందనా..మన్మధుని విల్లు చూడబోతే పుష్పాలతో కూర్చినది. అల్లెతాడో..తుమ్మెదల బారు మాత్రమే. పోనీ దగ్గర ఏమైనా అక్షయ తూణీరం ఉందనుకుందామా అంటే ఉన్నవన్నీ కలిపితే ఐదే బాణాలు. సామంతుడో..కేవలం ఏడాదికి రెండు నెలలు మాత్రమే పచ్చగా ఉండగల వసంతుడు. పోనీ రధమేమైనా అత్యంత మహత్తు గలదా అనుకుంటే అది మలయమారుతం. స్వయంగా అతగాణ్ణి చూడబోతే అసలు శరీరమే లేని అనంగుడు. సామగ్రి దగ్గర్నించి అసలు వ్యక్తి దాకా అంతా ఇంత పనికిరాని వస్తు సముదాయంతో కూడినదైనా..మన్మధుడు జగత్తు మొత్తాన్ని జయిస్తున్నాడు. అది నీ కడగంటి చూపుల అనుగ్రహం వల్లనే కదా తల్లీ!" </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక భావార్ధంలోకి వెళితే...ఈ శ్లోకం చదివినప్పుడల్లా నాకు అసలు దేవికీ, మన్మధునికీ తేడా ఏముందో అర్ధమే కాదు. ఆ తల్లి పుష్పబాణచాప. (అరుణాం కరుణా తరంగితాక్షీం ధృతపాశాంకుశ పుష్పబాణచాపాం) మన్మధుడు పూవింటివాడు. ప్రపంచాన్నంతటినీ కనుగవ కదలికతో శాసించే భువనేశ్వరి చేత ధరించినది "మనోరూప ఇక్షు కోదండా"న్ని. అదిగాక ఆయమ చేతిలో విరాజిల్లుతున్నవి "పంచ తన్మాత్ర సాయక"లు. (పంచేంద్రియాలనే బాణాలు) ఆ తల్లే స్వయంగా "మరాళీ మందగమన" "వదనస్మర మాంగల్యగృహతోరణచిల్లికా" (దేవి ముఖం మన్మధుని మంగళకరమైన గృహంలా ఉందట. ఆమె కనుబొమలే ఆ గృహానికి కట్టిన మంగళతోరణాలు) ఇవన్నీ చాలనట్టు, స్మరతాపాన్ని పెంచి పోషించగల చంద్రుడు అమ్మ సిగలోనే ఉన్నాడు. అంచేత..నన్నడిగితే దేవే మన్మధుడు..మన్మధుడే దేవి. సృష్టిలోని ఒక బుల్లి చీమ సైతం ఆ పరదేవత అంశను పుణికి పుచ్చుకోగా లేనిది..మహర్షుల్ని కూడా కలవరపెట్టగల మన్మధుడు భువనేశ్వరిలోని ఒక చిన్న రేణువు కాబోడా..?? కనుక..మన్మధునికి ఆ దేవి కరుణాకటాక్షం పరిపూర్ణంగా ఉండటమేమిటి..దేవి కదలమంటే మన్మధుడు కదులుతాడు..ఆగిపోమంటే ఆగిపోతాడు. ఇది ముమ్మాటికీ సత్యం. ఆ కరుణ ఉన్నంతసేపే మన్మధుడి ప్రజ్ఞ. లేని పక్షంలో అతడు ఉత్త బూడిదే..! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> తపోదీక్షలో ఉన్న శివుణ్ణి పార్వతి పట్ల అనురక్తుణ్ణి చేసేందుకు మన్మధుణ్ణి నియమిస్తూ ఇంద్రుడు.."త్వం సర్వతోగామి చ సాధకం చ" అంటాడు. (కుమారసంభవం) "నా వజ్రాయుధాన్ని నేను తపోదీక్షలో ఉన్నవారిపై ప్రయోగించలేను. కాని నీకు అటువంటి అడ్డంకులు లేవు. మన్మధబాణం దేనిమీదికైనా వెళ్లగలదు..దేన్నయినా సాధించగలదు" అన్నది ఇంద్రుని మాట. విద్య-అవిద్య రెండూ తానే అయిన దేవికి తప్ప ఇలా జ్ఞాన-అజ్ఞానులందరిపైనా ప్రభావం చూపగల మహత్తు మరెవరికుంది? కాబట్టి మన్మధుడు బ్రహ్మాండనాయకి పరమాణువుల్లో ఒకడు. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మన్మధుని కారణంగా తన తపస్సు భగ్నమయ్యాక అతణ్ణి భస్మం చేసి మాయమైపోయాడు త్రిపురారి. అటుతర్వాత మన్మధుని భస్మం నించి "భండాసురుడ"నే భయంకరమైన రాక్షసుడొకడు పుట్టుకొచ్చాడట. మన్మధుణ్ణి బూడిద చేసేసి శివుడు ఎంచక్కా తన దారిన తాను పోగా...ఆ భండాసురుణ్ణి చంపుకొచ్చింది శ్రీదేవే..(భండాసుర వధోద్యుక్త శక్తిసేనా సమన్వితా) మొగుడి చావుకి తట్టుకోలేక సహగమనానికి సిద్ధపడుతున్న రతీదేవిని ఓదార్చి, కాముణ్ణి అనంగుణ్ణి చేసి...ఆ గొప్పతనాన్ని తన మొగుడికి కట్టబెట్టిందీ ఆ శైలరాణ్ణందనే..! మరి కాముని మీద ఎంతటి అనుగ్రహం లేకపోతే ఇంత చేస్తుంది? అదలా ఉంచితే దేవి కామేశ్వరి... తాను కామునికి మారుపేరు కాకపోతే ఈశ్వరుడి పేరుతో ఆ పేరుకు లంకె వెయ్యదు గదా...!!</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> కాబట్టి ఎలా చూసినా..యా దేవీ సర్వభూతేషు "చాయా రూపేణ" "శక్తిరూపేణ" సంస్థితా" కాబట్టి, సమస్త శృంగార ప్రపంచాన్నీ ఆ తల్లే నడిపిస్తోందన్నది మనం గ్రహించుకోవలసిన మాట. అమ్మను సేవిస్తూ..విద్యాపధంలో సాగేవాడికి, "కామపూజిత" అయిన ఆ తల్లి "శృంగారరస సంపూర్ణ"గా గోచరించి సంసారాంబుధిని పాల్కడలి చేస్తుంది. అజ్ఞానమే పరమావధిగా అవిద్యలో మగ్గిపోయేవాణ్ణి తన చేత ధరించిన "క్రోధాకారాంకుశం"తో శిక్షిస్తుంది. అప్పుడా మన్మధుని చేష్ట వికటిస్తుంది. లేనిపోని చిక్కులొచ్చి పడతాయి. అందువల్ల అమ్మను సేవిస్తూ..పూవింటివాడి కడగంటి చూపులు,</span><span style="background-color: white; font-size: medium;">తూపులు</span><span style="font-size: medium;"> మనపై సవ్యదిశలో పడేట్టు చూసుకోవడం చాలా ముఖ్యం. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మన్మధుని చేతిలో ఐదు బాణాలున్నాయి. దేవి చేతిలో చేతిలో పంచ తన్మాత్ర సాయకలున్నాయి.సాయక అంటే బాణం. తన్మాత్రలంటే ఇంద్రియాలు. పంచ తన్మాత్రలంటే పంచేంద్రియాలు. ప్రాణుల పంచేంద్రియాల్ని దెబ్బ తీయడంద్వారా వారిని తన వశం చేసుకుంటాడు మన్మధుడు. తన భక్తులకు ఇంద్రియనిగ్రహాన్ని ప్రసాదించి, హద్దులెరుగని వివశస్థితి కలగకుండా చూస్తుంది తల్లి. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇదీ సంగతి. ఇంక ముగింపు శ్లోకానికి వెళదామా... </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> హిమాద్రే స్సంభూతా సులలిత కరైః పల్లవయుతా</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సుపుష్పా ముక్తాభిర్ భ్రమరకలితా చాలకభరైః </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> కృతస్థాణు స్థానా కుచఫలనతా సూక్తి సరసా </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> రుజాం హంత్రీ గస్త్రీ విలసతి చిదానందలతికా ! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ------శంకరాచార్య విరచితం </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> (భావం : ఆ దేవి జ్ఞానలత. ఆనందలత. ఆ లత మంచుకొండల్లో పుట్టింది. అందమైన అరచేతులనే పల్లవాలు కలది. ముత్యాల పూలు ఫూచింది. నల్లని తుమ్మెదలనే ముంగురులతో ముచ్చటగొలిపేది. (స్థాణువు అంటే శివుడు, మోడు) స్థాణువును ఆశ్రయించింది. స్తనఫలభారంతో వంగింది. సరసవాక్కుల తేనెలొలికించే ఆ లత సర్వరోగ నివారిణి..కలుషహారిణి..అది జ్ఞానానందలతిక..శివమనోవల్లరి) </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> శంకరాచార్యులవారి కవితాచమత్కృతి శిఖరాగ్రానికి చేరిన శ్లోకమిది. పార్వతిని ఒక పూదీవెతో పోలుస్తూ ఆయన చేసిన ఈ వర్ణన నూటికి కోటి శాతం అనితరసాధ్యం. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ రోజుకు సెలవా మరి......</span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-23678427118054847772014-02-24T08:28:00.000-08:002014-03-05T18:06:14.868-08:00అందాల కడలి-6 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<h3 style="text-align: left;">
<span style="color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;">అంతా అమ్మ చలవే </span></h3>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">శ్లో :</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> హరిస్త్వామారాధ్య ప్రణత జన సౌభాగ్య జననీ</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> పురా నారీ భూత్వా పురరిపుమపి క్షోభమనయత్</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> స్మరోపిత్వాం నత్వా రతినయన లేహ్యేన వపుషా</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మునీనామప్యంతః ప్రభవతి హి మోహాయ మహతాం !</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">ఇది సౌందర్య లహరిలోని ఐదవ శ్లోకం. క్లుప్తంగా దీని భావమేమిటంటే.."ప్రణమిల్లే భక్తులకు సౌభాగ్యములను ప్రసాదించు ఓ జగజ్జననీ! పూర్వం విష్ణువు నిన్ను ఆరాధించే స్త్రీరూపాన్ని పొంది పురారిని కూడా ఇంతింతనరాని క్షోభకు గురి చేశాడు.అలాగే మన్మధుడు కూడా నిన్ను పూజించినాకనే తన భార్య రతీదేవి కన్నులకు ఇంపైన సుందరాకృతిని పొంది, మహా మహా మునులను సైతం మోహపరవశుల్ని చేస్తున్నాడు."</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక భావార్ధం లోకి వెళితే..ఇది పరదేవత గొప్పదనాన్ని వేనోళ్ల చాటే శ్లోకమైనప్పటికీ..దీనికి ఎన్ని అర్ధాలైనా చెప్పుకోవచ్చు. ఆది శంకరులు ఆది నుండి చెబుతున్నట్టు..పిపీలికాది బ్రహ్మ పర్యంతానికీ అధిదేవత ఆ భువనేశ్వరే కదా. ఆ తల్లిని కరుణ లేనిదే సృష్టి సాగదు..ప్రభవించిన సృష్టి నిలవదు..నిలిచిన సృష్టి పునరుజ్జీవానికి నాందిగా లయమొందదు. అంచేత నిత్య వ్యాపారాలకే త్రిమూర్తులు అమ్మను ఆశ్రయించి ఉన్నప్పుడు, ఇక ప్రత్యేక కార్యాలన్నీ పరిపూర్ణంగా ఆ భువనేశ్వరి అండదండలతో నడవవలసినవే కదా..! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> త్రిమూర్తుల్లో దుష్టశిక్షణా..శిష్ట రక్షణా హరివే. "యదా యదాహి ధర్మస్య గ్లానిర్భవతి భారత..అ</span><span style="background-color: white; font-size: medium;">భ్యు</span><span style="font-size: medium;">త్థానమధర్మస్య తదాత్మానం సృజామ్యహం" అన్న గీతాకారుడు..పూర్ణావతారాలైన దశావతారాలే గాక, వెంకటేశ్వరుని వంటి అర్చావతారాల్ని కూడా ధరించినట్టు మనకు పురాణాలు చెబుతున్నాయి. ఇక ప్రత్యేకావసరం కోసం విష్ణువు ధరించిన మరో అవతారం జగన్మోహిని. దేవదానవులకు నిర్విరామంగా జరిగే యుద్ధాల్లో రక్కసులు మాయాబలంతో జయం సాధించడమూ, దేవతలు ఓడిపోయి నశిస్తూ ఉండటంతో, దేవతాజాతిని "అమర"జాతిగా చేసేందుకు సంకల్పించినదే అమృతోత్పాదన. దేవదానవులు క్షీరసాగరాన్ని మధించి..ఎలాగైతేనేం అమృతాన్ని సాధించాక.. రాక్షసులు దాన్ని తమ వశం చేసుకుందామని ప్రయత్నించారు. మళ్లీ పోరాటం ప్రారంభం. ఇక ఆ క్షణంలో విష్ణుమూర్తి కల్పించుకోక తప్పలేదు. ఏదో రకంగా రాక్షసుల దృష్టి మరల్చి అమృతాన్ని పూర్తిగా దేవతల పరం చెయ్యాలి. అందుకోసం విష్ణుమూర్తి ఎత్తిన ప్రత్యేకావతారమే జగన్మోహినీ అవతారం. దశావతారాల్లోకి లెక్కరాని ఈ అవతారం కేవలం అమృతం పంచేవరకే. మధ్యలో రాహుకేతువులు కాస్త కాస్త తాగేసినా, మిగతా అమృతాన్నంతటినీ దిగ్విజయంగా దేవతలకు పంచేసిన జగన్మోహిని, న్యాయం చొప్పున అయితే మరిక కనబడకుండా మాయమైపోవలసిందే. కాని అవలేదు...త్రిపురసుందరిని అర్ధాంగిగా కలిగిన మహాదేవుడు..తనను ఇంద్రియ వికారానికి లోను చెయ్యబోయిన మన్మధుణ్ణి భస్మం చేసేసి "మదనారి"గా ప్రసిద్ధికెక్కిన ముక్కంటి..జగన్మోహిని సౌందర్య విలాసాన్ని చూసి..విభ్రమ చెంది వెంటబడ్డాడట. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ కధను వెనక చందమామ పిల్లల పత్రికలో ప్రముఖ రచయిత కొడవటిగంటి కుటుంబరావుగారు "వినాయకుడు" సీరియల్ లో అద్భుతంగా వర్ణించారు. "మీ నాన్న..ఆ శంకర మహాదేవుడికే పిచ్చెక్కి జగన్మోహిని వెంట పడ్డాడు" అంటుంది పార్వతి పెద్దకొడుకుతో. "అవునా..అయితే అప్పుడేం జరిగిందమ్మా" అని కౌతుకంగా ప్రశ్నిస్తాడు గజముఖుడు. "ఏదో అయిందిలే. అప్పుడో నల్లని భూతపిల్లడు పుట్టాట్ట.." అంటుంది పార్వతి. "అంటే నాకు తమ్ముడన్నమాట..ఎక్కడున్నాడమ్మా" అని అడుగుతాడు గజాననుడు మరింత కుతూహలంగా. "ఎక్కడో ఉంటాడు. నల్లని బట్టలు కడతాట్ట. పొరబాటున కూడా అటు వెళ్లకుమీ...జడుసుకుంటావు" అంటుంది పార్వతి పుత్రవాత్సల్యంతో. కానీ వినాయకుడు అటు వెళ్లనే వెళతాడు...దిగులుమొహంతో శబరుల మధ్య తిరుగుతున్న నల్లపిల్లాణ్ణి చూసి, అతని శరీరమంతా నిమిరి..అరటిదవ్వలా తెల్లగా చేసి.."ఇతను మీకు స్వామి. "స్వామీ శరణం" అనండి..కాపాడతాడు.." అని శబరులకు చెప్పి వస్తాడు. ఆ స్వామే హరిహరపుత్రుడు అయ్యప్ప.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">అంటే అంగజహరుడు అయ్యప్ప జననం కోసమే జగన్మోహిని వెంటపడ్డాడా..?? </span><span style="background-color: white; font-size: medium;">లేకపోతే కామారికి కామ వికారమేమిటి..?? </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> అదలా ఉంచితే..స్వయంగా తండ్రి ఆదేశంతో తన మానసచోరుడైన త్రినేత్రుణ్ణి సేవించుకున్న శైలరాణ్ణందన, తన కట్టెదుటే అతడు మన్మధుణ్ణి భస్మం చేసెయ్యడంతో బిత్తరపోయింది. కలువకాడలా వేలాడిపోయింది. అయినా సరే సౌందర్యానికే వన్నె తేగల తనని చూసి కూడా చలించక మూడోకన్ను తెరిచిన ఆ జితేంద్రియునితోనే తన జీవితాన్ని ముడేసుకోవాలని దీక్షగా ఆకులలములు మానేసి మరీ తపస్సు చేసి అచ్చంగా అతని అర్ధాంగి అయిపోయింది.తన మగడు భక్తికే గాని భామినులకు లొంగని వాడని ఆనందపడుతుండగా..దేవతలందరికీ తెలిసిన ఆ పగటివేషగాణ్ణి అచ్చమైన ఆడదని భ్రమించి శంకర మహాదేవుడు వెంటపడటం కంటే ఆ తల్లికి వేరే అవమానం ఏముంటుంది గనక..?? పెళ్లికి ముందు తనవైపు కన్నెత్తి కూడా చూడనివాడు, పెళ్లయి, ఇద్దరు బిడ్డల తండ్రి అయ్యాక మరో ఆడదాని వెనక పడటం చూస్తే ఆ ఇల్లాలి కడుపు దహించుకుపోదూ..?? ఆ మంట అంతా చక్కగా గ్రహించుకున్నారు శంకరులు. "అమ్మా..ఇదంతా నీ లీలే కదమ్మా" అంటూ తల్లిని ఓదార్చారు. "ఆ హరి తనకు తానుగా ఏమంత గొప్పవాడు కాదమ్మా...నిన్ను ఆరాధించి, నీ చలవ వల్లనే జగన్మోహినిగా రూపెత్తి శివుణ్ణి క్షోభపెట్టాడు. ఇదంతా నీ కనుగవ కదలిక వల్ల జరిగిందే కదమ్మా" అంటూ...విశ్వరచనకు పునాది వేసే అమ్మను మరపించారు. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మరొక మాట ఏమిటంటే వాస్తవానికి శివపత్ని పార్వతి వేరు..ముజ్జగాలనేలే ముగురమ్మల మూలపుటమ్మ భువనేశ్వరి వేరు. కాని శంకరులు సౌందర్య లహరి పొడవునా తల్లిని "హిమగిరితనయా" అనే కీర్తించారు. ఇది కేవలం కవిత్వానికి ఆలంబన అయిన విషయం తప్ప వేరు కాదు. ఎందుకంటే..భగవద్గీతలో కృష్ణ పరమాత్మ ఏ విధంగా చెప్పాడో..అదే విధంగా దేవీ భాగవతంలో శ్రీదేవి కూడా తన విశ్వరూపాన్ని చూపిస్తూ..హిమవంతాదులతో "త్రిమూర్తులూ..వాణీ, లక్ష్మీగౌరులూ నేనే" అని చెబుతుంది. "దొంగల్లో, వ్యాధుల్లో, చండాలురలో నేనున్నాను" అన్న పరదేవతను శైలపుత్రి గిరిజగా కీర్తించకపోతే ఇక ఆ కవిత్వానికి వస్తువేది? అయినప్పటికీ...శంకరాచార్యులవారి ఈ సౌందర్య లహరి భువనేశ్వరి దివ్య సౌందర్యానికీ..మహిమకూ..వీటన్నిటినీ మించిన ఒకానొక అద్వితీయ అనుభూతికీ...అంతకు మించిన యోగవైశిష్ట్యానికీ ఆధారభూతమైంది. చెప్పుకున్న కొద్దీ సౌందర్య లహరికి వ్యాఖ్యానాలు పెరుగుతాయే తప్ప తరగవు. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక ప్రస్తుత శ్లోకం రెండో భాగాన్ని చూద్దాం. ఇది కూడా శివుడి కోసం పార్వతి తపస్సు చేసిన వైనానికి సంబంధించిందే. కాకపోతే శివుడి కంటే పార్వతికే ఓ నాలుగు మార్కులు ఎక్కువ వేసిన ఘట్టమిది. తపోదీక్షలో ఉన్న తనను శైలజ పట్ల అనురక్తుణ్ణిగా చేయబోయినందుకు గాను ఆగ్రహించిన ముక్కంటి, మన్మధుణ్ణి దహించివేసిన మరుక్షణం అక్కడ లేనేలేడు. మాయమైపోయాడు. మరోవైపు హిమవంతుడు వచ్చి..రుద్రుని కోపతీవ్రతకు జడిసి తోటకూరకాడలా వేలాడిపోతున్న కూతుర్ని, కలువపువ్వును తొండంతో పట్టుకున్న మదగజంలా అతి సున్నితంగా చేతుల్లోకి తీసుకుని భవనానికి వెళ్లిపోయాడు. ఇక మిగిలిందల్లా భర్త బూడిద కుప్ప దగ్గర వెక్కి వెక్కి రోదిస్తున్న రతీదేవి మాత్రమే. అలా ఏడ్చి ఏడ్చి డస్సిపోయిన రతి...చివరికి శివపార్వతుల కళ్యాణ సమయాన ముక్కంటి ఇల్లాలిని ప్రార్ధించి తన భర్తను "అనంగుడి"లా పునరుజ్జీవింపజేసుకుని,ఓదార్పు పొందింది. అలా ఆ తల్లి దయ వల్ల మళ్లీ బతికి బట్ట కట్టిన మన్మధుడు మరింత విజృంభించి మహా మహా ఋషుల్ని సైతం లొంగదీసుకుంటున్నాడు. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక్కడ మరో వైచిత్రి ఉంది. శివుడి చేతిలో భస్మమైపోయిన మన్మధుణ్ణే గనక పార్వతి మళ్లీ తిరిగి బతికించకుండా ఉంటే శంకర మహాదేవుడు అసలు జగన్మోహిని వెనక కూడా పడేవాడు కాదేమో. అంచేత.."తల్లీ కోరి కోరి కొరివితో తల గోక్కున్నావు కదా" అంటున్నారా శంకరులు...వద్దు వద్దు. ఇలాంటి వెటకారపు వ్యాఖ్యానాలు చెయ్యనే వద్దు. నేరుగా..సూటిగా..ముచ్చటగా చెప్పుకుందాం. "అమ్మా...హరి జగన్మోహినీ అవతారమెత్తి సాక్షాత్తూ ఆ మదనారి మతే పోగొట్టినా...ఒకసారి చచ్చి బూడిదైపోయిన కాముడు తిరిగి పునర్జన్మెత్తి మహర్షుల్ని సైతం లొంగదీసుకుంటున్నా...ఆ అసంభవాలు సంభవాలవుతున్నాయంటే అందుకు కారణభూతురాలివి నువ్వే కదమ్మా. నువ్వు తలచుకుంటే ఎలాంటిదాన్నయినా సంభవంగా చెయ్యగలవు." </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇదండీ సంగతి. ఇంక ముగింపు శ్లోకానికి వెళదామా...</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> నవీనార్క భ్రాజన్మణి కనక భూషా పరికరైః </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> వృతాంగీ సారంగీ రుచిరనయనాంగీకృత శివా </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> తటిత్పీతా పీతాంబర లలిత మంజీర సుభగా </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మమాపర్ణా పూర్ణా నిరవధిసుఖైరస్తు సుముఖీ ! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> (భావం : హే జగన్మాతా..! అప్పుడే ఉదయించిన బాలభానునిలా దేదీప్యమానంగా తేజరిల్లే సువర్ణ మణిమయాది భూషణాలతో సర్వాంగ భూషితవు. ఆడలేడి కన్నులవంటి సుందరమైన కన్నులు గలదానవు. పరమశివుని పతిగా స్వీకరించినదానవు. మెరుపులాంటి పచ్చని మేనికాంతి కలదానవు. పసిడి పీతాంబరం...పాదమంజీరాలతో కళకళ్లాడే అయిదవరాలా..ఓ ఆనందస్వరూపిణీ..అపర్ణా..నిరంతరం నాకు నిండుగా ఆనందాన్ని ప్రసాదించు తల్లీ..!)</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ------------శంకరచార్య విరచితం. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ రోజుకు ఇంక సెలవా మరి...</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7472666316901224417.post-87261565723403781452014-02-22T05:53:00.000-08:002014-03-05T18:06:14.941-08:00అందాల కడలి-5 <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<h3 style="text-align: left;">
<span style="color: #222222; font-family: arial; font-size: medium;">ఆ పాదాలు..వరాల ఆరామాలు! </span></h3>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> శ్లో :</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> త్వదన్యః పాణిభ్యామభయవరదో దైవత గణాః</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> త్వమేకా నైవాసి ప్రకటిత వరాభీత్యభినయా</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> భయా త్రాతుం దాతుం ఫలమపిచ వాంచా సమధికం</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> శరణ్యే లోకానాం తవహి చరణావేవ నిపుణౌ !! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"><br /></span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇది సౌందర్య లహరిలో నాలుగవ శ్లోకం. క్లుప్తంగా దీని భావమేమిటంటే.."అమ్మా, మిగిలిన దేవతలందరూ తమ రెండు చేతులా అభయ, వరదముద్రల్ని దాల్చి ఉన్నారు. నువ్వొక్కతివే ఆ మాదిరిగా ముద్రలు అభినయించనిదానివి. నువ్వలా ఎందుకు చెయ్యడంలేదంటే ఆర్తుల్ని వారి వారి భయాలనుండి కాపాడటానికీ, అర్ధులకు వారు కోరినదానికి రెట్టింపుగా వరాలనిచ్చేందుకూ నీ చేతుల దాకా ఎందుకు..అట్టడుగునున్న నీ పాదాలే చాలు కదా..!" </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక భావార్ధం లోకి వెళితే శంకరాచార్యులవారు ఎప్పటిలాగే దేవి పట్ల తన మక్కువనంతటినీ కవితా చమత్కృతిలోకి జొప్పించి మిగతా దేవుళ్లని ఒక్కపెట్టున తీసి పారేశారు. మిగతా దేవుళ్లంతా వరాభయ ముద్రలు ప్రదర్శిస్తారట. అదీ రెండు చేతులతోనూ...(మిగతా దేవుళ్ల పట్ల ఎంత వ్యంగ్యమో.."ఆవిడగారు రెండు చేతులూ ఊపుకుంటూ ఎలా గొప్పలు చెబుతుందో చూశావా..." అని అమ్మలక్కలు ఆడంబరంగా మాట్లాడే మరో ఆడదాని గురించి చెప్పుకున్నట్టే) తల్లి మాత్రం అసలు ఏ అభినయమూ చెయ్యదు. గంభీరంగా..హుందాగా "పాశాంకుశ పుష్పబాణచాపా"లతో ఉంటుంది. అమ్మగారు చేత్తో చెయ్యవలసినదేదో ఆమె కాళ్లే చేసుకుపోతాయి. ఇదీ చమత్కృతి. హవ్వ..ఎంత అభిమానం ఉంటే మటుకు.."నువ్వు ముద్రల్ని అభినయించవు తల్లీ...చాలా గొప్పదానివి" అంటూ అలా అనేయడమేనా...అభయ, కటి హస్త ముద్రలతో అలరారే వెంకన్న ఈ మాట విని ఎంత చిన్నబుచ్చుకుంటాడు పాపం..? ఏమైనా శంకరులకు త్రిపురసుందరి అంటే వెయ్యిన్నొక్క శాతం పక్షపాతం. మరోచోట ఈయనే.."నేను ఎట్టి పరిస్థితుల్లోనూ నిన్నే ఆరాధిస్తానమ్మా. వేరే దేవతల జోలికి వెళ్లినా వాళ్లు ఇంతకంటే కంటే గొప్పగా ఆదరిస్తారన్న నమ్మకమేమీ లేదు" (త్వదన్యస్మాదిఛ్ఛా విషయ ఫల లాభే న నియమః) అంటూ కుండ బద్దలుగొట్టినట్టు చెప్పేశారు. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక్కడ ఇంకో విశేషం ఉంది. దేవతా దర్శనానికి వెళ్లినప్పుడు ముందుగా విగ్రహం తాలూకు పాదాలు చూడాలట. అక్కడి నించి అలా అలా పైకి చూడాలి. అలాగే పూజ చేసేటప్పుడు..లేదా దేవతను వర్ణించేటప్పుడు ముందు పాదాల దగ్గర నించీ మొదలు పెట్టాలి. అలా అలా శిరసు దాకా వెళ్లాలి. అసలు మనం దేవతా దర్శనానికి వెళ్లినా, ఇంట్లో పూజ చేసుకున్నా దేవుడి పాదాలకే ముందు నమస్కారం చేస్తాం. ఇక్కడ కాపాడటానికీ, వరాలివ్వడానికీ పాదాలే చాలు అంటే.. </span><span style="background-color: white; font-size: medium;">మనం ముందు తల్లి పాదాల్ని చూసి ఇలా </span><span style="background-color: white; font-size: medium;"> శరణు వేడుకోగానే ఆయమ </span><span style="background-color: white; font-size: medium;">అలా </span><span style="background-color: white;"><span style="font-size: medium;">కరుణించేస్తుందన్నమాట<b>...</b></span></span><span style="font-size: medium;">అంటే అంత శీఘ్రంగా..అదీ విశేషార్ధం. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ శ్లోకంలో కవితా చమత్కృతి సంగతి అలా ఉంచితే ఇది (ఈ శ్లోకం) త్రిపురసుందరి పట్ల మన నమ్మకానికి గీటురాయి. సౌందర్య లహరి అంతటికీ నాకు భక్తి పరంగా, ప్రార్ధనాపరంగా ఈ శ్లోకం చాలా ఇష్టం. ఎందుకంటే...సింపుల్..బై వన్ గెట్ టూ అంటే ఎవరు తన్మయులైపోరు చెప్పండి? మనుషులందరిలోనూ ఉండే ఆరోగ్యవంతమైన స్వార్ధమే నాలోనూ ఉంది. సాధారణంగా లోకంలో అందరూ సమస్యా పరిష్కారం కోసమో, అభివృద్ధి కోసమో మాత్రమే దేవుణ్ణి ప్రార్ధిస్తారు..పూజలు చేస్తారు. దేవుడు కాపాడి, వరాలిచ్చేవాడు కాదంటే ఉత్తరక్షణంలో భక్తుడనేవాడొక్కడూ మిగలడు. సంపదలు పెరుగుతాయీ అంటే వైభవలక్ష్మి నోము నోచుకుంటాం. పెళ్లవుతుందంటే కాత్యాయనీ వ్రతం. కుటుంబ సంక్షేమం కోసం నిత్య పూజలూ..వ్రతాలూ..!! ఇది తప్పు అని ఎవరూ అనరు, శంకరాచార్యులవారితో సహా. మనుషులు దేవుణ్ణి తమ మేలు కోసమే పూజిస్తారని శంకరులకు తెలుసు..అందుకే ఆయన "భయాల నుండి కాపాడటానికీ..కోరినది రెట్టింపుగా ఇవ్వడానికీ" అన్నారు..అక్కడికి దేవుడి పని అదే అయినట్టు. బై వన్ గెట్ టూ (ఒకటి కొంటే ఇంకోటి ఫ్రీ) అంటూ ఏ పెద్ద షాపింగ్ మాలో ప్రకటిస్తే నగరంలోని జనాభా అంతా అక్కడ చేరిపోతుందా లేదా..అలాగే, స్వయంగా శంకరుడి అంశలో ఉద్భవించిన శంకరాచార్యులవారు,"ఫలమపిచ వాంఛా సమధికం" (కోరినదానికంటే ఎక్కువ ఫలం) ఇస్తుందని చెబుతూ ఉంటే ఆశగా ఆ తల్లిని పూజించకుండా ఉండగలరా ఎవరైనా..?? అలాగే నేనూ. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఈ రోజుల్లో మనుషులకు జీవితమే ఒక పెద్ద భయంకరానుభవంలా తయారైంది. ఆరోగ్యం, ఆర్ధిక పరిస్థితులు, అనుబంధాలు, రక్షణ..అన్నీ సమస్యలే. కల్లో సైతం పీడించుకు తినే భయాలే. ఇటువంటి పరిస్థితిలో, "మీ భయాల్ని తగ్గిస్తాం.మీ కోర్కెల్ని రెట్టింపుగా తీరుస్తాం" అంటూ ఎవరైనా కాస్త అభయమిచ్చేసరికి జనాలంతా అక్కడికి పరుగు తీస్తూ ఉండటం మనకు తెలిసిందే కదా. అదేమిటి..అలా ఎవరు అభయమిస్తున్నారు అని ఆశ్చర్యపోతున్నారా ..మరి రోజుకొకరుగా సంఖ్యాబలాన్ని పెంచుకుంటున్న దొంగ స్వాములు, బాబాలూ చేస్తున్నదేమిటి..వరాభయ ముద్రల్ని అభినయించడం కాదా..?? "నువ్వు అభినయించవు" అంటూ దేవిని పొగడటంలో శంకరులు ఆ "అభినయం" అన్న పదాన్ని "సూచింపదగిన అర్ధాన్ని సూచించడం" అన్న అర్ధంలో ఉపయోగించారే తప్ప,"నటించడం" అన్న భావంతో మాత్రం వాడలేదు. కాని భక్తుల్ని చుట్టూ పోగేసుకుని తమ వాంచితార్ధాల్ని తీర్చుకుంటున్న దొంగ స్వాములంతా మాత్రం ఆ ముద్రల్ని నూటికి నూరుపాళ్లూ అభినయిస్తున్నారు..అంటే నటిస్తున్నారు. అటువంటి నటనలకు లొంగి మోసపోయే బదులు..జగద్గురువైన ఆది శంకరులు చెప్పిన మాటను నూటికి నూరుపాళ్లూ నమ్మండి. అదేదో ఆ మహనీయుడు ఉత్ప్రేక్ష చేసి అలంకారం కోసం చెప్పిన మాట కాదు..మనసా వాచా కర్మణా మనం నమ్మాలే గాని మన నమ్మిక ఊరికే పోదు..తప్పక ఫలిస్తుంది. మీలో ఆ విశ్వాసాన్ని పెంచుకోండి. పరదేవత పాదసేవ లౌకికమైన భయాల్ని పోగొడుతుందనీ..ప్రాపంచికావసరాలకు సంబంధించి మనల్ని ఓ కంట కనిపెడుతూనే ఉంటుందనీ ప్రగాఢంగా నమ్మండి. ఆ నమ్మిక ఫలితాన్ని స్వయంగా అనుభవించండి. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "రక్షణాయ మమ రామలక్ష్మణావగ్రతః పధి సదైవ గఛ్ఛతాం " అన్నాడు బుధకౌశిక ముని రామరక్షాస్తోత్రంలో.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> "శివుని శిరమున కాసిన్ని నీళ్లు జల్లి</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> పత్తిరిసుమంత నెవ్వాడు పారవైచు</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> కామధేనువతడింట గాడి పసర</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> మల్ల సురశాఖి వానింట మల్లెచెట్టు"</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;">అన్నాడు శ్రీనాధుడు. ఇవి కేవలం కవితా చమత్కృతులు కావు. నమ్మినవాడి నమ్మకం ఎన్నటికీ వట్టిపోదని "నమ్మకం" గా చెప్పే మాటలు. బుధ కౌశిక ఋషి చెప్పినట్టు రామలక్ష్మణులు నిజంగా ధనుర్బాణాలు తీసుకుని మన ముందు రక్షక భటుల్లా నడవరు. శివుడికి అభిషేకం చేసి పత్రితో పూజిస్తే కామధేనువూ, కల్పవృక్షమూ మన పెరట్లో వచ్చి వాలవు. కాని త్రికరణ శుద్ధిగా దేవుణ్ణి నమ్మినవాడి విశ్వాసం మాత్రం ఎన్నటికీ వృధా పోదన్నది ఎవరికి వారే అనుభవపూర్వకంగా తెలుసుకునే విషయం. రామకృష్ణ పరమహంస తన కధల్లో ఇదే మాట ఎన్నోసార్లు చెప్పాడు. అడవి దాటేందుకు భయపడే పిల్లవాడికి వాళ్లమ్మ చెప్పినట్టు "అన్నయ్య గోపాలుడు" తోడు రావడం అలాంటి నమ్మకానికి దక్కే ఫలితాలకు సాక్ష్యమే. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ఇక్కడ ఒక చిన్నమాట. మీకు తెలియదని కాదు..సందర్భానుసారంగా మరోసారి చెబుతున్నానంతే. మనం పురాకృతాన్ని నమ్ముతాం. "ఫూర్వజన్మ కృతం పాపం వ్యాధి రూపేణ పీడితా" అనేది మా అమ్మ. ఈ జన్మలో మనకి దక్కేవి పురాకృతాన్ని అనుసరించి మాత్రమే ఉంటాయన్నది పెద్దలు చెప్పే మాట. అదలా ఉంచితే, మనం కోరే కోర్కెలు మన వర్తమాన జీవితానికి ఎంతవరకూ మేలు చేస్తాయన్నది మనకు తెలియదు. ఒక్కొక్కసారి కోరిన కోరిక తీరడం కూడా శాపమే అవుతుంది. అంచేత, మన పురాకృతం ఫైలు తిరగేసి, ఈ జన్మలో మన భవిష్యత్తుని క్లెయర్ వాయెన్స్ (దివ్యదృష్టి) తో చూసి..అప్పుడు మనకి ఏమివ్వాలో..ఎప్పుడివ్వాలో..ఎంత ఇవ్వాలో నిర్ణయించి ఆర్డర్స్ పాస్ చేస్తాడు దేవుడు. ఇలా ఈ విశ్వాంతరాళంలోని పిపీలికాది బ్రహ్మ పర్యంతానికీ...అబ్బ.. ఆ భువనేశ్వరి ఎంత గొప్ప "మహారాజ్ఞో" కదా..!! అందుకే పది రోజుల పసికందు మాదిరి జీవితాన్ని ఆ తల్లి చేతుల్లోకి వదిలేసి, కేవలం ధర్మంగా..మన విచక్షణాజ్ఞానాన్నీ, బుద్ధికుశలతనూ అనుసరించి బతకడం చాలా మంచిదంటాను నేను. (కాని మళ్లీ నేనే అలా బతకలేను కదా...:) మీకు చేతనైతే అలా బతికి చూడండి..అప్పుడు ఏ సమస్యా పీడించదు.) మన పూర్వీకులు అలాగే బతికేవారన్నది కాస్త ఆలోచిస్తే నికరమవుతుంది. </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సరే...ఇంక ముగింపు శ్లోకానికి వెళదామా...</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> విరాజన్మందార ద్రుమ కుసుమ హారస్తనతటీ </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> నదద్వీణా నాద శ్రవణ విలసత్ కుండల గుణా </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> నతాంగీ మాతంగీ రుచిరగతి భంగీ భగవతీ </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> సతీ శంభో రంభోరుహ చటుల చక్షుర్విజయతే ! </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> (మెడలో మందార కుసుమ మాలను ధరించి..మధుర వీణానాదాన్ని ఆలకిస్తూ..చెవుల తళతళ మెరిసే కుండల కాంతుల సొబగుతో..వయ్యారంగా వంగిన తనువుతో..ఆడయేనుగు అందమైన నడకలా మనోహరమైన మందగమనంతో..హే భగవతీ..శంభుని సతీ..కలువల వంటి కన్నులు గల నీ రూపమే నాకు సర్వత్రా గోచరించేను తల్లీ..! ) </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> ---శంకరాచార్య విరచితం </span><span style="background-color: white; font-size: medium;">(శంకరాచార్యులవారి శ్లోకాల్లో అద్భుతమైన లయ ఉంటుందనడానికి ఈ శ్లోకం ఒక గొప్ప ఉదాహరణ)</span><span style="background-color: white; font-size: medium;"> </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> P.S...(రేపు ఆదివారం. అమ్మవారు, అయ్యవారు సరదాగా న్యూయార్క్ నించి ఏ కైలాసగిరో (ఇప్పుడందరూ జన్మభూమిని వదిలేసి పరసీమలో కాపురం చేస్తున్నారు కదా..అమ్మ, అయ్య కూడా కైలాసం నించి ఏ న్యూయార్కో వలస వెళ్లలేదని ఏమిటి గేరంటీ..:) ) షికారు వెళ్లొచ్చు. (మా ఇశాపట్నంలో కైలాసగిరి పెద్ద టూరిస్టు స్పాట్) అంచేత రేపు కూడా నా పిచ్చి రాతలతో వాళ్లని డిస్టర్బ్ చెయ్యడం బాగోదు. కాబట్టి, మళ్లీ సోమవారం కలుసుకుందాం. అప్పుడైతే మంత్రిమండలి పునర్వ్యవస్థీకరణ హడావిడిలో ఉన్న సీఎంలా అమ్మ కూడా ఈ రాతల్ని పట్టించుకోదు. మరి ఉంటా..సెలవు.) </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial; font-size: small;">
<span style="font-size: medium;"> </span></div>
</div>
krishnaleelataranginihttp://www.blogger.com/profile/10239971910027792518noreply@blogger.com0